Att släppa taget

Att släppa taget
Jag satt tillsammans med en man på fabriken i Kina och pratade. Hans mamma är väldigt dålig och jag ville höra hur han hanterade det. Det är inte alltid så lätt för en kinesisk man att visa känslor. Men han behövde verkligen prata och hade inte haft någon att tala med om sin sorg över att hans mamma snart inte längre finns i livet. Så berättade han om ett minne från det satt han var barn, kanske 4-5 år gammal. Hans mamma hade burit honom på väg hem från affären men då de kom fram till en bro så orkade hon inte längre utan satte ner honom på marken och sa till honom att han fick gå själv. Sedan gick han tillsammans med sin mamma hela vägen hem. När han berättade om sitt starka minne så blev bilden och betydelsen så tydlig för mig och jag delade med honom vad jag såg som en hälsning från hans mamma. Det var som om hon sa; Nu är det jag som måste gå själv över bron. Och jag måste gå ensam och släppa taget. Men du kommer alltid att bära mig i ditt hjärta. John tog till sig bilden och det blev en tröst, om än så liten och sa: Jag har aldrig gjort detta förut, jag vet att alla en gång måste ta avsked, men för mig är det första gången och jag vet inte hur jag ska göra. Och så är det, vissa saker känns som en omöjlig uppgift och ibland måste vi göra det omöjliga ändå.


Hälsningar Liselotte