Att vara Guds solkatt

 Alla helgons dag

Matt 5:1-12

När han såg folkskarorna gick han upp på berget.
Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. Han började undervisa dem och sade:

"Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket. Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade. Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet.
Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade.
Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet. Saliga de renhjärtade, de skall se Gud.
Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner.
Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull,
dem tillhör himmelriket.

Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljdes ju profeterna före er tid." 

Predikan

Det finns de som lever med föreställningen att om man vill vara en kristen så måste man också leva som ett helgon. Ett helgon i den bemärkelsen att det avkrävs av oss att vi ska leva ett helt klanderfritt liv, leva helt oförvitligt och aldrig göra några fel. Det är gott för den som förmår det, men de allra flesta av oss inser nog både omöjligheten och orimligheten i det. Även om det är nog så lovvärt att försöka. Jag fick i samband med kyrkovalet höra om hu någon hade tagit reda på hur många av de som ställde upp i kyrkovalet som hade någon form av dom på sig. Den här gången fann jag mig ovanligt fort och svarade: Ja, så var det ju för den förste som Jesus hälsade välkommen in i Paradiset, den dömde rövaren på korset. Och då…

Ofta när vi lyssnar på saligprisningarna så föreställer vi oss Jesus stående där på berget och förkunnar för folket, Saliga de som…

Men om vi lyssnar en gång till så visar det sig att Jesus i stället, när han ser allt folket istället drar sig undan och sätter sig ner tillsammans med lärjungarna och inleder ett lågmält samtal med dem.

Jesus vet vad som kommer att hända med dem i framtiden, att de kommer att både förföljas och ödas för sin tros skull. Kanske försöker han redan nu ingjuta mod i dem. Han försöker inte inbilla dem att det på något sätt kommer att bli enkelt. Eller få dem att utan eftertanke kasta sig in i något slags ”Mission impossible”.

För Jesus tvingar inte någon. Han kräver inte att någon ska gå i döden för hanns skull, den enda han kräver det av är sig själv. Men samtidigt försöker han inte mörka vad som kan ske. Att vägen inte kommer att bli enkel. Det är långt ifrån någon hjärntvätt och masspsykos som han utövar.

Lärjungarna är inte heller några övermänniskor, dom är precis som vi. Människor med såväl styrkor som svagheter. Ibland modiga men kanske lika ofta fyllda av oro och ängslan.

För livet i kyrkan tillsammans med Jesus är minst av allt det perfekta livet. istället är det så att alla vi som inte förmår, vi som inte är perfekta, får en ny möjlighet, en chans till förlåtelse och upprättelse här.

Jesus talar om salighet. Om vi lyssnar till synonymer för salighet så får vi höra ord och uttryck som, ”gemenskap med Gud”, ”glädje”, ”sällhet”. Men det är inte någon lycka som inte har med jordiska framgångar att göra, Lycka och att vara lyckad är inte samma sak i Guds rike.

Jesus för ett samtal med oss som vill leva det helgade livet men som inte alltid når fram. Vi som behöver någon som går vid vår sida, och visar vägen för oss. Många är de helgon som gått före oss som vi får rikta blicken mot, kanske också önska ibland att vi vore lite mer som de, hade samma mod och bar på samma brinnande hjärtan. Helgon kallar vi dem som särskilt tydligt visat vad det innebär att följa Jesus. En del kallar helgonen för Guds solkatter. Som återspeglar Världens ljus. Återskenet av Gud själv.  Fokus ligger alltså på Jesus och inte på helgonen själva.

Men även om vi inte är som de så får vi inspireras av dem. Men också vara den som inspirerar andra.
Vi behöver medvandrare i livet och vi kan också själva få vara det. Samtidigt vara både den som följer men även den som leder. Förebilder på olika sätt. Vi kan inte kopiera helgonens val men de kan få vara våra vägvisare.

Och någonting som går som ett gemensamt stråk genom helgonens liv är inte deras storhet utan istället deras ödmjukhet. Insikten just om att ingen av oss är perfekt, alla är vi beroende av Guds nåd. Den får leda oss, bära oss och upprätta oss. Och i förtröstan på den Nåden får vi nu vända oss till Gud i vår bön om förlåtelse för att få mod och kraft att leva ett helgat liv, vara Guds solkatter och så återspegla Guds kärlek. Låt oss be: