måndag 5 juni 2017

Inte bara en soffa

Jag sålde en soffa idag, inför vår flytt. En av två soffor som blir över. Men det hände något mer. Inte bara med soffan utan också med oss, som möttes. Jag hade en jättestor soffa som jag ville bli av med. En familj var många behövde den och köpte den. Men sen skulle den även ut och hem. Inte vet jag hur vi hade fått in den. Men sedan vi fått den på plats för flera år sedan så hade vi både byggt om hallen och dessutom byggt ett garage tätt utanför dörren. Vi försökte, vi vände på den, på alla olika sätt. Till slut insåg vi, det är bara att skruva sönder den... i så små delar som möjligt. "Vi tänkte bära hem den"... det är ju inte så långt, och jag har ju bil... och dom hade en bil. En liten en. Med några vändor fram och tillbaka så kom den till slut på plats. Och sen ska den monteras igen. Men soffan blev på något sätt också en symbol för att det som kan tyckas vara omöjligt faktiskt blir möjligt. Att våga se att det kommer att gå. För under arbetet så kom också samtalet. Inte bara om behovet av en soffa utan framför allt behov av vila och ro. Att ha en plats att sjunka in i. Ro med den stora familjen och alla barnen, vila i utbrändheten hos den ena, och sedan rehabiliteringen av den andre efter en stor olycka. På något märkligt sätt så känns det som att jag fick några av de förtroenden och samtal som kommer stt fortsätta den där soffan. Vilken gåva. Jag blev inte inte bara av med något, jag fick något tillbaka, och då tänker jag inte på betalningen för soffan, utan för det stora förtroendet att för ett ögonblick dela ett liv, sitta ner i soffan tillsammans med dem, i alla fall i tanken...

Det är så nu när jag säljer mycket saker, att jag får lyssna till många berättelser, om varför man behöver den byrån eller det bordet, om äktenskapet som gick i kras och man behöver ett nytt hem, eller tvärtom att två familjer blir en och behöver större och mer. Eller familjen som kom och berättade om sin flykt från Syrien och nu hade fått sitt färdats boende och ville ha en studsmatta till barnen. Berättelse efter berättelse, dela liv...

Inga kommentarer: