Min dotter frågade om jag ville åka slänggunga med henne för hon ville inte åka ensam. Jag är skräckslagen för att´åka slänggunga. Jag gjorde det första gängen med henne för att veta att hon klarade det. En gång för alla tänkte jag. Nu bad hon mig igen... Jag föll för hennes böner och gav mig upp i gungan. På svindlande höjder helt övertygad om att jag skulle dö. Då åker jag hellre Balder på Liseberg, än slänggungan. Längst upp i gungans varv ropar jag till henne: Detta gör jag bara för att jag älskar dig! Vad bra mamma, svarade hon, då åker vi en gång till? Nä, sa jag, en gång för alla, en gång räcker, nu har jag delat det med dig, nu vet jag hur det är och att du klarar det ensam... men visst är det så att vi vill ha sällskap av den som älskar oss. Som är beredd att göra allt för oss. Som säger - För att jag älskar dig...
torsdag 2 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag har också seriösa problem med slänggungan. Faktiskt med alla åkattraktioner som går runt-runt. Mina undantag har också gjorts av kärlek - dock en lite banalare typ av kärlek än den du beskriver http://storasysterivassen.blogspot.com/2007/02/tre-saker-jag-gjort-av-krlek-som-jag.html
Skicka en kommentar