Frestelse och fasta
Frestelser kommer alltid vid fel
tillfälle. Jag lovar. Precis när du har bestämt dig för att sluta med sötsaker
så serveras det både gräddtårta och semla på jobbet. Det är så svårt att stå
emot, trots att du vet vad du har bestämt dig. Är du stark och beslutsam så går
det att stå emot, är du trött och utmattad så kan det vara helt kört.
Och idag i vår bibeltext så är
det verkligen ett guldläge för Frestaren. Efter 40 dagar och 40 nätter i öknen
utan mat är Jesus utmattad, hungrig och försvagad. Han har
kallats av Anden ut i öknen. Det är ingen guidad turisttur, ingen sightseeing
från kamelryggen i solnedgången. Istället är det långa heta dagar utan skugga
och iskalla nätter. ”För att sättas på prov” står det. Gud gör så
ibland, kallar oss bort för att få vår odelade uppmärksamhet. Men nu är det också
så att vår gemenskap med Gud är ett jättehot för Guds fiende. I Bibeln beskrivs
denne fiende med starka ord, med namn som Satan och Djävulen. Och ju närmare vi
kommer Gud desto mer angelägen blir den onde att skilja oss åt. Långt borta
från Gud så utgör vi helt enkelt inget hot. Det gäller oss och det gäller
Jesus. Frestelser kommer alltid vid fel tillfälle som jag sa, det är själva
poängen med dem. Och nu är Jesus både hungrig och svag.
Faller för
frestelsen gör vi ibland, och det är väl ingen fara om det ”bara” handlar om en semla, eller två... Men den store
Frestaren har helt andra mål i sikte än att öka på ditt midjemått. Frestaren
vill ha makt och kontroll och vill framför allt hindra dig från att stå under Guds
vilja och inflytande och gör allt för att förhindra det.
Låt oss ta hjälp
för att förstå av ett samtal mellan Jesus och lärjungen Petrus. Petrus är en av
Jesu närmaste vänner, nu mitt i all framgång så börjar Jesus plötsligt att tala
med dem om korset. Och Petrus är snabb att säga emot honom. Må Gud bevara
dig Herre! Petrus måste blivit chockad av hur Jesus svarar honom. Jesus använder
nästan samma ord som i evangeliet idag: Gå
din väg Satan. Håll dig på din plats!
Men Petrus ville ju bara väl. Det visar på att även när vi menar som allra bäst
så kan det ändå bidra till att bryta sönder gemenskapen med Gud.
Precis samma sak
vill Frestaren i öknen. Han vill hindra Jesus från att korsfästas. Inte föra
ett skona Jesus utan för att skilja honom från hans uppdrag. Men Petrus vet ännu
ingenting om det som den onde vet, kraften i korset. Petrus kommer så småningom
att lära känna den kraften och även bli buren av den, därför gör den onde allt
för att nu förhindra Jesus från att gå korsets väg. Sedan kommer Jesus att på
samma sätt bli frestad om natten i Getsemane. Men om det är möjligt, låt denna kalk gå förbi mig, men ske din
vilja inte min…
Och nu använder
Den Onde Jesus egna ord för att fälla honom. Frestaren har inte så stort
ordförråd utan använder gärna både bibelns ord och Jesu egna för att snärja
honom. Orddueller kan vara effektiva. Man snärjer in sig och vet till sist inte
vad man har sagt. Om du nu är Guds son så… Visa vad du kan. Ta stenarna och
förvandla dem till bröd. Visst vore det frestande för Jesus att briljera
lite! Vinna lite beundran, uppmärksamhet. Men Jesus låter stenarna förbli sten.
Han avstår från att vara den som imponerar. Han vet att det bara finns en väg
för att en trasig värld ska bli räddad och det är att med sitt eget liv att
hela den. Det är korsets, kärlekens och försoningens väg. Att han går i vårt
ställe. Därför är han här, också när vi frestas och riskerar att falla, ja även
när
vi faller…. Han är med oss och har varit där före oss i frestelsen. Hoppet till
os idag är att vad som än händer i ditt eget liv, om du faller och när du
faller, så vet du att det finns en väg tillbaka. Jesus som själv varit människa
som du och vet hur svårt det är att stå emot frestelser. Han känner alla dina svaga
punkter, som kanske är fler än du själv vet om. Din sårbarhet, din utsatthet. Och
tar emot dig, vill resa dig upp igen. Ge dig mod och kraft, motståndskraft.
När vi lever
nära Gud utsätts vi för Frestelse, inte för att Gud är Frestaren utan för att det
finns någon som vill hindra oss att leva nära Gud. Om det beskyddet får vi ju
också be i Herrens bön, utsätt oss inte för prövning, det behöver inte betyda
att det är Gud som prövar, eller frestar som det heter i den gamla
översättningen. Utan att vi får be om Guds beskydd i prövningen, frestelsen.
Vi vet att vi
kommer att både frestas och prövas att bryta vårt band med Jesus. Därför, får
vi både när vi står emot och när vi faller säga: Tack Jesus för att du inte
föll. Tack för att jag får falla in i din famn av förlåtelse och försoning.
1 kommentar:
Tack för att du fortsätter använda din blogg när Andan faller på, Liselotte! Det är lite för mycket "tack, hej och farväl" i den kristna bloggvärlden just nu. Man BEHÖVER ju faktiskt inte blogga varje dag eller ens varje vecka, bara för att typ Dag Sandahl gör det.
Tack för din text/predikan kring det alltid aktuella temat - och särskilt för det sista stycket! Blessings!
Skicka en kommentar