När kommer barnen in?

Det krävs att båda föräldrar är vid medvetande vid befruktning hävdar Vatikanen. Läs länken nedan.

http://www.dagen.se/dagen/TTNews.aspx?ID=1466&newsType=Utrikes

Intressant att höra vad Vatikanen tänker i olika frågor, inte minst kring detta med barn och barnalstring... Jag är ingen sexualliberal på något sätt, jag påmindes om det då jag vid ett tillfälle lyssnade på Christer i P3. Man skulle ringa in och föreslå olika saker som man eventuellt skulle kunna prata om efter att man haft sex. Jag tänkte jag skulle ringt in för att säga att om man inte vet vad man ska prata om efter att man har haft sex så hade man nog inget att prata om innan heller och då borde man inte hamnat i situationen att ha sex överhuvudtaget. Men då hade jag förmodligen direkt klassats in i facket sexualmoralist. Där hör jag säkert hemma.

I nedanstående fall hade paret ifrån talat länge med varandra, framför allt om att få barn, men nu ligger han i koma och hustrun vill ha barn, genom konstgjord befruktning med sin man. Men han kan ju inte lämna sitt samtycke och det är ju svårt att invända mot det. Vilket får mig att tänka på alla dem som förvisso kanske varit vid medvetande men inte hade en aning om att de faktiskt just då blev blivande föräldrar...

Kärlek kan leda till sex, sex kan leda till barn...

Men inte alltid:

Ibland leder sex till barn men inte till kärlek

Ibland leder kärlek till sex men inte till barn utan barnlöshet.

Eller kärlek som leder till sex som inte kan leda till barn...

Hur benar man i det?

På ett sätt kan jag hålla med Vatikanen i ovanstående fråga, varje barn har i möjligaste mån rätt till båda sina föräldrarenligt FNs barnkonvention.

Barnet har rätt till ett namn och en nationalitet. Barnet har rätt, så långt det är möjligt, att få veta vilka föräldrarna är och bli omvårdat av dem.
Barnet ska inte hållas åtskilt från sina föräldrar mot deras vilja, utom när det är för barnets bästa. Barn som inte bor med båda föräldrarna ska ha rätt att träffa båda två regelbundet.

Men vem är förälder? Biologisk? Juridisk? Känslomässig och ansvarig? Det är ju en ny fråga med den nya tekniken.

När vi "skaffar" barn måste vi alltid ställa oss frågan på vilket sätt kommer barnets bästa till sin rätt eller i konflikt med min egen längtan? Jag ställer mig den frågan själv när jag ser mina barn växa upp utan sin mamma och pappa tillsammans med ändå med en god relation till oss båda. Visst lever vi upp till barnkonenvtionen, utan tvekan. Men är det det lyckligaste livet vi skulle kunnat erbjuda dem?

Förälder mot sin vilja är det många som har blivit, inte minst genom Vatikanens rigida syn på preventivmedel vilket i sig leder till fler aborter. Jag funderar just nu mest på vems fokus för Vatikanen är viktigast? Sig själv, den inte ont anande blivande fadern, elelr den ömma moderns, eller barnets...