Du ska inte tro det blir sommar
i fall inte nån sätter fart…” Idas sommarvisa är nog en av de mest sjungna
sångerna just nu i skolavslutningstider. I kyrkan var det förr så att flera
ondgjorde sig över sången som man tyckte var hädisk.– Det är ju Gud som skapar sommaren. Inte någon liten människa. Därför
passar det sig inte att sjunga så i kyrkan.
Jag tycker att sången är helt
underbar. Som en hyllning till sommaren och allt som hör till den, både för
stora och små. Och visst är det så
att Gud har skapat världen och allt den rymmer. Men det gör inte oss till några
passiva mottagare och brukare. Vi är i allra högsta grad medskapare. Både vad
det gäller väder och vind och livets allvar.
För mig bär Idas sommarvisa på
ett en tro och ett hopp. En tro och tillit till att hur liten jag än är
så kan jag vara med och påverka och göra skillnad. Att vi alla är kallade till att
vara Guds medskapare i Guds rike. Inte några passiva konsumenter eller
initiativlösa varelser som måste tas om hand i alla lägen. Vi är myndiga
medskapare som getts ett ansvar. Det visste lilla Ida i Lönneberga.
Och idag när vi firar vår
nationaldag, så får vi också påminnas om det. Att den här dagen får vara ett
uttryck för glädje och tacksamhet, men också för hopp. För att vi lever i ett
land som länge skonats från krig och ofred. Ofta är det krigsslut och
fredsavtal som lägger grunden till nationaldagar och dess firande.
Därför firas
den dagen i många länder med buller och bång. Och vi får idag påminnas om att
vi av Gud är kallade till ett uppdrag och ett förvaltarskap, för en värld som
sträcker sig långt utöver våra egna gränser. Därför får den här
dagen precis som sommarvisan ett en tro och ett hopp. En tro och tillit
till att hur liten jag än är så kan jag vara med och påverka och göra skillnad.
Att vi alla är kallade till att vara Guds medskapare i Guds rike.
Eller som Moder Theresa sade: Vi själva tycker att det vi gör bara är en
droppe i havet.
Men havet skulle vara mindre om det saknade denna droppe."
Men havet skulle vara mindre om det saknade denna droppe."
Låt oss be:
Behåll mig till ditt paradis och låt mig på de trognas vis,
i dina gårdar grönska.
Låt mig få tjäna dig allen, i trohet sann, i kärlek ren,
så vill jag mer ej önska. Amen
Behåll mig till ditt paradis och låt mig på de trognas vis,
i dina gårdar grönska.
Låt mig få tjäna dig allen, i trohet sann, i kärlek ren,
så vill jag mer ej önska. Amen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar