En vardag i Kina

Klockan är 06:00. Tomas vaknar som vanligt tidigt, går upp och kokar kaffe. Ibland vill jag ha en kopp men oftast är det för tidigt. Det räcker med att smaka från hans mugg. E jag riktigt sugen får jag säga till i tid. Vid 7 går Tomas till jobbet. Jag tillåter mig att dröja kvar i sängen ännu en stund. Eller så går jag upp för att tvätta, städa, skriva lite eller vad jag känner för. Vill gärna ta det lite lugnt på morgonen, stressiga mornar har jag haft nog av. Vid 9 går jag till jobbet. Idag när jag gick så kom 6ans buss in lagom tills jag passerade busshållplatsen. Jag började springa för att hinna med men ångrade mig. Jag behöver verkligen den här promenaden på 3 kilometer och jag kan inte en skylla på vädret. Det är 10 grader och disigt. Jag går vidare, samma väg som vi går varje dag. Först ut från kvarteret, sedan vidare förbi frukthandlaren och charkuteriet, förbi kvinnorna som sitter längs gatan och säljer sina grönsaker. Några har lärt sig att säga Hej. En del hälsar försiktigt, andra lite gladare. Över stora gatan där bussen stannar, den buss som jag valde bort idag. Sedan vägen förbi skolan, och över kanalen. Efter det kommer det som vi kallar för verkstadsgatan, de säljer allt, rör, gasol och mer än jag kan namnet på. Efter en sväng till höger så går jag över den stora gatan markerad med rödljus.

Men räkna aldrig med att det är säkert på något övergångsställe, eller trottoar heller för den delen. Det kan komma bilar och mopeder, eldrivna tysta inte som de rasande fordon som vi har i Sverige. Dessa smyger sig på tills tutan ljuder. Efter övergångsstället går jag förbi kyrkan med den stora bilden på Jesus och fiskafänget. Den gör mig alltid glad. Jag har ännu inte varit inne där, bara gluttat lite i dörren. En ny lång sträcka där de säljer plåt och annat. Sedan gå över vägen och ytter lirare någon dryg kilometer längs en trädallé. Samma väg varje dag, det bli en trygg vana. Jag lyssnar gärna på ljudbok, dock med bara en snäcka i örat, för att höra trafiken i det andra. Jag vet att det är en risk, men jag älskar böcker mer.

Framme så är det ett gott good morning till alla som varit där ,mycket tidigare än jag. Packa upp dator, börja jobba. Vissa dagar skriver jag bara på min bok, andra dagar jobbar jag som idag med engelskakunskaper för personalen. Vi jobbar med ett disctest för att lära känna salig själv och andra. Mest för att ha någon att samtala om, för att utveckla engelskan, men samtidigt roligt.

Vi äter ofta en tidig lunch, på den japanska restaurangen på hotellet mitt över gatan, vi har hittat våra favoriträtter. Det finns en nudelsoppa där som jag älskar. Framåt eftermiddagen kommer en av dagens höjdpunkter, det är när Sverige vaknar. Då jag får några minuters chat med mina barn då de förbereder sig för skolan. Vi ligger ju inte riktigt i fas. När de är hemma från skolan på eftermiddagen är jag oftast trött och behöver sova. Men det är roligt att från Kina kunna hjälpa dottern med sina inlämningsuppgifter, följa med i arbetet framåt då det ligger ute på google drive. Om internet och VPN funkar. Google är ju förbjudet. Fantastiskt sätt i alla fall att hjälpa till med läxor. Nu jobbar hon med ett arbete om hinduism och äktenskap. Spännande. Då går jag igång...

Vid 17 går vi hemåt. Idag stannade vi vid en annan japansk restaurang för att äta. Hade inget att laga till hemma. Det är god mat och vi har blivit lite bekanta med dem som jobbar där. De känner oss och vet vad vi vill ha. Två skolflickor sitter oftast vid ett bord. De är säkert barn till de som har stället. Jag brukar hälsa på dem. Idag hade en av dem ett stort plåster i pannan. Hon hade trillat i skolan. Många barn är med sina föräldrar på restauranger eller arbeten, både stora som små.

Annars är det vanligast att en mormor eller farmor tar hand om barnen. De flyttar in helt enkelt. Man får tre månaders föräldraledighet i Kina. Vi ser många kvinnnor ute om dagarn a som har hand om de små. Så som det var hos oss förr i tiden.

När vi kom hem så förstärkte vi koppla upp datorn för att se lite svensk tv. Det gick inte. IÍnternet var för långsam. Men det funkar i alla fall på paddan. Därför kah jag skriva nu. Men bara om jag får igång min VPN tunnel eftersom min blogg ligger på google och gooogle är förbjudet, liksom Facebook, youtube, new york Times’, snapshat, Instagram, och messenger. Så det är inte alltid så lätt att meddela sig hem. För dem som är van vid de kanalerna.

Nu är klockan 20:30, jag lägger mig tidigare här än hemma, vilket försvårar kontakt med er därhemma, men det finns inte så mycket att göra, möjligen lägga mig och läsa en god bok. I morgon är en ny dag. För er där hemma och för mig här i Kina.

Till helgen ska vi på utflykt, troligtvis till ett SPA, tillsammans med vår platschef på fabriken och hans blivande hustru. Deras bröllop är värd ett helt annat blogginlägg, med föräldrar som ska komma överens och förhandla, fotografier, gåvor, bröllop i hembyn och bröllop här nere. Vi är bjudna på båda men får välja det här nere i syd av praktiska skäl. Livet är annorlunda på olika sätt här men samtidigt så lika. Vi människor är lika. Så mycket goa spännande intressanta människor jag har fått möta redan. Dock inte en svensk så långt ögat når. Idag kom två svenskar till företaget på besök. Men vi pär så vana att prata engelska. Inte minst för att inte stänga kineserna ute från vårt samtal. I morgon är en ny dag, jag ska jobba hemifrån, fortsätta redigera boken och skriva vidare. Ha en bra dag ni alla.