I will make you an offer you cant refuse

 

Evangelium 4 advent 2021

Luk 1:30-35

Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut." Maria sade till ängeln: "Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man." Men ängeln svarade henne: "Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.

Predikan 4 advent Kungsbacka 2021

Maria är bara en behållare för Guds verk… Så inleddes en predikan om Maria som jag hörde för flera år sedan. Maria är bara en behållare. Genast gjorde någonting revolt inom mig, som är både kvinna, mamma och präst. Jag reagerade starkt, både på ordet, bara och ordet behållare. För denna korta mening vittnar inte enbart om en inskränkt syn på kvinnan utan också om en för kristen tro främmande människosyn. Vi, vare sig vi är kvinnor eller män, är knappast enbart en behållare eller redskap för Guds handlande och gärningar. Både du och jag och Maria är mycket mer än så.

ACTs julkampanj i år bär rubriken ”Bryt en tradition”.
Det betyder att vi som kyrka arbetar för varje människas, varje flickas och även pojkars för den delen, rätt att själva få välja sin livskamrat, sin skolgång och kunna bestämma över våra liv. Då jag skriver predikan är det Lucia och vi har nyss sett de vackra bilderna från Luciatåget i Tällberg på TV. Vackert och stämningsfullt men samtidigt påminner de röda banden runt midjan på Lucia och hennes tärnor om ett martyrium, om att det kan kosta att gå sin egen väg, så som Lucia gjorde, då hon sade NEJ till att vara en passiv mottagare eller behållare för en mans vilja och makt över hennes liv. Lucia vågade både bryta en tradition och säga NEJ, samtidigt som hon sade JA till ett helt annat uppdrag.

JA till att gå med bud om hopp, med lindring och läkedom, gick Lucia ner i källarvalven bland de fångna som levde i dödsskuggans dal. Lucia vågade säga NEJ för att sedan kunna leva sitt helhjärtade JA. Och även om det till slut kostade hennes liv så gav hon inte upp sitt liv, för det kunde ingen ta ifrån henne. Det liv hon själv valde att leva, så länge hon levde.

Maria är också en lärjunge som vågar säga JA där andra kanske skulle sagt NEJ. Och vår Gud är en Gud som inte ser på oss människor som motvilliga viljelösa verktyg eller tomma behållare.

Gud vill verka genom oss, genom vår hela potential där förutsättningen för det, är vårt eget JA och vår egen vilja. Därför är Gud en Gud som först ställer frågan och sedan inte agerar förrän vi är mogna och redo att ge ett svar. Maria sade: Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt. Och ängeln lämnade henne.”

Men när jag funderar på Marias valfrihet så kan jag inte låta bli att tänka på en replik från den klassiska filmen Gudfadern Där Al Pacino säger ungefär så här.  ”I will make you an offer you cant refuse”. När Gudfadern har talat så går det inte att säga emot. Men en skillnad mellan Gudfadern på Sicilien och Gud Fader i himmelen är att vår Gud är ingen maffia-boss. Vår Gud är inte en Gud som hotar för att få oss att säga JA till Gud.
Istället vill ängeln Gabriel vinna Marias förtroende, inte genom att skrämma utan istället genom Att tala trygghet och tillit och visa att hon inte är ensam och framför allt att hon inte ska vara rädd. Maria har tillit till Gud och Gud tillit till henne. Det är ett ömsesidigt förtroende där de helt enkelt är beroende av varandra. Maria Av Gud och Gud av maria . Och det finns ingen utpressning i det förhållandet.

För kom ihåg: att relationen mellan Gud och människa inte är ensidig utan ömsesidig. Vi får ha tillit till Gud, liksom Gud har tillit till oss. Därför vänder sig Gud till Maria inte med tvång utan i tillit. Maria är mycket mer än ”bara en behållare”. Hon är ingen surrogatmamma åt Gud även om det till det yttre kan verka så.

Därför är det också Maria och inte ängeln som får sista ordet i deras möte. Det är Maria som till sist säger sitt Ja när hon har fått ställa sina frågor, fått ge uttryck för sin rädsla och sin undran och misstro; hur ska detta kunna ske?
Må det då ske med mig som du har sagt, inte bara för att du säger det utan för att jag av hela mitt hjärta vill.

Kyrkans uppdrag är på sätt och vis också ett Maria-uppdrag. Vi får liksom Maria ta emot och ge Jesus vidare till världen. För detta med att vara kristen är att vara både modig och mänsklig, på en och samma gång.

Det är kanske där vi kan känna igen Maria i oss själva, känna igen något ur vårt eget liv. Känna igen både vår glädje men också vår smärta.

Att vara kristen och vara kyrka handlar om att stå i en lång, lång tradition av människor som både har vågat säga Ja och även stå upp för ett nej. Och att våga bryta traditioner av våld och förtryck, orättvisa och orätt-färdighet. Maria anade vilka konsekvenser hennes JA skulle få, men vågade ändå.

Det var ett Guds under, det som skedde med Maria och det är ett Guds under varje gång någon säger Ja till att låta Jesus ta plats i sitt liv. Även om vi inte behöver bära det hon bar, eller känna det hon kände. Även om det om oss inte kommer att stå i några heliga skrifter. Underskatta inte Gud och framför allt underskatta inte dig själv, för du är så mycket mer än
”bara en behållare”.

Minns att Gud aldrig tvekar att lägga sin skatt i om än så bräckliga lerkärl och om du och jag känner oro inför det eller kanske till och med bävar så lyssna till profeten Sefanja som idag går före oss och talar klart och tydligt in i vårt liv med sin röst:

Var inte rädd, låt inte händerna sjunka i missmod.
Herren, din Gud, bor hos dig, hjälten och räddaren.
Han jublar av glädje över dig i sin översvallande kärlek." 

Lita på det. Amen