hörnstenar och andra stenar

Morgonmässa Kungsbacka 2020 tema heliga trefaldighet episteltext

Från förra söndagens episteltext kan vi läsa om hur Petrus försvar sig och lärjungarna mot översteprästerna då de anklagas för att ha botat sjuka och i vems namn de har gjort det. Då svarar Petrus så här:

Ur Apg 4:5-12
Jesus är stenen som föraktades av er husbyggare men blev till en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss."

Hörnsten är ju ett uttryck som används i många sammanhang. Det är inte alla som vet att bilden av hörnstenen också är starkt förankrad i Bibeln. Nu på semestern så ska vi vara med och öra en tillbyggnad på ett hus. Vi och vi, jag får väl se hur mycket jag kan bidra med. Och även om det bara är en tillbyggnad så är det som jag har förstått det så viktigt med fundamentet som allting ska vila på. Eller hur man placerar bärande bjälkar och inte minst hörnen varifrån hela bygget riktas mot.  Hörnstenen kan också vara slutstenen i ett valv. Om man byggt rätt så ska slutstenen som sista sten sitta rätt och bära upp hela valvet. Synonymer till begreppet hörnsten är just: grundval, förankring, stöttepelare, fundament. Det är ord som för mig klingar trygghet, stöd. Hållfasthet.

Detta får Jesus vara i våra liv, en grund, ett fundament som håller att ställa sitt liv på. En stöttepelare att luta sig mot. Någon som pekar ut riktningen för att vårt liv ska hålla. En grundtrygghet i livet. Ibland när någon lutar sig lite lojt mot väggen så skojar vi om att vi står och håller upp huset. Men tänk att det får vara precis tvärtom. Att det är vi som får bli burna, på allvar ha någon att luta oss emot och lita på att det håller. Inte av vår egen kraft utan kraften från honom som är hörnstenen.

När vi tappar balansen, inte har något att luta oss emot då blir det risk för ras, eller om vi bygger livet utan hörnsten, så är risken att det inte håller hela vägen. Jag vet att människor genom alla tider och även i olika religioner funnit olika hörnstenar att luta sig emot. Men jag tror att den gemensamma erfarenheten är att vi inte alltid orkar stå för oss själva. Vi behöver en stöttepelare i livet. Det kan finnas flera, men idag får vi tala om Jesus som vår hörnsten. Och framför allt inte glömma bort att han vill göra oss till levande stenar så att vi tillsammans kan bygga kyrka. Men det vet den som har försökt bygga med klossar eller lägga murar, att för att det ska hålla så måste vi hålla ihop. Luta oss mot varandra och ha en hörnsten att luta oss mot. Min närmaste erfarenhet är förvisso att stapla ved. Det måste balanseras rätt, och ha en yttre bräda att luta mot. Utan att allt plötsligt bara kalvar iväg, som isen kan göra när den bryter sig loss.

Men visst är det så ibland, att vi också glider bort. Vare sig vi tänker på oss själva som is, sten eller vedklampar. Att vi tappar fotfästen, grunden som vi stod på. Då är det gott att det finns någon som vill fånga upp oss, vara vår stöttepelare och knyta oss närmare sig själv igen. Det är vad Jesus vill göra med oss, varje dag, men också idag i vår morgonmässa då vi får komma till Gud med vår bön om upprättelse. Vi ber…