om att få sista ordet...

Har varit på begravning, den gladaste på länge. Som en himmelsk födelsedagsfest. Erik lät mig aldrig stå oemotsagd, ville gärna argumentera och helst få sista ordet. Den här gången fick han det, i alla fall här på jorden, för när alla hade sagt sitt så sade han sitt, han hade själv skrivit talet som skulle hållas på hans begravning... Om himlen talade vi ibland, om livet på jorden ganska ofta, varifrån vi kom och vart vi är på väg. Men livet här och nu och hur vi lever det var viktigast för Erik. Ledordet, vad du har gjort för dessa mina minsta... Jag kommer att fortsätta höra Eriks invändningar i samtal och argumentationer, tänker mig att han nu sitter och grillar Vår Herre med sina frågor. Frågan är vem som vinner den verbala matchen! För jag tror att det är två som båda vill ha sista ordet! :-)