Johannes Döparen

I begynnelsen skapade Gud av intet ett myller av liv och skönhet. Ur Guds ord och vilja blev allting till. Himmel och hav, berg och skogar alla djur i haven och de på land. Och till sist människan. Skepelsens krona, Guds älskade. Du och jag. Så som det alltid skulle får vara och förbli. Guds älskade. Men det blev en spricka mellan Gud och oss. Ondskan slog in sin kil mellan människan och Gud, med sitt, ”inte ska väl Gud ha sagt, gå du din egen väg”…Och det gjorde vi.
Men Gud öppnar vägen tillbaka genom att själv bli människa, leva vårt liv och dö vår död. Och uppstå till ett liv som aldrig dör. På det hoppet vilar hela vår tro, i det hoppet får vårt liv näring och kraft. Att han är med oss alla dagar, varje dag, varje stund, till livets slut, inte bara vår egen tid utan alltings tid. Och i barnet i krubban möter oss himmel och jord på samma gång. I Jesus Kristus tar försoningen, förlåtelsen och kärleken kropp och gestalt. Vi får möta Gud, genom att komma till Jesus som kommer till oss. Inte ovanifrån och utifrån utan underifrån och inifrån. Midsommarhelgen hyllar Skapelsen, idag visar Johannes Döparen oss vägen till Skaparen och Frälsaren.

- Omvänd er, Guds rike är nära. Johannes Döparen, är en speciell man med särskilda uppgifter, Johannes, den högljudde, den orädde, som utmanade etablissemanget och blev avrättad för det. Långt bortifrån lyckad och framgångsrik med våra mått mätt, men hade kraften och modet att tala. Därför får han också idag fortsätta ingjuta mod och kraft i oss att tala tro, att visa vägen till Jesus. Johannes som visade bort från sig och sitt och sa: Se Guds Lamm.

Johannes påminner oss om att ta vårt kristna liv på allvar, om vem som ska får vara Herre i våra liv. Johannes, den rättframme, han som kommer med glädjens bud och med stundens allvar. Somliga människor får speciella uppgifter av Gud. Storartade och heroiska gärningar. Johannes är en av dem. Våra egna enkla plikter verkar inte alltid lika storartade och glänser inte lika mycket. Det var förvisso ingen glänsande tillvaro och heller inget glänsande slut Johannes fick, med att som det sägs få huvudet på ett fat, som förvisso kanske glänste. Men det är så det är att tjäna Guds rike, det varken någon dans på rosor eller en seglats på en räkmacka. Det är inte heller vad Jesus lovar oss när han kallar oss att gå med bud om Guds rike till en värld som behöver höra Guds ord.

Alltför ofta gör vi tjänandet av guds rike till en fråga för prästerna eller de kyrkligt anställda, men att tjäna Guds rike är en lärjungkallelse, inte bara för mig utan också för dig. Att vara profet är inte bara förunnat Johannes och de stora bibliska profeterna. Det ligger ett profetiskt uppdrag också för dig och mig när vi säger Ja till Jesus. En 6-åring svarade så här på frågan om vad en profet var: Det är väl någon som hjälper Gud. En profet visar vägen till Gud. Profeter för människor till tro, vänder deras hjärtan till Jesus.

Men det finns en fälla som vi kan riskera att falla i också när vi ställer våra liv i Guds tjänst, och det är tron att det vi gör är av vår egen kraft. Om vi känner oss små och oförmögna kanske vi tycker att vi inte duger eller räcker till för att göra det Gud vill med oss och genom oss. Hur skulle jag kunna, jag är väl ingen talare osv. Eller så finns den andra risken, det är högmodets, och om det vet vi att det leder till fall. Den föregås ofta av smicker och berömmelse, när man säger om någon, att denne är en stor predikant eller förmår att samla folkskaror och åhörare till sig. Men allt vad vi gör kommer från och ska visa tillbaka till Gud.

Vare sig vi förringar eller förstorar vår egen förmåga så kan vi glömma det viktigaste av allt. Det är aldrig vi som för människor till tro, det gjorde inte heller profeterna, det är Gud som för människor till tro, och kan göra det genom oss. Tänk särskilt på det som Jesus säger idag om Johannes: Ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes, med den minst i himmelriket är större än han. Det är likaväl ett gott recept mot högmod som uppmuntran till den som känner sig alltför liten på jorden…

För det är så att Gud rustar oss med det vi behöver. Gud ger dig inte uppdrag som går vid sidan om den du är., Om du har talets gåva så ställ det till Guds förfogande, har du sångens och musikens så använd den, har du lyssnandets så låt Gud använda dina öron. Att lyssna kan ibland betyda så mycket mer än tusen ord. Alla har inte den profetiska gåvan men var och en av oss har en uppgift att ”hjälpa” Gud. Därför finns du och jag och i ditt liv och mitt liv ett uppdrag. Där din berättelse, om din tro, om din övertygelse vittnar om honom som alla ännu inte mött, din tro på honom, som många har glömt men fortfarande väntar på att få möta.

Vad gick ni ut för att se, frågar Johannes folket som sökte sig till honom. Ett strå som vajar för vinden, en man i fina kläder? En profet? Att komma till Jesus handlar om mer än att ställa sig vid sidan om som en avskild betraktare, och istället komma hela vägen fram. Johannes förkunnade omvändelse. Och Jesus ger oss en möjlighet att släppa betraktandet. Han visar på att tron handlar om överlåtelse, bort från oss själva och alltmer till honom. Det är inte möjligt om vi går i vår egen kraft, men allt är möjligt om vi vilar i Guds nåd. Om detta kommer Johannes med bud till oss åter igen idag. Omvänd er, Guds rike är nära. Om det har både du och jag något att berätta.