Varför gör de på dette
viset?
Så säger rumpnissarna i Astrid
Lindgrens Ronja Rövardotter. Och alla blir så irriterade
på dem. Men det är
faktiskt en poäng ibland med de som ifrågasätter. Som ställer frågan högt,
varför gör vi så här? Ofta gör vi på ett visst sätt för att vi är rädda för att
gå utanför ramarna. För att saker och ting ska vara på ett sätt för att det
alltid har varit det.
Jag hörde en gång någon berätta om en familj… i familjen skars alltid bort änden på julskinkan innan den kom på
bordet… så hade man gjort länge… ingen visste egentligen varför man skar kanten
av skinkan… men så skulle man göra innan skinkan sattes på bordet… det var
tradition… och så hade det gjorts i flera generationer, utan att det
ifrågasattes… Ända till en dag när en pojkvän skulle fira jul med familjen… Han
tyckte det var ganska löjligt… ”skära av kanten… Varför det?” Ingen kunde svara
så att han blev nöjd… det enda svar han fick, var att så hade man alltid gjort
och alla hade fått lära sig det av sin mor… När han en tid senare skulle besöka
flickvännens gammelmormor på ålderdomshemmet… Passade han på att fråga även
henne… Varför man i familjen skar bort kanten på skinkan innan den kom på
bordet? Då tittade gammelmormorn på honom lite undrande… ”tja varför de andra
gör det vet jag inte, sa hon… men jag gjorde det alltid för att jag inte hade
något tillräckligt stort fat att ställa skinkan på….”
Ibland behöver vi fundera på vad
det är vi gör och varför! Och rubriken för vår söndag idag är frihet i Kristus.
Jesus som ofta går utanför ramarna och handlar på ett sätt som är oförväntat.
Och förvisso inte heller alltid oförargligt i allas ögon. Jesus ifrågasätts när
han går utanför ramarna.
Han botar en kvinna på sabbaten.
Han ifrågasätts av synagogsföreståndaren som i och för sig inte har något att
säga om att han botar kvinnan, men att han gör det på sabbaten! Kunde det inte
vänta till en vardag… Hon hade ju ändå väntat i 18 år… Fast han ville
egentligen inget illa, denne synagogsföreståndare. Han ville helt enkelt att
man skulle göra som man alltid hade gjort, helt enkelt värna om helgdagen, om
vilan, om sabbaten. Sabbaten som hade kommit som en gåva från Gud för att
verkligen ge oss möjlighet att rekreera oss, återhämta oss.
Ramarna för sabbaten var tänka
som frihetens ramar, frihet från arbete och förpliktelser som hörde vardagen
till. Kanske är det så att det bor en liten synagogsföreståndare i många av oss
som kommer med liknande invändningar. Eller tycker att affärerna i alla fall
kunde ha stängt på Långfredag och julafton. Men just denne man i bibelns
berättelse i mötet med Jesus tänker liksom inte hela vägen, Han lever sitt liv
i boxen, i sina föreställningar, så till den grad att han har tappat bort ett
perspektiv, barmhärtighetens.
Därför förvandlas nu dessa frihetens
ramar till att bli bojornas. Istället talar Jesus barmhärtighet. Han talar inte
om hur viktigt det är att alltid vara service-minded, alltid tillgänglig, han
talar inte heller om att vara kundorienterad och ha öppet mellan 00 – 24 alla
dagar. Han talar helt enkelt om kärlek, om barmhärtighet. Vem skulle inte leda
ut och vattna sina djur även om det är sabbat. Vem skulle låta någon lida en
dag mer än nödvändigt om det gick att förhindra. Så talar Jesus. Jesus lät
kärleken och empatin ställa sig över de regler och normer som omgärdade tron på
hans tid… så får vi också göra idag… vi får ständigt fråga oss vad det är vi
gör och varför… både vad gäller vår tro och våra liv…
Jesus vill visa oss på ett sätt
att hantera våra liv, som ger oss mer frihet… mer frihet att vara oss själva,
mer frihet att vara äkta, mer frihet att älska oss själva och varandra… Frihet
att lösa ur bojor. Jag träffade förresten en kvinna en gång som sa, va skönt
att ICA är öppet på julafton, annars skulle jag inte träffa en enda människa.
Nu kan jag strosa runt där en stund och människor hälsar på mig och önskar mig
god Jul fart de inte känner mig. Det är ett perspektiv som vi lätt glömmer
bort…
Jesus pekar på en väg som är kärlekens och barmhärtighetens
väg… en väg som vi kan vandra för att bli mer lik honom…
Kanske behöver du och jag ibland
be om både tid och mod för att våga gå utanför våra normala tankemönster. Frihet
i Kristus är att våga närma sig de brännande frågorna med en öppenhet inför vad
som är Guds vilja. Att inte krampaktigt bara upprepa mina inlärda åsikter, utan
istället be Gud om öppenheten att våga ompröva. Att ibland våga fundera på vad
det är jag gör och varför…
1 kommentar:
Du skriver så bra, tänkvärt. Men jag längtar efter mer, oftare. Har inte hittat någon liknade blogg, kanske du kan tipsa? Dina ord är tröst och ljus i min ibland mörka och ledsna natt. Kram
Skicka en kommentar