Voffo gör di på dette viset?

Varför gör de på dette viset?

Så säger rumpnissarna i Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter. Och alla blir så irriterade omminbister ister Gardemeister gick att förhindra. han har tappat bort ett perspektiv, barmhärtigheten. b i ll. baten.  blad! på dem. Men det är faktiskt en poäng ibland med de som ifrågasätter. Som ställer frågan högt, varför gör vi så här? Ofta gör vi på ett visst sätt för att vi är rädda för att gå utanför ramarna. För att saker och ting ska vara på ett sätt för att det alltid har varit det. 

Jag hörde en gång någon berätta om en familj… i familjen skars alltid bort änden på julskinkan innan den kom på bordet… så hade man gjort länge… ingen visste egentligen varför man skar kanten av skinkan… men så skulle man göra innan skinkan sattes på bordet… det var tradition… och så hade det gjorts i flera generationer, utan att det ifrågasattes… Ända till en dag när en pojkvän skulle fira jul med familjen… Han tyckte det var ganska löjligt… ”skära av kanten… Varför det?” Ingen kunde svara så att han blev nöjd… det enda svar han fick, var att så hade man alltid gjort och alla hade fått lära sig det av sin mor… När han en tid senare skulle besöka flickvännens gammelmormor på ålderdomshemmet… Passade han på att fråga även henne… Varför man i familjen skar bort kanten på skinkan innan den kom på bordet? Då tittade gammelmormorn på honom lite undrande… ”tja varför de andra gör det vet jag inte, sa hon… men jag gjorde det alltid för att jag inte hade något tillräckligt stort fat att ställa skinkan på….” 

Ibland behöver vi fundera på vad det är vi gör och varför! Och rubriken för vår söndag idag är frihet i Kristus. Jesus som ofta går utanför ramarna och handlar på ett sätt som är oförväntat. Och förvisso inte heller alltid oförargligt i allas ögon. Jesus ifrågasätts när han går utanför ramarna. 

Han botar en kvinna på sabbaten. Han ifrågasätts av synagogsföreståndaren som i och för sig inte har något att säga om att han botar kvinnan, men att han gör det på sabbaten! Kunde det inte vänta till en vardag… Hon hade ju ändå väntat i 18 år… Fast han ville egentligen inget illa, denne synagogsföreståndare. Han ville helt enkelt att man skulle göra som man alltid hade gjort, helt enkelt värna om helgdagen, om vilan, om sabbaten. Sabbaten som hade kommit som en gåva från Gud för att verkligen ge oss möjlighet att rekreera oss, återhämta oss.

Ramarna för sabbaten var tänka som frihetens ramar, frihet från arbete och förpliktelser som hörde vardagen till. Kanske är det så att det bor en liten synagogsföreståndare i många av oss som kommer med liknande invändningar. Eller tycker att affärerna i alla fall kunde ha stängt på Långfredag och julafton. Men just denne man i bibelns berättelse i mötet med Jesus tänker liksom inte hela vägen, Han lever sitt liv i boxen, i sina föreställningar, så till den grad att han har tappat bort ett perspektiv, barmhärtighetens.

Därför förvandlas nu dessa frihetens ramar till att bli bojornas. Istället talar Jesus barmhärtighet. Han talar inte om hur viktigt det är att alltid vara service-minded, alltid tillgänglig, han talar inte heller om att vara kundorienterad och ha öppet mellan 00 – 24 alla dagar. Han talar helt enkelt om kärlek, om barmhärtighet. Vem skulle inte leda ut och vattna sina djur även om det är sabbat. Vem skulle låta någon lida en dag mer än nödvändigt om det gick att förhindra. Så talar Jesus. Jesus lät kärleken och empatin ställa sig över de regler och normer som omgärdade tron på hans tid… så får vi också göra idag… vi får ständigt fråga oss vad det är vi gör och varför… både vad gäller vår tro och våra liv…

Jesus vill visa oss på ett sätt att hantera våra liv, som ger oss mer frihet… mer frihet att vara oss själva, mer frihet att vara äkta, mer frihet att älska oss själva och varandra… Frihet att lösa ur bojor. Jag träffade förresten en kvinna en gång som sa, va skönt att ICA är öppet på julafton, annars skulle jag inte träffa en enda människa. Nu kan jag strosa runt där en stund och människor hälsar på mig och önskar mig god Jul fart de inte känner mig. Det är ett perspektiv som vi lätt glömmer bort…

Jesus pekar på en väg som är kärlekens och barmhärtighetens väg… en väg som vi kan vandra för att bli mer lik honom…

Kanske behöver du och jag ibland be om både tid och mod för att våga gå utanför våra normala tankemönster. Frihet i Kristus är att våga närma sig de brännande frågorna med en öppenhet inför vad som är Guds vilja. Att inte krampaktigt bara upprepa mina inlärda åsikter, utan istället be Gud om öppenheten att våga ompröva. Att ibland våga fundera på vad det är jag gör och varför…