I natt jag drömde...

Att jag skulle undervisa konfirmander om förlåtelse och försoning. Jag drömde att jag hade en stor knipa ballonger i ett snöre. Jag skulle berätta om hur synden får oss att drunkna och gå under men att Jesus var det som lyfte oss upp ur allt. Men det hände att jag lyfte mer än jag någonsin kunnat drömma om. Först med några hoppande steg som lyfte allt högre. Sedan insåg jag att nu lyfter det ännu högre, jag började komma upp i trädtopparna och försökte ta tag i grenarna men fick inget tag. Min konfirmandassistenter försökte ta tag i repet men lyckades inte. Och jag lyfte mot himlen. Sen vaknade jag. Men jag vet att även om just heliumballongerna var en dröm så är inte försoningen det. Det är genom Jesus Kristus som våra fötter lyfts upp ur dyn (Psaltaren 40) och sätts på en fast klippa. Han lyfter mig mot himlen och gör mina steg lätta.