Svenska kyrkan - inte som andra..?

Läser i tidningen Dagen en debattartikel av Lars Stjernqvist som i artikeln motiverar sitt intresse och engagemang för kyrkopolitik, inte minst utifrån kyrkans engagemang för de svaga och de utstötta. Jag håller med, det engagemanget är djupt kristligt. Det är så som handling och bön blir ett... Diakoni på ett kyrkligt språk, men det är aldrig en diakoni utan bönens och trons förtecken. Och genom diakonin går oftast tron i förväg... för att möta människor.

Men vad artikeln handlar om verkar vara behovet av "vanliga" människor inflytande i kyrkan , dvs sådan som Lars Stjernqvist själv beskriver sig som... En folkkyrka där alla medlemmar tar ansvar för dess verksamhet. Men, skriver Stjernqvist vidare Om kyrkan bara blir en angelägenhet för de kyrkligt mest aktiva, ja, då kommer självklart den Svenska kyrkan att snart vara ett samfund bland alla andra.

Det är här som jag reagerar. Bara vara ett samfund som alla andra... jag förmodar att detta bara, syftar på övriga samfund i Sverige såsom Pingst, Mission, Baptist, Metodist, EFK, Katolska kyrkan etc. Själv tycker jag inte att dessa är så "bara".

och vidare resonerar Stjernqvist: Åter igen, om inte kyrkan bryr sig om andra än de allra närmaste, ja, då kommer förstås andra än de allra närmaste sluta bry sig om kyrkan. Då blir Svenska kyrkan en kyrka bland alla andra. Det skulle göra Sverige till ett fattigare land, både andligt och socialt.

Att Stjernqvist förutsätter att de kyrkligt aktiva engagerade skulle sluta att låta tron "gå i förväg" som jag beskrev det genom sin diakoni och sociala engagemang håller jag för mycket sannolikt. Och jag upplever det i det närmaste förolämpande mot våra systerkyrkor i Sverige att vårt land skulle bli andligt och socialt fattigare om vi blev som "alla andra". Både det sociala och det andliga engagemang för fattiga och utstötta går som en röd tråd genom den kristna gemenskapen. Och faktum är att det är att jag tror att det är många fler hemlösa och trasiga människor som funnits i kyrkbänkarna hos våra frikyrkor än i Svenska Kyrkans salonger. Därför ser jag med frimodighet fram emot att vår Svenska kyrka också ska få bli som en kyrka bland alla de andra i såväl sitt andliga som sociala engagemang, för det kommer att göra Sverige till ett rikare land både andligt och socialt.