Kabelo

Idag är det Internationella barndagen. Hörde det på radion i bilen... När vi kom hem och öppnade posten så hade ett av alla dessa barn ute i världen fått ett hem hos oss, nästan. Kabelo 5 ½ år gammal i Zimbabwe är vårt nya fadderbarn. Mina egna barn såg med intresse och nyfikenhet på bilderna av henne och hennes familj. Jag minns själv vårt eget fadderbarn när jag var liten, från Sri Lanka. En familjemedlem på något sätt, ett ansvar, och en omsorg om någon som visserligen var långt borta men ändå närvarande hemma i vårt kök. Det visar sig att hon är född nästan på dagen exakt ett år efter min egen dotter. Långt borta. "Hon är mörk!" utbrast dottern. "Såklart", sa sonen, "hon kommer ju från Afrika".

På någon sätt kommer våra liv att röra vid varandra. Vi skulle kunna nöja oss med att skicka pengar, men nu får världen och världens nöd långt borta ett ansikte. Vi behöver det. Det är så lätt att slå ifrån sig, att det som kommer utom synhåll blir anonymt och overkligt. Så var det också med Gud, innan han blev människa var han ogripbar - även om han alltid varit närvarande i sin skapelse. Men genom Jesus Kristus har Gud fått ett ansikte, och så kan vi lära känna honom. Nu har ett av hans små barn också fått ett ansikte och en bild i våra liv: Kabelo Gumbo...