Nu är det jul igen... men voffo dådå?

Lyssnade till Studio 1 idag. En debatt mellan Jan Björklund (FP) och Rosanna Dinamarca (V). Om religion i skolan igen. Vänster, enligt debatten vill slopa religionskunskapen i skolan och integrera den i övriga SO-ämnen. (V) kritiserar kristendomens mer dominerande roll i undervisningen, av regeringen motiverat för att ge en bakgrund till vår kulturhistoria, till stora händelser under året.

Rosanna Dinamarca ser ingen anledning till att ge kristendomen en särställning, vi lever i ett sekulärt samhälle. Jag tycker inte att skolan ska ställning för en viss religiös uppfattning. Skolan har inte ett uppdrag i att ge eleverna en kristen uppfostran.

Jan Björklund hävdar som självklarhet att man undervisar om Sveriges historia mer än övriga världens historia. Genom denna liknelse vill han motivera en större betoning på undervisning i kristendom eftersom denna religionsutövning har påverkat vårt land i över 1000 år, och enligt Björklund haft en betydande påverkan på vårt samhälle.

Rosanna Dinamarca vill inte göra liknelsen med historieundervisningen utan drar hellre parallellen till att den dominerande undervisningen om kristendom kan liknas vid att skolans undervisning om politiskt styre skulle domineras av socialdemokratin pga dennas dominans. Det får mig att fundera på om Rosanna läst på sin historia, för så vitt jag vet så har arbetarrörelsen och socialdemokratin inte haft den rollen som kulturbärare och samhällsbärare i 1000 år (som kristendomen) utan i 100 år. Med detta så menar jag inte underskatta arbetarrörelsens betydelse under 1900-talet utan vill sätta in det i sitt rätta historiska sammanhang.

I vilket fall, som jag förstår, så syftar inte regeringens förslag till att barnen skall fostras till tro utan att alla elever oavsett religiös tillhörighet få kunskap om den dominerande religionen i Sverige tillsammans med undervisning av övriga religioner som omfattas av boende i Sverige och i övriga världen.

Studio ett tar upp den annalkande jultiden som exempel om vikten av undervisning om bakgrunden till det för övrigt i allmänhet ganska sekulariserade firandet i Sverige av jul och omgivande helgdagar. Att det i våra skolor under december kommer att firas både julfester, Luciatåg (ett kristet helgon) och tändas ljus i advent samt delas ut gåvor. Är det något man skulle kritisera utifrån (Vs) vinkel i ett rättviseperspektiv så är det just den ekonomiska press som sätts på både föräldrar och elever under denna tid, då det ska tas med presenter, inhandlas Lucia och tomtekläder etc, som för vissa familjer kan vara en ekonomisk belastning om man ligger inom små marginaler. Många barn, många presenter...

Undervisning om varför vi firar jul handlar inte om ifall vi tror eller inte. De har haft en väldigt betydelse för vårt kulturarv. För att förstå den omfattande förvandling som både samhälle och kommers genomgår under några veckor. Jag tycker att det med religionens hjälp vore en poäng att sätt a kommersen på plats med just, faktiskt,. lite religionsundervisning, för att tala om vad julen, FAKTISKT, handlar om. För det har kommit bort i dagens sekulariserade samhälle. Som Tage Danielsson en gång uttryckte det, på den tiden då man firade julen till minne av Jesu födelse. Den bästa politiska och religiösa propaganda i rett och samma program som jag sett, för övdigt...

Rosanna kontrar: viktigt att elever får en så allsidig undervisning som möjligt. Advent och julevangeliet är ingenting som hon motsätter sig men hävdar att det är lika viktigt att ge exempelvis Ramadan samma uppmärksamhet. Det tror jag också, att det på lokalplan där en stor muslims dominans finns att det bör ges utrymme för det, i alla ämnen. Men det är lika viktigt att alla får kunskap om våra olika högtider, inte minst våra invandrade medborgare om vad vi firar och varför. På samma sätt skulle jag om bodde i ett land med en annan konfession behöva på ett mycket mer omfattande sätt behöva sätta mig in i den rådande kulturen och religionsutövningen för att försöka förstå de människor som lever i det sammanhanget.

Jag tycker att regeringens förslag är bra. För att det sätter religionens roll på kartan och inte går i de inövade mönstren som tidigare årens kristendomsundervisning. Vi behöver motivera vad vi undervisar och varför, det höjer nivån på undervisningen.

Och till syvende och sist, att bara för att Sverigedemokraterna tycker att ett förslag är bra betyder ju inte att det med nödvändighet behöver vara dåligt. Eller? För om vi använder det i vågskålen så blir de definitivt vågmästare. Vad vi än tycker så låt oss inte tycka som dem. Vi ska inte vara någon vindflöjel, varken i politiken eller i kyrkan..