Ormen och Paradiset - eller bekymemrslöshet kontra ansvarlöshet...

Den svenska midsommardrömmen är väl så nära Bibelns Paradisskildring som man kan komma. Och Herren planterade en trädgård österut, i Eden, och satte där människan som han hade format: Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av.

Och även om det nu står österut så är jag helt övertygad om att det är här i väster som vårt Paradis finns. Precis där vi står idag. Här är vårt hem, men det är inte bara vårt hem utan också ett Guds tempel, vi står på en mark som inte är byggd av människohand utan av Gud själv som format och skapat världen. Det här är skönhetens plats och på något sätt känns det självklart att just den här dagen på midsommardagen fira vår Gudstjänst här på klipporna.

Igår var det midsommarafton och vi firade den på olika sätt. Någon kanske plockade sju sorters blommor och drömde om framtiden, någon annan hoppade runt som en groda kring midsommarstången utan att bry sig om hur det ser ut. Eller så kanske vi bara satt och njöt av några i bästa fall svenska jordgubbar. Till midsommar hör också mycket av lekfullhet, av dans och av skratt. Och det i sig får bli en lekfull lovsång till Gud som också är skapare av glädjen.

Och den här dagen, midsommardagen får bli en påminnelse om den dröm som en gång ska bli sann, som inte är beroende av sju sorters blommor eller något annat, Drömmen om det Paradis som Gud en gång ska återupprätta. Gör er inga bekymmer säger Jesus idag. E det någon här som känner sig helt bekymmerslös? Ja, kanske för en stund så är allt å där paradisiskt skönt men sen kommer det alltid en liten orm och börjar tala, om än det ena och än det andra som påminner oss om både det som är verkliga men också om onödiga bekymmer.

Varför talar jag om ormen då… Jo, därför att det finns någon som tycker att det här med Paradis inte var en så god idé, vare sig det är ett inre eller yttre paradis vi talar om, för på samma sätt som Skapelsen är ett tempel för Gud så är du och jag det. Och allt som stör i det templet vill Jesus visa bort, kasta ut. Bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske Fader föder dem.

Vad Jesus talar om är tillit. Att lita på Gud. Det handlar inte om att vi ska slarva bort vårt liv och inte ta ansvar för oss själva och varandra. Man får inte blanda ihop bekymmerslöshet med ansvarslöshet. Det är en helt annan sak. Ansvarslöshet är just det som ormen står för. Det börjar redan där i Paradiset. – Har Gud verkligen sagt… Så frestas de första människorna att lämna bekymmerslösheten och i stället välja ansvarslösheten. Och ur den kakafoni av röster som genomkorsar skapelsen, som vill påverka oss när vi gör våra val så får vi försöka skilja ut det sanna från det osanna. Ormen far med osanning men har en väldigt stor förmåga att slingra sig med Gud egna ord. Har Gud verkligen sagt…

Men när nu Jesus talar med oss om bekymmerslöshet så handlar det om ett återupprättande av det som gått förlorat. Att vi i vårt liv varje dag får ge uttryck för vår längtan tillbaka till ett Paradis. Ett liv tillsammans med Gud. Därför reser sig midsommarstången som en symbol för bekymmerslöshetens glädje, för dans och fest.

För glädje och lovsång. Men den står också där som ett kors mitt i midsommarparadiset och påminner oss om livets träd i Paradisets mitt och om korset som är rest i världsalltets centrum. Båda uttrycker samma sak. Att Gud mitt ibland oss skapar liv. Av livets och korsets träd får vi hjälp med orienteringen. De är symbol för kärlek och upprättelse, vår egen och världens. Och där detta sker, är också Gud.