Vigselrätt eller inte

Flera personer i min närhet har valt att leva i äktenskap. Flera av dem har valt att ingå äktenskap borgerligt därför att kyrkans ritual, tro och symbolspråk saknar värde för dem. En del har gjort det i enskildhet, en del i familjens och vännernas gemenskap. Om de ville ha en kyrklig vigsel så skulle de ha valt det, oavsett den var juridiskt bindande eller inte. men de valde bort den. Sedan kom det till dop, en del av dem valde att låta döpa sina barn trots att de valt bort kyrklig vigsel. Andra gjorde det inte, döpte barnen alltså. Barnet behöver inte dopet för att få sitt namn, vilket tyvärr många ofta fortfarande tror. Namnet registreras på skattemyndigheten och är sedan giltigt. De allra flesta har redan registrerat namnet då de kommer till dopsamtal. Kanske var det så förr i den myndighetskyrka som Svenska kyrkan var att dop och namnanmälan ofta gick hand i hand då svenska kyrkan även skötte folkbokföringen. Idag har dopen minskat. men jag är övertygad om att det inte har något som helst samband med att kyrkan inte längre administrerar namnanmälan till folkbokföringen. Dopet handlar för många om något helt annat även om många föräldrar innan dopsamtalet inte har dopets innebörd helt klart för sig. men alldeles tydligt markeras (hoppas jag) i samtalet gemenskapen med Jesus, ett liv i efterföljelse och kallelsen att vara Jesu lärjunge. Dopets roll både som tradition, värdeförmedlare och kyrklig ritual har inte minskat i omfattning så som vi befarar att de kyrkligt ingångna äktenskapen skulle göra. Den som vill låta kyrkan ta en aktiv roll i sitt liv och bestämmer sig för att vara fortsatt medlem i vår Svenska kyrkan kommer att fortsätta vända sig till kyrkan för att få del av det som hon står för och förmedlar, gemenskap med Jesus, välsignelse från Gud. Det har inte med vigselrätt att göra utan är mycket större än så.