Nationaldag, om att få vara en droppe i havet

Nationaldagen Uddevalla kyrka

Du ska inte tro det blir sommar i fall inte nån sätter fart…” Idas sommarvisa är nog en av de mest sjungna sångerna just nu i skolavslutningstider. I kyrkan var det förr så att flera ondgjorde sig över sången som man tyckte var hädisk.– Det är ju Gud som skapar sommaren. Inte någon liten människa. Därför passar det sig inte att sjunga så i kyrkan.

Jag tycker att sången är helt underbar. Som en hyllning till sommaren och allt som hör till den, både för stora och små. Och visst är det så att Gud har skapat världen och allt den rymmer. Men det gör inte oss till några passiva mottagare och brukare. Vi är i allra högsta grad medskapare. Både vad det gäller väder och vind och livets allvar.

För mig bär Idas sommarvisa på ett en tro och ett hopp.  En tro och tillit till att hur liten jag än är så kan jag vara med och påverka och göra skillnad. Att vi alla är kallade till att vara Guds medskapare i Guds rike. Inte några passiva konsumenter eller initiativlösa varelser som måste tas om hand i alla lägen. Vi är myndiga medskapare som getts ett ansvar. Det visste lilla Ida i Lönneberga.

Och idag när vi firar vår nationaldag, så får vi också påminnas om det. Att den här dagen får vara ett uttryck för glädje och tacksamhet, men också för hopp. För att vi lever i ett land som länge skonats från krig och ofred. Ofta är det krigsslut och fredsavtal som lägger grunden till nationaldagar och dess firande. 

Därför firas den dagen i många länder med buller och bång. Och vi får idag påminnas om att vi av Gud är kallade till ett uppdrag och ett förvaltarskap, för en värld som sträcker sig långt utöver våra egna gränser. Därför får den här dagen precis som sommarvisan ett en tro och ett hopp.  En tro och tillit till att hur liten jag än är så kan jag vara med och påverka och göra skillnad. Att vi alla är kallade till att vara Guds medskapare i Guds rike.

Eller som Moder Theresa sade: Vi själva tycker att det vi gör bara är en droppe i havet.
Men havet skulle vara mindre om det saknade denna droppe."

Låt oss be:
Behåll mig till ditt paradis och låt mig på de trognas vis,
i dina gårdar grönska.
Låt mig få tjäna dig allen, i trohet sann, i kärlek ren,
så vill jag mer ej önska. Amen