Avskedspredikan på Tjörn
En kort tid, säger Jesus, Underbart
är kort, säger vi ibland. Om min tid på Tjörn kan jag säga, inte så kort, men
16 FANTASTISKA ÅR.
Och om jag nu tillåter mig att travestera Jesu
ord… Ännu en kort tid är jag hos er, så
är det ju på ett sätt sant. Även om jag finns kvar här så bär det vidare in i
en ny tjänst. Men fortsättningen på Jesu ord stämmer inte lika bra. Dit jag går kan ni inte komma. Till
Lane-Ryr kan ni både komma, och är också mycket välkomna.
Tack vill jag säga idag, Vi
har mötts, till sommarens soliga leende, på kyrkbänken i hamnen, och alla
stunder i Skärhamns kyrka. Ena dagen skolavslutning med en blomstertid som
lyfter taket, nästa dag en stämningsfylld vigsel, och sen, gudstjänst, dop
eller begravning… Morgonmässor, konfirmander. Ja, Allt som ryms i livet ryms också
här. Kommer alltid att göra. Och för allt detta kan jag bara en gång för alla säga
- Tack!
Och när det nu är sagt, låt oss lyssna till
vad Jesus vill säga idag! Jesus befinner sig i en situation av avsked. Det är stort och dramatiskt,
lärjungarna har svårt att förstå. Ännu en kort tid är jag hos er… Dit jag går kan ni inte
komma. Vad menar han egentligen? Är det
den Jesus vi känner som talar så här?
Han som kan gå in i låsta rum, ska han nu börja med att
begränsa och försnäva våra liv och möjligheter? Men Jesus har ett mål och det
är inte att göra det ouppnåeligt för
oss utan precis tvärtom. Möjligen vill han i dagens evangelium skapa en så
kallad cliffhanger för att behålla lärjungarnas uppmärksamhet. Det där som gör
dig vansinnigt nyfiken på vad som kommer näst. Men vi vet ju att det inte
slutar där. Vi har det facit i hand som lärjungarna inte hade… Därför kan vi
med den visshet slå fast idag: Jesus visar aldrig bort, Jesus visar oss hem!
Men vad är då hemma? Du vet kanske själv, vad som känns hemma
för dig, det kan vara den där känslan att köra över Tjörnbron efter att ha
varit bortrest en lång tid. Eller någon annan plats som betyder mycket för dig,
det kan lika gärna vara en sång, en dikt och det där som du bara vet, får sig att känna - här är jag hemma! Här har jag landat.
Hemma är den plats som bryter fram inifrån.
Den här söndagen som nu har rubriken ”vägen till livet”,
hette tidigare ”vägen hem”. Det behöver inte betyda olika saker, men jag tycker
om orden ”vägen hem”… Den andas
längtan, men också trygghet. Som när jag var liten och som så många andra barn skrev
min adress, Lotta, Vitsippan, Åstorp, Skåne, Sverige, Europa, Jorden,
Universum. Vissheten om att jag hör hemma någonstans, både här och nu i livet
men också efter detta. Och jag skulle kunnat skriva ännu en adress. Himlen… Visst
är det märkligt att kalla himlen för hemma! Jag har ju aldrig varit där!
Det är som om någon skulle säga till dig, Ska du inte snart
åka hem till Korpilombolo? Jo, det vore ju trevligt, men jag kan inte säga att
jag åker hem till Korpilombolo för jag har aldrig varit där.
Eller det lilla barnet som nyss fötts på BB? Vi frågar: När kommer
hon HEM? Hem? Hon har ju aldrig varit där? Men det finns någon som med kärlek
och omsorg bär det lilla barnet i sin säkra barnstol in i bilen och kör
försiktigt – HEM. Som vad som är hemma. Så är det med Jesus. Han vet var vi har
vårt hem. Var vi hör hemma...
Som när ett
barn kommer hem om kvällen,
så var det för mig att komma till Gud,
jag kände att där hörde jag hemma.
För det finns en plats i Guds stora rum,
som väntar just på dig…
Och du kan känna, att du får vara ett barn i Guds famn.
så var det för mig att komma till Gud,
jag kände att där hörde jag hemma.
För det finns en plats i Guds stora rum,
som väntar just på dig…
Och du kan känna, att du får vara ett barn i Guds famn.
Jesus försäkrar oss med sin kärlek att det är där vi hart
vårt hem, i Guds famn. I Guds hjärta. Och det kan vara en tröst att; även om du
skulle känna dig vilsen så finns det Någon som vet var du hör hemma! Både här
och nu och då och sedan. Jesus som säger: Jag vill bo i ditt hjärta. Jag vill
vara dig nära. Gå med dig på dina vägar. Visa dig vägen. Vägen till livet – den
väg som leder hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar