tisdag 15 januari 2019

Agnar och veten


Textläsning
Luk 3:15-17, 21-22
Folket var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias. Men han svarade dem alla: "Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er med helig ande och eld. Han har kastskoveln i handen för att rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar."

När nu allt folket lät döpa sig och Jesus också hade blivit döpt och stod och bad, öppnade sig himlen och den heliga anden kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: "Du är min älskade son, du är min utvalde."


Predikan
När Johannes Döparen i idag talar om Jesus som ska komma så låter det rätt hotfullt, Jesus blir någon som man på allvar får fundera på om man vill möta. Bilden Johannes målar upp är långtifrån den kärleksfulle Jesus som vi vill tänka på. Han berättar hur Jesus ska komma med kastskoveln och rensa agnarna från vetet och att agnarna sen kommer att kastas i en eld som aldrig slocknar. Huva…
Det här begreppet Att skörda agnar från vetet tror jag att många av oss känner igen. Vi säger så ibland när vi vill sålla fram det bästa i en process, bland idéer, och vi kan säga även så om människor i olika urvalsprocesser. Att det är ett begrepp hämtat direkt från Bibeln är det kanske inte alla tänker på.
När min son Ludvig var bara några år så var hans högsta önskan att få en skördetröska, jag inte en riktig, men en tillräckligt stor att den fyllde hela hans fyraåriga famn. Han hade ju sett hur skördetröskorna körde fram och tillbaka över åkrarna på Tjörn där han växte upp. Och naturligtvis ville han även veta hur den fungerade. Så det var bara att ta reda på det. Att den kunskapen skulle öka min bibelförståelse markant förstod jag inte då. Länge trodde jag att agnar var som ett slags ogräs och vete ett annat. Att de växte på samma strå och att agnet är skalet som sitter runt vetekornet, hade jag innan dess ingen aning om.

Och jag tror att vi har en tendens att glömma bort just detta att agnar och vete växer på samma strå, och inte var för sig. Agnet är det skal som sitter runt kärnan, vetet. Skalet som är det oanvändbara inom oss och inte en viss sorts människor. Alltså handlar det inte om dig eller mig utan om dig och mig. 

Och när Johannes talar om Jesus dop och om oss som får döpas i honom så nämner han inte ett ord om våra kvalitéer eller eventuella brister varken före eller efter dopet. Han talar bara om Jesus. Och att det är Jesus som ska skilja agnarna från vetet. Och det Jesus vill är att helt enkelt skilja ut allt det som är gott och användbart från det som är oanvändbart. Ett skiljande som är inom oss och inte mellan oss.

Det goda inom oss får bevaras och det som istället är destruktivt och behöver skalas bort för att vi ska nå vår innersta kärna. Den vi verkligen är. Den Jesus vill att vi ska vara. Och idag när vi läser om Jesus dop så får vi påminnas om att Jesus lever i oss, får ta plats hos oss, inte beroende av att vi är bättre, eller mer brinnande eller mer starka än alla andra, utan istället håller oss som ibland är svaga i sin hand och bär oss.

Och vad gäller agnet i mitt liv så är jag så oändligt tacksam för att Jesus vill skala av mig det och kasta bort så att det aldrig får chansen att komma tillbaka. Och orden som riktas till Jesus idag är även riktade till dig och mig, du är min älskade son, min dotter, du är utvald och jag älskar dig. Det betyder inte att dopets liv automatiskt är ett perfekt liv. Vi är utvalda att vara människa bland människor, att leva under Guds beskydd, vad som än händer. 

Dopet är inte mystiskt eller magiskt, är ingen vaccination mot olyckor eller sorger. Dopet handlar inte om ofelbart liv eller ofelbara människor. Det handlar om dig och mig. Dopet handlar om att få leva i löftet om en kärlek som håller både när vi skrattar eller gråter, står eller faller lever och när vi dör. Att få leva ett liv i glädje och smärta, i lycka och sorg, ensamhet och gemenskap, men ALLTID under Guds beskydd.
Vi ber
Gud, tack för duvan som flög ner över Jesus när Johannes hade döpt honom. Tack för ditt tilltal: Älskad och utvald,
som Jesus och vi alla behöver för att vara,
som du har skapat oss att vara.
Tack för att du fyller oss med helig Ande,
så att vi kan leva vårt liv.
Så får vi gå ut i livet omslutna av din frid.
Amen

1 kommentar:

Andreas Holmberg sa...

Så sant! Tack! Däremot är ogräset i texten för 5 söndagen efter Trettondedagen (tur att den infaller så sällan!) enligt Jesus´ egen uttolkning en bild för vissa människor (men de ska inte ryckas upp och skiljas ut i förtid). Åkern är världen o s v. Min fru redovisade samvetsgrant Jesus´ uttolkning, fast den inte fanns med i evangelieboken. (Det gjorde inte den framstående teve-predikanten från Umeå samma dag...). Jobbigt men riktigt. Viktigt att inte fuska bort poängen, vare sej i den här texten eller i den på 5 sönd e Trett.