Prästen kan ju sova hela måndagen lång! Men för en fattig bonddräng börjar knoget igen...

Fattig bonddräng var en sång som en boende på ett ålderdomshem alltid ville att jag skulle sjunga. Han tyckte särskilt om när jag kom till versen om vilodagen, kyrkan, prästen och drängens olika mödor.

Det får mig att fundera över hur jag hanterar min vilodag. Idag är det måndag och jag sov ovanligt länge, efter en intensiv söndag i tjänst. Jag märker att den sabbatsvila, ledighet som jag längtar efter ofta går mig ur händerna. Hat jag en ledig lördag så är den ofta fylld av olika aktiviteter med familjen eller saker i hemmet, byggen, målningar, reparationer och annat. Söndagen jobbar jag och så kommer måndag. Då jag längtar efter att få sova ut, gå till gymmet eller ta en långpromenad. Men då är det plötsligt vardag och inte längre vilodag. det ska åkas till tippen med sopor, storhandlas och förberedas inför veckan, gräset ska klippas, boden ska målas, tvätten tvättas, strykas, allt det där som jag inte hunnit med under veckan.

Och dilemmat är att jag fortsätter göra det istället för att säga, nej, detta är min helgdag, den är inte till för arbete utan för vila. För visst finns det en risk att vi är igång, hela veckan lång... präster får ju sova hela måndagen lång... önskar att det vore så någon gång...