var inte rädd, tappa inte modet. Hjälparen kommer...

(Predikan Söndag före pingst evangelietexten finns längst ner i inlägget)

Den här söndagen ligger efter påsk, men närmare pingst. Under dessa korta veckor sedan påsk så har det hänt massor för lärjungarna, först det dramatiska uppbrottet, sorgen på Långfredagen då man trodde att Jesus var död och borta för alltid, sedan plötsligt och glädjerika återseendet, när man inser att Jesus lever igen. Lärjungarna har kastats mellan hopp och förtvivlan, mellan Hosianna och jubelrop, till att i nästa stund inte veta var man ska ta vägen med sin sorg, sina frågor och sina känslor…

Den här söndagen före pingst är liksom en ”mitt emellan söndag”. Alldeles nyss har vi firat Kristi Himmelsfärd då Jesus lämnat dem än en gång men nu på ett helt nytt sätt. Istället för gravens mörker har han nu gått till himlens glädje. Uppstånden inte bara på jorden utan nu även till himlen. Men innan dess lovar han dem att Hjälparen ska komma, så som vi firar Helig Ande nästa söndag på pingst.

På ett sätt kanske vi vill skynda över den här söndagen, ivriga att få komma fram till pingst så fort som möjligt.  Men det som skiljer oss från lärjungarna är att vi vet om uppståndelsen, vi har fått Anden.

Samtidigt tror jag att vi kan känna igen oss i lärjungarnas upplevelse. I den här känslan av mellantid som kan uppstå i våra egna liv. Precis som mellan Långfredag och påsk. En tid av tomrum som kan drabba oss i våra liv besvikelser eller ett förlorat hopp. När det som hände inte skulle fått ske, eller när vi inte vet vad som kommer att hända. När känns Gud långt borta, när det känns som att himlen är tyst. Det är det som Jesus talar med lärjungarna om idag. Att även dom kommer att kastas mellan hopp och förtvivlan, mellan stunder av klarhet och tider av oro.

"Lärjungarna sade: "Nu talar du med klara ord och inte i bilder. Nu vet vi att du vet allt. Men Jesus svarade: "Nu tror ni. Den stund kommer, den är redan inne, då ni skall skingras.

För Jesus vet hur det känns, han har också ropat ut i natten: min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Och trots att han visste att han inte var övergiven så ropade han ändå ut sin nöd. Jesus vet att det också i våra liv finns tider och inslag av både väntan och vånda. När vi inte förstår.

Att det kommer stunder då vi inte längre känner Guds närvaro, kanske till och med börjar tvivla på Gud. Men är Gud beroende av våra känslor? Nej, Gud är större än så. Den där märkliga logistiken i att jag kan röra mig bort från Gud, men att Gud aldrig rör sig bort från oss. Våra känslor svänger upp och ner. Men Gud svänger inte.

Jesus gav oss en ledtråd i torsdags på Kristi himmelfärds dag. Stanna i staden, i Jerusalem, sa han, och vänta, på att ni ska bli rustade. Det är så han talar om pingsten, om Anden som ska komma.

”Hjälparen kommer” som är denna söndags tema vittnar om hopp. Hopp även när vi inte känner eller förstår. Idag får vi också ta till oss ordet från Mose som säger till folket: "Var tappra och starka! Var inte rädda och låt er inte skrämmas av dem, ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte svika dig, inte överge dig."

Folket som Mose talade till var på väg från slaveriet i Egypten mot friheten. Deras resa pendlade mellan misströstan och mod. På samma sätt kan även vi vara på en resa, fastän i vårt inre, ur någonting i längtan efter något annat, efter förändring i våra liv. Och den vägen genom livet kan vara ömsom guld och gröna skogar liksom ibland känslan av en ökenvandring.

På Kristi himmelfärds dag sa Jesus till lärjungarna, innan han for upp till himlen. Gå tillbaka till staden, till Jerusalem och vänta på att Hjälparen som jag ska rusta er med kommer till er. Vi behöver också vårt eget Jerusalem, där vi finner kraft från höjden. Detta symboliska Jerusalem i våra liv kan se olika ut för oss. Att det finns särskilda platser i ditt liv där du är mer mottaglig för Gud och vad Gud vill och ge dig.

Så säger Gud i sitt löfte till oss genom Mose:

”Herren skall själv gå före dig. Han skall vara med dig. Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rädd, tappa inte modet!"


Joh 16:23-33
Jesus sade: "Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.

Detta har jag sagt er i bilder. Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låter er veta allt om Fadern. Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, ty Fadern själv älskar er eftersom ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud. Jag kom från Fadern och trädde in i världen. Jag lämnar världen igen och går till Fadern." Lärjungarna sade: "Nu talar du med klara ord och inte i bilder. Nu vet vi att du vet allt, du behöver inte höra någon fråga dig. Därför tror vi att du kommer från Gud." Jesus svarade: "Nu tror ni. Den stund kommer, den är redan inne, då ni skall skingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig. Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen."