När jag hade en samling med förskolebarn för att berätta om påsken och bakgrunden till varför vi firar påsk använde jag flanellografen för att med bilder berätta påskens berättelse. När vi kom till synden med Jesus i Getsemane tillsammans med de sovande lärjungarna så räcker en flicka upp handen och säger: Jesus ser bekymrad ut. Och det är ju sant, det vore ett understatement att säga något annat. Ibland gränsar livet till den där brutala ångesten och jag tänker att det får bli mitt uttryck om någon undrar hur det är, de gånger vi inte orkar berätta hur det verkligen är, att jag då kan svara; jag är bekymrad...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar