att se på och möta med kärlek

När vi inte förstår varför en människa handlar som hon gör kan vi möta det på olika sätt. Jag brottas med det, i min närhet, i min familj. Ja, egentligen hela tiden överallt. Vi talade om detta en kväll, en vän och jag och han gav mig de här orden. Vi måste försöka se och förstå med kärlek. Dvs att försöka förstå att det finns skäl och anledningar till varför det är som det är. Och att det finns andra vägar till att förstå. Det är väl den här ständiga konkurrensen mellan hjärta och hjärna, tanke och impulsivitet. Jag är inte så bra på det här, jag blir fort upprörd och vill reagera. Tack och lov reagerar jag mer idag än jag gjorde förr, då jag teg still och uthärdade. Det vill jag inte fortsätta med. Men den styrka som byggt upp i det ger också utrymme för ödmjukheten att försöka förstå. Att vi inte vet allt om varandra, om varandras skäl eller orsaker som gör att vi handlar som vi gör , vilka ord vi väljer och varför. Men i slutet så måste det vara de ärliga och uppriktiga avsikterna som måste hålla i längden. Även om de är nog så obarmhärtiga och plågsamma. Sanningen ska göra oss fria. Jag håller fast vid det och kan inte gömma mig bakom någonting annat...