att leva utan backspeglar...

Luk 9:51-62
När tiden var inne för hans upptagande till himlen vände Jesus sina steg mot Jerusalem, och han skickade budbärare före sig. De gav sig av och gick in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst. Men man ville inte ta emot honom, eftersom han hade vänt sina steg mot Jerusalem.
Då sade hans lärjungar Jakob och Johannes: "Herre, skall vi kalla ner eld från himlen som förgör dem?" Men han vände sig om och tillrättavisade dem, och de fortsatte till en annan by.

När de kom vandrande på vägen sade en man till honom: "Jag skall följa dig vart du än går." Jesus svarade: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud." Till en annan sade han: "Följ mig!" Men mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." Då sade Jesus: "Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike." En annan man sade: "Jag skall följa dig, herre, men låt mig först ta farväl av dem där hemma." Jesus svarade: "Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike."

Predikan

”Hon lever som om hon inte har några backspeglar”. Citatet kommer från en bok som jag just nu läser som handlar om Gudrun Schymans liv, från barndomen fram till där hon är idag. Observera att det inte är Gudrun själv som säger detta. Men när hon själv berättar utvecklar hon tanken: ”Jag önskar att jag hade kunnat spola tiden tillbaka som att en del av det som hänt i mitt liv inte skulle ha hänt, men jag kan inte det hur mycket jag än skulle önska. Men det jag kan är att se framåt. Och så bad hon helt enkelt sin omgivning att ge henne den chansen och möjligheten i det massmediadrev som följde henne. Jag säger inte det här för att ursäkta det som blev fel. Det kan bara hon själv göra och har tvingats göra i många TV soffor.  Jag berättar det här som en bild för att vi kan behöva göra samma sak. Släppa taget om det som varit och se framåt, gå vidare, välja en ny väg.

Jesus talar om det i en del av evangelietexten idag när han säger: Följ mig: Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike." En annan man sade: "Jag skall följa dig, herre, men låt mig först ta farväl av dem där hemma."

Det kan låta hårt av Jesus, som om han inte skulle bry sig om vad vi betyder för varandra. Men det behöver inte handla om att prioritera bort dem vi älskar för att följa Jesus. Även om vi vet att det finns de som har fått göra ett sådant val. För Jesus återvände ju själv gång på gång till sina käraste vänner: Marta, Maria och Lasarus. Och grät när han fick höra att vännen Lasarus hade dött. Han var så förtvivlad att han till och med gav Lasarus livet tillbaka. Därför tänker jag att det måste vara ett annat förhållningssätt han talar om. För Jesus har aldrig begärt mer av oss än av sig själv.

Tänk om det istället handlar om att våga släppa taget? Att faktiskt begrava det som behöver bli begravet och göra ett avslut? Att lämna för att kunna gå vidare. För ibland lever vi som om vi hade ögon i nacken,
så ivriga att titta bakåt att vi glömmer att se rakt fram.

Att låta de döda få begrava de döda kan handla om just att släppa taget. Vi säger ju ibland faktiskt så: att låta något få vara dött och begravet.
Det kan handa om gamla försyndelser, konflikter som pockar på att leva vidare. Kanske en oförrätt som vi blivit utsatta för som vi har ältat alldeles för länge. När livet börjar att ätas upp av det som varit istället för att våga se framåt. Kan det vara så att det vi vill ta avsked av är det som helst av allt vill hålla oss kvar. Jag vill som exempel på citera Lars Forsells sång ett sista glas, som vi ofta hör sjungas av Sven-Bertil Taube.

Så låt oss ta ett avskedsglas, Godnatt, må glädjen lysa er
Och alla vänner som jag haft, Dom tycker nog det är synd jag far.

Inte säger vi väl till den som har beslutat sig att ställa undan flaskan och välja ett nytt liv, att gå och ta ett sista avsked, ett sista glas, som vi vet istället riskerar att hålla honom eller henne kvar i sin järnhand. "Jag skall följa dig, Herre, men låt mig först ta farväl av dem där hemma."

Jesus säger Följ mig, samtidigt som han talar om sin egen hemlöshet. Att han inte stannar länge på varje plats och inte har någon fast plats att vila sitt huvud. Alltid är på väg. Han binder sig inte till en viss plats, och därför går han alltid att finna. Sedan talar han med oss att om att man inte ska se sig om när man har satt sin hand för plogen. För om man gör det så passar man inte för Guds rike. Jag tror att det kan handla om mer om vår syn på oss själva än på hur Jesus ser på oss. För om vi inte tror att vi är användbara instrument för Gud, så blir vi faktiskt oanvändbara. Jesus talar med oss om att vi inte ska gå miste om vår verkliga kraft! Att inte svara: jag ska bara… Utan att faktiskt få leva med vårt centrum i Gud,

Och när vi vågar säga till Jesus: Mer av dig och mer av mig så kan det hända det något. Istället för att förminska dig själv så har du fått bli mer den du är mer än du någonsin varit tidigare. Det ligger något i det där med att leva utan backspeglar. För om vi fastnar i det som binder oss, i det som håller oss tillbaka i vårt liv, om vi tänker, jag ska bara ta ett sista glas, sen, sen Jesus så kommer jag…

Jesus vill kalla oss ur vår obeslutsamhet och när han gör det så är han väldigt rak på sak. Låt de döda begrava sina döda, kom och följ mig. Det är skrämmande, kan vara främmande och det är utmanande. Men Jesus ber oss inte om någonting som han själv inte skulle vara beredd att göra och lämnar inte någon av oss ensam. Han säger inte Gå, han säger Följ med mig!

Så vänner, när Jesus frågar oss idag, vill du följa med och plöja ny mark för mitt rike så är det fantastiska att det börjar med vår egen åker. Det börjar med vårt eget liv. Amen