Bunden eller löst?

Textläsning Matt 16:13-20

När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att Människosonen är?" De svarade: "Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet." — "Och ni", frågade han, "vem säger ni att jag är?" Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens son." Då sade Jesus till honom: "Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen." Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.

Predikan

För några år sedan arbetade jag på häktet som häktespräst och en dag mötte jag i korridoren en intagen häktad som precis kom tillbaka från sin rättegång. Det strålade om hela honom. Jag gjorde precis som du sa, ropade han till mig. Hur gick det då? Det gick bra! Jag fick bara fem år! Hur det kan tyckas vara bra kan man fundera på. När vi tidigare hade suttit och samtalat så berättade han att han hela tiden blånekat till alla anklagelser. Men jag såg att han inte mådde bra. Försiktigt sa jag: E det inte bättre om du berättar om hur det verkligen var och gick till? Och när det nu blev rättegång så bestämde han sig för att göra det. Berätta allt. Och jag såg på honom att trots att han sin dom på 5 år var fri sinnet, i samvetet, i själ och hjärta. Sanningen ska göra oss fria.

Idag talar Jesus med Petrus och med oss om att det som är bundet på jorden också blir bundet i himlen. Petrus får även nycklarna till himlen och makten att låsa upp. Och jag tänker att har att göra med försoning och förlåtelse. Bön om förlåtelse kan inte ändra tillbaka det om har skett, inte här på jorden. Konsekvenserna av när vi har felat kan inte göras ogjorda. Men det som har hänt kan genom förlåtelsen få chansen att bli helat. Så var det för min vän i häktet och samma erfarenhet tror jag att många av oss också har gjort. Och hans bekännelse kanske också kunde öppna vägen för motparten för försoning och upprättelse då han sa, jag står för vad jag gjort och ber om förlåtelse för det.

En vän till mig berättade om hur hans hustru en gång sa till honom: detta kommer jag aldrig kunna förlåta dig för. Det var något tokigt han sagt eller gjort som han bad om förlåtelse för. Men det skett förblev bundet och han fick inte någon chans till upprättelse eller möjlighet att sona det som blivit fel. Det innebär inte att vi alltid kan tvingas att förlåta, ibland behöver vi även tid. Ibland förblir bönen om förlåtelse ensidig och utan svar. Men Lärjungen Johannes skriver så här:

Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.”

Idag är det apostladagen. Den handlar om vårt lärjungaskap och hur vi kallas att vara Jesu lärjungar. Petrus får uppdraget att bygga upp och leda Kristi kyrka. Men det är lika mycket vårt uppdrag.

Två personer stiger fram i dagens texter. Det är Jesaja och det är Petrus. Dom får ett särskilt uppdrag. Men det är inte på grund av sin präktighet och förträfflighet som Gud väljer just dem. Gemensamt har de att de har mött Gud och erkänt sig vara ovärdiga. Hur ska jag kunna räcka till? Jesaja säger till och med ”Ve mig! Jag är förlorad, för jag har orena läppar!” Och Petrus vet vi ju att han tre gånger kommer att förneka att han över huvud taget hade haft med Jesus att göra. Han blånekade också till alla anklagelser.

Jesaja säger, här är jag, sänd mig. Petrus säger: Du är Messias, den levande Gudens son. För dessa båda blir svaret att Gud upprättar dem genom att lova något större. Och även om vi varken känner igen oss i Jesaja, i Petrus eller i min klient från häktet och deras berättelser så kan vi känna igen oss i erfarenheten att ibland kan vi känna oss små, tvekande till om vi ska räcka till. Inte bara som kristen utan i livet, i skolan, på våra arbetsplatser, eller exempelvis som föräldrar.

Vi som kyrka kan göra skillnad. Dels får vi göra som i evangeliet idag, vi behöver inte peka på oss själva och våra förmågor utan istället peka på Jesus. Vem säger ni att jag är: Du är Messias, den levande Gudens son. Och sista raden i evangeliet idag gäller inte oss, den är preskriberad, när Jesus förbjuder dem att tala om för någon att han är Messias.

Jesus hade sina skäl, tiden var ännu inte inne. Men för oss här och nu och idag är tiden inne. Men nu är hög tid att tala om Jesus, Att tala om den Gud som vill upprätta och ställa till rätta. Som kommit med befrielse för de fångna och upprättelse för de förtryckta. Allt du binder på jorden ska vara bundet i himlen, allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.

Här har du och jag fått ett uppdrag och ansvar. Att vara med och lösa människor från bojor, genom att själva vara beredda att upprätta och förlåta, men också att visa på Jesus som kommit för att göra oss fria. Många människor känner sig fångade, oavsett om det är av alkohol, droger, sjukdom, depression eller något annat. Eller helt enkelt i känslan av att inte räcka till. Vilken uppgift vi har som kyrka att tala befrielse och upprättelse.

Och om vi ändå känner oss små så är Bibeln är full av berättelser om människor som Gud vill använda som undrar: Hur ska jag räcka till för det här? Men tänk när ängeln kommer till Maria och berättar att hon ska bli havande med Guds son. Hon säger inte; hur ska jag klara det utan istället: hur ska det ske. Med Guds ande ska det ske. Det får vi ta till oss idag. När vi går ut i vårt lärjungaskap så behöver vi inte, kan inte göra det av egen kraft. Med Guds ande ska det ske.

Vi kan hitta mängder av anledningar till varför vi inte borde bli kallade av Gud. Men Gud kallar inte människor för sina kvalifikationers skull. Gud kallar människor som är både villiga och ovilliga och utrustar oss med det vi behöver. Med Guds hjälp ska det ske. Amen.