söndag 15 mars 2009

En demoniserad värld, utan Gud

Idag handlar det handlar om kampen mot det onda. Jesus driver ut demoner. Söndagen är ett eko från fornkyrkan. Just den här söndagen mitt i fastetiden hade man exorcism för dem som skulle döpas på påsknatten. För oss kan sånt som andeutdrivning och exorcism tyckas som något skumt. Men i fornkyrkan förknippades det med befrielse, glädje och jubel. Att bli fri från alla de bindningar och låsningar som drar oss bort från Gud. För vad onda andar gör, är att i allt försöka skilja oss från Gud.

Nu är det inte alldeles lätt i vårt samhälle att tala om demoner. Ändå säger vi ibland Vad var det som flög i honom? när någon plötsligt börjar gå bärsärkagång på sin omgivning, ibland med förödande konsekvenser. Vi anar något demoniskt, ohanterligt, omänskligt i det som sker. Massmedias skildringar berättar om detta flera gånger i veckan med rubriker och namn på platser och människor. Arbogabarnen, Engla, Bobby, skolan i Winnenden och Erfurt och Columbine, polismordet i Nordirland, källaren i Amstetten… Vad var det som flög i dem? Hur kunde det gå så?

Idag är det kanske lättare att tala om demoniserade kulturer. För visst är det så att vi frågar oss vad det är för ett samhälle som kan låta människor växa upp till att utföra sådana handlingar som de gör utan att vi reagerar i tid? Idag i Bibeltesten så berättas om en stum demon. Ett demoniserat samhälle är ett stumt samhälle, som inte säger ifrån. Man vågar inte och vill inte säga det som man vet är rätt, i värsta fall ljuger eller förnekar man.


Det finns en gripande scen i filmen Såsom i himmelen om den unga tjejen i huvudrollen som berättar om hur hela byn visste att läkaren hon var tillsammans med hade en familj på annat håll, medan hon inget visste och ingen någonting sa. Man bara skrattade åt henne bakom hennes rygg. Förtvivlad och skrikande ställer hon dem till svars: Varför sa ni inget, Att ni aldrig sa nåt!

Demonerna gör sanningen stum samtidigt som den demoniserande kulturen talar med en hög stämma och med en enorm genomslags-kraft. Den kräver lydnad för det som sägs och den som inte håller med eller har en annan uppfattning får inte göra sin stämma hörd. Det finns bara ett sätt som är rätt! Den attityden finns i skolorna, i kompisgängen, den kan finnas i familjer och relationer och på arbetsplatser, och den kan till och med finnas i kyrkan.

Men när Jesus kommer till jorden händer någonting, det blir oro i leden och de onda demonerna ger sig tillkänna. För de kan helt enkelt inte uthärda närvaron av Jesus! En gång kommer han gåendes på vägen och möter en hel hop demoner som försöker utmana honom – utan att lyckas. När Jesus kommer händer något!


Och jag tänker också att det inte alls är konstigt att arga ilskna ateister ryter högt när tron på Jesus kommer på tal. Jesus är helt enkelt outhärdlig för dem. Jesus säger det själv, den som inte är med mig är mot mig, den som inte samlar med mig, han skingrar. Men var Jesus än kommer så kommer han inte för att skada någon utan för att hela. Han kommer med befrielse för den fångne, bröd till den hungrige och han erbjuder oss en väg ut ur en demoniserad kultur.


Men den som blivit fri från ett begär, rökning, alkohol eller droger, eller kanske blivit fri från en manipulerande relation vet att man blir sårbar och oerhört mottaglig. Och det Jesus försöker säga till oss idag när han talar om demonerna som drar från hus till hus är att de letar tills de finner ett hus som står tomt.

Och vi lever i en värld med många tomma människor, många som söker mål och mening med sina liv utan att finna det. Vi vet ingenting om orsaken bakom de vansinnesdåd som vi läser i tidningarna om, men vi kan ana ett tomt svart hål, en tomhet och ett mörker och kanske känsla av livets meningslöshet, både det egna och andras.

Som kyrka får vi vara en motpol till denna demoniserade värld. Vi får vara och leva så som Paulus skriver i Efesierbrevet idag. En gång var ni i mörker men i Herren har ni blivit ljus. Lev som ljusets barn – ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet. Vi kan erbjuda en plats för Kristus i varje människas liv men också i hela den mänskliga kulturens liv, vara den motvikt, det salt och det ljus som vi är kallade att vara i världen. Låt inte vårt eget hus stå tomt, låt istället Guds Ande bosätta sig där. Så kan vi leva visa om att varken liv eller död, icke djupaste nöd kan oss skilja från guds kärlek. Amen

Predikan inspirerad av Bo Brander, tack...

2 kommentarer:

Miriam W Klefbeck sa...

Bra tycker jag!!!

Anonym sa...

Du skriver rakt till hjärtat ! Är inne och läser på din sida nästan varje dag.
/Lotta