Lärjungarna och Jesus går ner från Oljeberget och lärjungarna sjunger ut sin glädje över de underverk de har sett. Välsignad vare han som kommer i Herrnes namn...
När jag läste dagens evangelium kom en bild för mig från filmen Ronja Rövardotter. Det är scenen där Mattisrövarna överfaller ett följe i skogen. En fin dam och hennes följe rövas på allt de har. I sällskapet finns en narr med sin flöjt som trots allt som händer runt omkring honom inte slutar spela. Det irriterar förstås rövarna som rycker flöjten ifrån honom. Men narren plockar bara fram en mindre flöjt och fortsätter att spela på samma melodi. Även den flöjten berövas han. När narren inte har fler flöjter att spela på så börjar han istället att vissla. Och här är i kopplingen mellan dagens evangelium och filmen. Det går inte att tysta honom!
Säg åt lärjungarna att sluta! Fariséerna blir upprörda, arga och irriterade. Hur kan Jesus låta dem hålla på som de gör? Enligt fariséerna hädar lärjungarna när de hyllar Jesus som kung. Kom inte och säg saker som vi inte gillar. Säg åt dem att vara tysta! Men det finns fariséer även i vår tid, som vill tysta kyrkans röst i samhälle och politik. Som hävdar att vi ska röra oss bara inom områden som är privata, dvs de som inte syns eller märks, eftersom man inte vill att tron ska synas eller märkas. Man ber oss att vara tysta och hålla inne med vår tro. Det blir obekvämt och kanske ifrågasätter det deras eget liv. Då kanske man gör narr av oss för att hålla det vi har att berätta en ifrån sig. Vad skulle det betyda om vår tro är sann, om Gud är verklig. Det blir helt enkelt lite farligt.
Och ett sätt att göra det farliga lite mer ofarligt är att driva, skoja och göra narr av det. Många unga som berättar om sin tro kan få höra av kompisar: hur kan du tro på det där, det är ju bara sagor. Men vi är inga narrar. Vi är Guds folk, vi är på väg, på vandring, och på den vägen kommer man kommer att överfalla oss med anklagelser av de olika slag, man kommer att slå ner på oss och be oss att vara tysta med det vi har att berätta. När narren i filmen blev fråntagen sitt instrument hittade han hela tiden ett nytt. Man kan tysta en människa på olika sätt. Det är ju välkänt också inom mobbning. Man gör narr av någon, hånar eller gör sig lustig på dennes bekostnad eller låtsas som om personen inte finns. Men vi är inga narrar. Vi är också lärjungar som får sjunga ut vår kärlek till Jesus, som har kommit för att vara Kung i våra liv. Jesus ger fariséerna svar på tal: Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa. Och när vi pratade om texten i ungdomsgruppen så sa Carro något som jag vill dela med er. Vi började med stenarna. Vilken absurd tanke att en sten ska kunna ropa. Carro fångade en poäng här. Att det är lika troligt att lärjungarna skulle sluta lovsjunga Jesus som att stenarna skulle börja göra det… Det går helt enkelt inte att tysta lärjungarna. Säg, åt dem att sluta! Men Jesus svarar: Ni kan inte hejda dem. De ser vad som sker och kan inte sluta tala om det.
Men Jesus vet samtidigt något som lärjungarna ännu inte vet. Han vet att deras tro kommer att möta motstånd. Att man kommer att försöka tysta dem, skrämma dem, och faktiskt också döda flera av dem. Tänk på Petrus. Han som var en av dem som var mest högljudd runt Jesus. Jag ska aldrig svika dig, sa han. Men också han skräms till tystnad, när Jesus står inför rätta. Han stryker längs väggarna och förnekar allt samröre med Jesus. Jag känner inte den mannen...
Men Petrus kommer tillbaka. På pingstdagen kliver han fram och talar till folket. Någonting har hänt som har förändrat Petrus. Först kanske det handlade mer om vad Petrus kunde göra för Jesus. Jag ska alltid stå vid din sida, Jesus… säger han. Nu har han upptäckt att det är Jesus som står bakom Petrus och inte tvärtom. Allt vad Petrus sedan gör, gör han i den kraft som Gud ger honom, och han går den väg som till slut kommer att kosta honom hans liv. Och Jesus vet att lovsången till Herren kommer att stöta på patrull på vår väg. Att vi kommer att möta motstånd. Man kommer att vilja tysta oss. Men vi behöver inte peppra på med massor av ord för att övertyga människor utna får göra det vi gör idag, samlas till gudstjänst, sjunga och be och leva vårt kristen liv där vi är kallade att vara och låta tron kommer att synas genom oss, tron som bor i vårt hjärta. Men om vi inte "ropar ut" om Jesus så kommer människor att gå till andra för att lyssna, man går till siare, medium och andra "förståsigpåare" och riskerar att gå vilse. Kanske åka till Torp för att handla för att stilla sin längtan efter mening. Vi har ett underbart erbjudande från Jesus och det slår faktiskt det mesta.
Säg åt lärjungarna att sluta! Fariséerna blir upprörda, arga och irriterade. Hur kan Jesus låta dem hålla på som de gör? Enligt fariséerna hädar lärjungarna när de hyllar Jesus som kung. Kom inte och säg saker som vi inte gillar. Säg åt dem att vara tysta! Men det finns fariséer även i vår tid, som vill tysta kyrkans röst i samhälle och politik. Som hävdar att vi ska röra oss bara inom områden som är privata, dvs de som inte syns eller märks, eftersom man inte vill att tron ska synas eller märkas. Man ber oss att vara tysta och hålla inne med vår tro. Det blir obekvämt och kanske ifrågasätter det deras eget liv. Då kanske man gör narr av oss för att hålla det vi har att berätta en ifrån sig. Vad skulle det betyda om vår tro är sann, om Gud är verklig. Det blir helt enkelt lite farligt.
Och ett sätt att göra det farliga lite mer ofarligt är att driva, skoja och göra narr av det. Många unga som berättar om sin tro kan få höra av kompisar: hur kan du tro på det där, det är ju bara sagor. Men vi är inga narrar. Vi är Guds folk, vi är på väg, på vandring, och på den vägen kommer man kommer att överfalla oss med anklagelser av de olika slag, man kommer att slå ner på oss och be oss att vara tysta med det vi har att berätta. När narren i filmen blev fråntagen sitt instrument hittade han hela tiden ett nytt. Man kan tysta en människa på olika sätt. Det är ju välkänt också inom mobbning. Man gör narr av någon, hånar eller gör sig lustig på dennes bekostnad eller låtsas som om personen inte finns. Men vi är inga narrar. Vi är också lärjungar som får sjunga ut vår kärlek till Jesus, som har kommit för att vara Kung i våra liv. Jesus ger fariséerna svar på tal: Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa. Och när vi pratade om texten i ungdomsgruppen så sa Carro något som jag vill dela med er. Vi började med stenarna. Vilken absurd tanke att en sten ska kunna ropa. Carro fångade en poäng här. Att det är lika troligt att lärjungarna skulle sluta lovsjunga Jesus som att stenarna skulle börja göra det… Det går helt enkelt inte att tysta lärjungarna. Säg, åt dem att sluta! Men Jesus svarar: Ni kan inte hejda dem. De ser vad som sker och kan inte sluta tala om det.
Men Jesus vet samtidigt något som lärjungarna ännu inte vet. Han vet att deras tro kommer att möta motstånd. Att man kommer att försöka tysta dem, skrämma dem, och faktiskt också döda flera av dem. Tänk på Petrus. Han som var en av dem som var mest högljudd runt Jesus. Jag ska aldrig svika dig, sa han. Men också han skräms till tystnad, när Jesus står inför rätta. Han stryker längs väggarna och förnekar allt samröre med Jesus. Jag känner inte den mannen...
Men Petrus kommer tillbaka. På pingstdagen kliver han fram och talar till folket. Någonting har hänt som har förändrat Petrus. Först kanske det handlade mer om vad Petrus kunde göra för Jesus. Jag ska alltid stå vid din sida, Jesus… säger han. Nu har han upptäckt att det är Jesus som står bakom Petrus och inte tvärtom. Allt vad Petrus sedan gör, gör han i den kraft som Gud ger honom, och han går den väg som till slut kommer att kosta honom hans liv. Och Jesus vet att lovsången till Herren kommer att stöta på patrull på vår väg. Att vi kommer att möta motstånd. Man kommer att vilja tysta oss. Men vi behöver inte peppra på med massor av ord för att övertyga människor utna får göra det vi gör idag, samlas till gudstjänst, sjunga och be och leva vårt kristen liv där vi är kallade att vara och låta tron kommer att synas genom oss, tron som bor i vårt hjärta. Men om vi inte "ropar ut" om Jesus så kommer människor att gå till andra för att lyssna, man går till siare, medium och andra "förståsigpåare" och riskerar att gå vilse. Kanske åka till Torp för att handla för att stilla sin längtan efter mening. Vi har ett underbart erbjudande från Jesus och det slår faktiskt det mesta.
Men att lovsjunga är inte att förneka svårigheterna i livet och låtsas att de inte finns. Det skulle vara att luras. Livet som kristen är inte detsamma som att segla på en räkmacka genom livet eller att få allt serverat på ett silverfat. Ibland kanske snarare tvärtom. Men lovsången kan faktiskt, precis som i filmen med scenen med den spelande narren vara att räcka lite lång näsa åt de onda och nedbrytande krafterna i tillvaron. Och vi får bestämma oss för vem vi vill ska få sista ordet i vårt liv.
Att lovsjunga är att tacka Gud för att han finns, att se att han älskar oss och hjälper oss också med det som är jobbigt. Lovsång är inte bara att tacka för det vi får, utan också detta att; göra sin älskade stor. Att säga som lärjungarna gör, Jesus du är kung. Lovprisning blir mer än en känsla av tacksamhet. Jag tänker igen på narren i filmen som blir fråntagen allt men utan att sången från hjärtat tystnar. Den berättar om att du och jag är fullständigt beroende av Gud och att ingen ska få skilja oss från honom.
Låt oss be: Herre, låt våra liv få bli en lovsång till Dig som är, så att vi lever våra liv nära Dig oavsett vilka vändningar de tar. Lär oss leva i ditt nu och att lämna både gårdagen och framtiden hos dig. Fyll våra hjärtan med lovsång, till dig som är alltings centrum och mål. Amen.
Att lovsjunga är att tacka Gud för att han finns, att se att han älskar oss och hjälper oss också med det som är jobbigt. Lovsång är inte bara att tacka för det vi får, utan också detta att; göra sin älskade stor. Att säga som lärjungarna gör, Jesus du är kung. Lovprisning blir mer än en känsla av tacksamhet. Jag tänker igen på narren i filmen som blir fråntagen allt men utan att sången från hjärtat tystnar. Den berättar om att du och jag är fullständigt beroende av Gud och att ingen ska få skilja oss från honom.
Låt oss be: Herre, låt våra liv få bli en lovsång till Dig som är, så att vi lever våra liv nära Dig oavsett vilka vändningar de tar. Lär oss leva i ditt nu och att lämna både gårdagen och framtiden hos dig. Fyll våra hjärtan med lovsång, till dig som är alltings centrum och mål. Amen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar