Mycket prat och lite verkstad? Det är skillnad på att vilja och välja...

Predikan 11 sön efter trefaldighet. texter se längst ner

”Ord behöver hjärtan för att leva.” Så skrev författaren och diktaren Birger Norman. Ord behöver hjärtan för att leva.

Evangelium idag handlar både om ord och hjärta. Eller om vad som händer när de båda får kontakt med varandra. På finare språk kallar det vi ibland för att vi är kongruenta. När det vi säger och gör är kongruent, överensstämmande med varandra. Och i vår evangelietext är det ju definitivt tvärtom. De båda sönerna säger ett men gör ett annat.

Och dom som gärna pratar högt och brett om sig själva och allt de ska göra kallade min mormor för skrävlare. För dem hade hon även ett annat uttryck: Det där var mycket prat och lite verkstad. Jag minns orden så väl trots att det är nästa 40 år sedan hon dog kanske för att det är en smärtsam påminnelse om mitt eget tillkortakommande. Att jag ofta pratar om det jag vill göra, men inte alltid får gjort. Och även om jag får det gjort så småningom så borde jag kanske inte prata om det så mycket i förväg. Innan det är genomfört. För det är skillnad på att vilja att göra något och att välja att göra något.

Och det är vad som skiljer bröderna i evangelium. Den förste sonen tvekar och säger nej, vi får ingen förklararing till varför. Var han rädd för att inte räcka till, eller var han bara lat? Men något påminde honom om var han hade sitt hjärta och då ångrar han sig och vänder om. Om svaret är nej, så säger hans hjärta Ja, För ord behöver ett hjärta för att leva. Och han går till arbetet i vingården ändå. För att han förstod var han hade sitt hjärta.

Den andre av sönerna säger Ja utan betänksamhet. Kanske anar han vet vad hans Far vill höra och dessutom vill bräcka sin bror som sa nej, och orden blir ett slags läpparnas bekännelse. Mycket prat och lite verkstad. Han lovar runt och håller - tunt. Och hans snabba Ja faller fort till marken då hans far kommit utom synhåll. Hans Ja når aldrig till hjärtat, och får då inte heller liv. För Ord behöver hjärtan för att leva.

 Vilken av de båda gjorde som Fadern ville? Jesus sätter fingret på en avgörande punkt. Att det är skillnad mellan att tala om det goda och att göra det goda. Temat för söndagen är tro och liv och vi får än en gång påminnas om att de hör ihop.

Dessutom är det en lite trött Gud vi möter idag förmedlat genom profeten Amos: så trött jag blir på era fester och offergåvor. Men vi kan också tolka det så här:: jag blir så trött på fernissa ord och ton som bara är ett utanpåverk. För ord behöver hjärtan för att leva – bli levande…
Gud blir trött på oss, och Paulus, han blir trött på sig själv. Precis som jag också ibland blir trött på mig själv. Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Eller kanske som brodern i texten idag, jag gör ingenting alls.

Visst kan det vara lätt att som den förste sonen säga, nej, pappa jag vill inte, jag orkar inte… Men så kan något hända, när ordet når hjärtat. Då vi kommer tillbaka till oss själva och tänker en gång till. När vi försöker foga samman detta med att vilja och välja. Tro och liv, att vara kongruent, överensstämmande… Och det gör inte så mycket om det blir så mycket prat, bara vi ser till att det blir verkstad också. När tro och liv blir ett med varandra.

Ett fint exempel på både samhörighet, handling och övertygelse som jag sprang över nu i veckan är berättelsen om Mahatma Ghandi som en gång klev ombord på ett tåg och då tappade sin ena sandal. Eftersom tåget redan hade börjat rulla så tog han istället han av sig sin andra sandal och kastade den intill den första.

En av passagerarna bredvid blev lite fundersam och frågade honom varför han hade gjort så? Jo, sa Ghandi, istället för att jag ska gå omkring med en sko kan den som hittar skorna få ett par han kan använda. På samma sätt hör ord och hjärta ihop. För tro och liv är samma sak som ett helt par skor, dom kan inte skiljas åt utan behöver gå tillsammans och gå i rätt riktning.

Och ordet behöver hjärtat för att leva.
SÖNDAGENS TEXTER

Am 5:21-24

Så säger Herren: Jag avskyr era fester, jag hatar dem, jag står inte ut med era högtider. När ni offrar till mig och kommer med era gåvor vill jag inte veta av dem, jag vill inte se åt era offer av gödboskap. Låt mig slippa dina psalmer, jag vill inte höra ditt strängaspel! Men låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström!



Rom 7:14-25
Vi vet att lagen hör till det andliga. Men själv är jag av köttslig natur, såld till slav under synden.
Ty jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då medger jag att lagen är något gott. Då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig. Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i min köttsliga natur. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det som är gott. Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig. Jag har alltså upptäckt att eftersom det onda finns hos mig så är lagen något gott för mig som vill göra det goda — i mitt inre bejakar jag ju Guds lag. Men jag ser en annan lag i mina lemmar; den ligger i strid med lagen i mitt förnuft och gör mig till fånge hos syndens lag i mina lemmar. Jag arma människa, vem skall befria mig från denna dödens kropp? Men jag tackar Gud, genom Jesus Kristus, vår herre!

Matt 21:28-31
Jesus frågade: "Vad säger ni om det här: En man hade två söner. Han vände sig till den ene och sade: ’Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag.’ Han svarade: ’Nej, det vill jag inte’, men sedan ångrade han sig och gick. Mannen vände sig till den andre och sade samma sak. Han svarade: ’Jag skall gå, herre’, men han gick inte. Vilken av de båda gjorde som fadern ville?" De svarade: "Den förste." Då sade Jesus till dem: "Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike."