Gammal och sliten, men användbar ändå...

Jag har en bräda hemma. jag fann den på stranden någon gång för länge sedan, kanske tidigt 90 tal. Den har i alla fall följt mig länge. Nästan hela mitt vuxna liv. jag tror att det är en bräda från en båt, en sittplanka kanske för den är formad så, för att i sidorna följa båtens former.
Till en början fick den tjäna som en fin bräda att ha över badkarskanten, en plats att sätta något gott och kallt att dricka under badet, och för lite badsalt och schampo. När IT utvecklades så blev det en bra plats att säkert från vattnet i badkaret placera Ipaden eller datorn för att titta på någon film eller serie samtidigt som jag njöt i det varma badet.
Men under en period så fungerade den även också som predikstol. Predikstolen var för hög för min korta längd och jag syntes inte över den. Vad göra? Jo, jag hämtade min bräda och ett antal psalmböcker, sedan stod jag stadigt minst en decimeter högre, så som Gud borde skapat mig från början. men man kan inte få allt.
Där stod jag och balanserade, på brädan och i tron. Kanske hade jag behövt mer fast mark under fötterna men trygg var jag i alla fall i tron och har lyckats hålla balansen.

Nu funderar jag lite över vad brädan kan få tjäna till härnäst? Den är lite gammal och sliten, precis som jag blir äldre, fast det syns mer på mig än på brädan. Den har för mig på något sätt blivit en symbol för en livlina, en planka då jag ibland kan känna att jag är ute på djupt vatten och behöver något att hålla mig i. Det gäller förstås inte i badkaret.

Skulle jag någon gång flytta till ett hem utan badkar så följer brädan ändå med. Vi hör liksom ihop, den och jag. Den har burit mig och jag kommer att bära den med mig. Och den får gärna följa med mig på den sista vilan med. När den stunden kommer. Och precis som den har fått fångas upp på stranden och blivit återanvänd så tror jag att den möjligheten också ges till oss. Att ingen av oss är förbrukad, att Gud för var och en av oss finner en ny väg, en uppgift, en plats. Så att vi får möjlighet att stå till tjänst och bära någon annan.