bryt med det onda!

Ju starkare vi tar avstånd från ondskan, desto färre lemmar får det ondas kropp.

Ju starkare vi tar avstånd från ondskan, desto färre lemmar får det ondas kropp.

Det handlar om dagens evangelietext. ”Om din hand eller fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll.”

Ingen av oss kommer gå genom livet utan att nånsin bli frestade, eller att undgå att falla för frestelsen heller för den delen. Men ingen av oss vill heller bli av med öga, händer eller fötter frivilligt. Att tolka texten bokstavligt känns jättejobbigt, helt otänkbart. Inte kan Jesus mena att vi ska stympa oss själva, skada oss själva medvetet? För visst blir vi väl alla förledda eller frestade? Jesus uppmanar oss på ett oerhört drastiskt sätt att ta avstånd från ondskan. Att inte låta den få fäste i våra kroppar, vare sig våra händer fötter, ögon eller öron. Att inte betrakta det onda som en del av oss själva.

Jag pratade med en tonåring en gång som hade det jätte tufft i livet. Han var aggressiv och det var som om en kamp pågick inom honom. Inte vill du väl vara sån här, frågade jag honom. Nä, men det är ju sån jag är, svarade han mig. Jag tror inte att det var så. Jag tror inte att det är någon av oss som är sådana. Men han behövde hjälp att se och bryta med det som hade fått makten över honom. Han behövde hjälp att låta sitt liv påverkas av en annan källa än den som just då kämpade om herraväldet över honom. En uppgiven tonårspojke som tror eller kanske alltför ofta fått höra att han ”är sån”. Det är ju sån jag är. Hur många har sagt det hur många gånger tidigare till honom så att han hade kommit att tro på det själv? Hur ska man då kunna tro nåt annat?

Och han klarade det, inte utan hjälp förstås att han ville att hans liv skulle se ut på ett annat sätt. Inte bara genom att få hjälp att förändra sitt sätt att tänka men framför allt genom att släppa maktlösheten och tron på att det var sådan han var och att det inte skulle kunna gå att ändra på. Han behövde hjälp att se att hans kropp, hans tankar, hans händer och fötter hörde ihop med någon annan. Med kärlekens källa istället för destruktivitetens. För smärtan var störst i honom själv.

När Jesus säger, hugg av, kasta bort så handlar det om att se och bryta med det som inte hör hemma i Guds avbild. När vi skapades till Guds avbild så skapades vi till att vara lika Gud. När vi hade konfirmandläger igår så talade vi om Jesu död och uppståndelse, om försoningen. Vi hade talat om att det inte fanns någon ondska eller smärta i Paradiset. Då var det en tjej som sa, - men om vi inte känner någon smärta så kan vi ju inte reagera. Det är sant. Och jag tror att det är en del av vår gudslikhet, detta att vi reagerar med smärta mot det som är ont. Det är inte en del av vår egen personlighet att göra oss själva eller andra illa, detta är djävulens verk. Något att ta avstånd ifrån. Vi är lemmar i Kristi kropp. Men om den onde vill använda oss för egen räkning så måste vi säga ifrån.

Det är vad Jesus säger till oss idag. Du är inte sån. Detta hör inte hemma i den underbara skapelse som är du! Jag vill att du ska vara en del av min kropp. Och det Jesus säger är: Jag vill hjälpa dig att se och bryta med det som gör ont. Med det som är destruktivt. Med det som drar dig bort från mig.

För ju starkare vi tar avstånd från ondskan, desto färre lemmar får det ondas kropp att verka genom. För ju fler människor vi tillsammans kan hjälpa till meningsfull tillvaro, till hopp för framtiden, ju färre redskap får Djävulen för sitt verk, ju färre lemmar får det ondas kropp. Låt oss stå på änglarnas sida i den kampen.