onsdag 30 september 2009

Gör honom fri och låt honom gå...

Känner igen mig i berättelsen om Lasaros, söndagens evangelietext. han låg där inne i sin grotta, i mörkret, utan liv. (Dock tror jag inte att jag har börjat lukta). Av egen kraft kan han inte ta sig tillbaka ut i ljuset, eller rulla bort stenen. Jag berörde detta i predikan i helgen men var inte beredd på att predikan så skulle beröra mig tillbaka. Ibland tror man att man predikar för andra när man faktiskt predikar för sig själv - också...

Vi behöver människor som rullar bort de stora sorgestenarna i livet, vi behöver människor som är med och försöker låsa upp de inre rummen som vi själva inte kan komma åt. Det som i vårt eget liv har gått i baklås och håller oss instängda, hindrar oss från att gå vidare...

När folket som först trodde att allting var hopplöst faktiskt ändå gjorde som Jesus sa, rullade bort stenen, de fick förresten förmodligen vara flera för att göra det... Sedan ropade JesusLasaros att han skulle komma ut. Och han stiger ut ur sitt mörker och tillbaka till livet. men ändå är han fjättrad. Duken över hans ansikte hindrar honom att se och bindlarna som de har lindat hans kropp med hindrar honom från att gå. Ännu en gång ber Jesus folket runtomkring om hjälp. Ber dem att hjälpa honom av med lindorna, befria honom så att han blir fri att gå... Vad är det som binder oss? Håller oss fast i ett sammanhang som hindrar oss att gå vidare? Du vet vad som håller dig fast, oförrätter, svek, beroende, relationer som håller dig kvar i osunda mönster...

Jag vet vad som låser mitt liv som hindrar mina fötter att gå mot en ny framtid. Men att veta är inte alltid detsamma som att kunna göra sig fri att gå, det hjälper inte alltid bara med att se och förstå... Ibland får man göra något riktigt dramatiskt, som när jag var ung och brände kärleksbreven.. :-( För visst kan det vara svårt att släppa taget? Lika svårt som att gå och sälja allt man äger... men att släppa taget om det ena gör din hand fri att fatta något nytt... Livet som Jesus ger oss, han den han sträcker oss... Som aldrig sviker, som aldrig går, som är kvar vid vår sida, alla dagar till tidens slut...

4 kommentarer:

Morrica sa...

Du skriver bra, tös, jag gillar att läsa om vad du hittar i de bibliska berättelserna.

Morrica sa...

Du skriver bra, tös, jag gillar att läsa om vad du hittar i de bibliska berättelserna.

Gunnel sa...

Du skriver bra, tös....
När jag tittar på "Morrica" så står det "en liten tant som..." och då får väl jag kalla mig en stor tant som hoppar mellan tuvorna i en mosse (Bloggarna)och har hittat bergen på Tjörn.

Rose-Marie sa...

Och jag hittade oxå hit tack vare Gunnel. Ska snart besöka kyrkan där Lasaros var församlingsföreståndare i många år efter sin uppståndelse. Ska bli spännande.