Vissa saker bloggar jag inte om, det kanske ni har märkt. Jag är inte någon som står på barrikaderna och ropar slagord för den ena eller andra frågan eller uppfattningen. Det är inget nytt. Det har jag aldrig gjort. Jag vet inte om jag kommer att fortsätta att inte göra det. Någon säger att det är fegt, en annan säger att det är oärligt. Jag tänker att jag inte vill sätta upp åsikter eller uppfattningar, politiska ställningstaganden som murar för möten. Jag kanske ändrar mig, då kommer ni att märka det, men inte nödvändigtvis här på bloggen. Min solidaritet gäller min kyrka och min församling, men allra främst Jesus. Den ska aldrig någon tveka på eller tvivla...
lördag 7 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Liselotte, vi är kallade att göra olika saker. Det jag invänt emot är när man inte är ärlig i det man gör, eller spelar ett dubbelspel. Men om man inte trivs på barrikaden ska man inte stå där, och det är heller inte bättre eller finare på något sätt. Gud vet vad vi ska göra och håller nog koll.
Du har rätt Maja, vissa människor är kallade, är rustade för att stå där. Vi andra har gåvor. Du har en fantastisk gåva att uttrycka dig både rakt och utan omskrivningar. Jag gillar det!
Liselotte
Maja och Liselotte!
Förlåt att jag inte fattar ert kryptiska språk och lägger mig i.
Skall Liselotte och Miriam säga "ja tack" till allt som sker på barrikaden?
Det är så nyss som jag hittat två kvinnliga bibeltroende präster....
Grannen "hemifrån" är kvinna snart 80 pensionerad präst sen länge tillbaka. Hon gråter över vad som sker på barrikaden.
Hälsningar
Gunnel
Skicka en kommentar