Ibland händer saker i livet som gör att vi vill be om en andra chans, vill be om förlåtelse, bli förlåtna. Men det kan kännas som om vi inte får kontakt, att vi är bortkopplade, och förlåtelsen utom räckhåll eller kanske inte ens existerar. Påsken påminner mig om att min dröm inte är sann, att det finns en fortsättning. Jesus ropade på korset: "Gud min Gud, varför har du övergivit mig? Så övergivna som vi kan känna oss ibland. Men Jesus visar på en väg vidare. Precis som orden i psalmen: Gud gick in i din kamp på jorden, han tog plats i din egen gestalt... Psalm 358.
Det hjälper mig att förstå att min dröm, som förvandlades till en mardröm, inte får ett slut där. Och att jag inte var ensam i den. Jag kan vara vilsen men behöver inte vara förlorad och aldrig ensam. När jag öppnade mina ögon så var jag hemma, där jag ville vara.
Han gick in i din kamp på jorden. Gud tog plats i din egen gestalt.
Han bar på ditt kors, han var plågad som du.
Och han älskade dig överallt.
Hans seger blev din och han älskade dig överallt.
Jag behöver varken mobil eller färdbiljett, bara öppna mina ögon för att se att jag är hemma.
Och han älskar mig över allt. Alltid sedd, aldrig glömd, alltid älskad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar