mindre av mig och mer av honom...

Nu är det är en härlig tid! Blomsterprakt, grönska och fågelsång påminner oss hela tiden om livets under. Och när allt är som vackrast firar vi vår svenska midsommar. Ändå är det lite märkligt att det är nu det vänder och blir mörkare igen. E jag pessimist nu, tja kanske, men jag kommer till poängen med det, inte med att vara pessimist för det är jag inte men vad som förmår livet att vända från mörker till ljus…

Nästa gång vår gudstjänst handlar om Johannes döparen så är det december och tredje advent. Vad har Johannes Döparen med midsommarhelgen att göra? Jo, på ett sätt är den här söndagen en motpol till juldagen. Nu när dagarna börjar bli kortare firar vi Johannes födelse och hans uppdrag, medan då vi firar Jesu födelse den 25 dec, då dagarna börjar bli längre igen. Johannes banar vägen till Jesus och säger, se inte på mig, han pekar på Jesus och säger – där är Guds Lamm, det är honom ni ska följa, han är den som vänder mörker till ljus igen.

Johannes sa också: ”Det är som det ska, att han blir större och jag blir mindre.” Johannes försvinner ut i bakgrunden och Jesus träder fram. Precis så som det var tänkt. Johannes pekar med sin dammiga ökenhand på Jesus och säger: Där är Guds Lamm, ni ska nu följa honom istället för mig. Profetuppgiften för Johannes är över.

Johannes liv slutade i en fängelsehåla, han blev avrättad. Men innan dess så drabbade honom tvivlet. Någonting mer har han att förmedla till oss från de dagarna i mörkret. Hur man hanterar tvivel. Från tvivel är nog inte någon av oss förskonad. Tvivel på Gud, på vad vi ska göra, tvivel över om vi är älskade eller inte. Vem som är den rätte för oss. Tvivel på vårt liv och meningen med det. Tvivel kan kännas som ett mörker sänker sig över oss, ja till och med som en fängelsehåla som vi inte kan ta oss ur. Nu brottas han med den smärtsamma och ömtåliga frågan: Tänk om allting bara är en bluff? Tänk om Jesus inte alls är Guds son. Han kommer inte ur tvivlet utan att få ställa frågan själv; Han sänder bud till Jesus med frågan är du den som ska, eller ska vi vänta på någon annan? Tvivlet har grävt sig in i honom precis som förmodligen kedjorna kring hans händer och fötter. Så kan det vara också med vårt eget tvivel och vår vanmakt. Oavsett vad det gäller i livet. Men kanske allra mest i frågorna kring vår egen existens och om Gud kan ha något med mitt liv att göra.

Vad gör då Jesus? Jesus är aldrig nedlåtande mot den som kommer med sitt nakna tvivel. Han tar emot oss när vi känner oss aldrig så bortgjorda, hos honom finns inget löje, ingenting vi behöver känna skam för. Han tar tvivlaren i famn och ger oss ord som är de rätta för precis vad varje person behöver. Han vill ge det som släcker tvivlet eld. Och är det inte vad var och en av oss alltid längtar efter? Vad det än gäller, längtan efter visshet, längtan efter att få svar på våra frågor, vad det än gäller. Att frågorna förtär oss inifrån.

Också Johannes får ett svar som passar honom. Jesus säger: Gå till Johannes och berätta vad ni ser. Budbärarna ser hur Jesus botar och läker och befriar människor. Och Johannes blir trygg, trots sin fängelsehåla så är han fri. Fri från tvivel. Mörker har vänts till ljus. Och det är vad Jesus gör. Nu när det blir allt mörkare på stjärnhimlen om kvällen så påminns vi om att när Jesus blir född, när Jesus föder tro i vårt hjärta så vänds mörker till ljus. Så var det för Johannes, så får det vara också för oss.

Johannes tonar bort och Jesus träder fram. Det får vi ta till oss idag. Att det i vårt eget liv också handlar om det, att Kristus ska bli större och jag bli mindre. Men det handlar inte om att förneka eller förminska oss själva. Det är precis tvärtom. Om mitt ego blir mindre så innebär det oundvikligt att jag växer som människa. Där i avspeglandet av Jesus, det är där vi finner oss själva och vår sanna identitet som människa. Där i honom får vi bli helade, läkta och befriade. Han som vänder tvivel till tro, mörker till ljus och död till liv. Tillsammans med honom får vi be om hjälp att genomleva alla våra andra frågor om livet som vi lever här på jorden. Och tro mig, de är många…

Men han har lovat att gå med oss alla dagar till tidens slut. Detta får vi tro och lita på.