Tabberaset Katthult, ett brödunder av kärlek

 

Evangelium Mark 6:30-44
Apostlarna samlades hos Jesus och berättade för honom om allt de hade gjort och vad de hade undervisat om. Han sade till dem: "Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta.
De gav sig av i båten till en öde trakt för att vara ensamma. Men man såg att de for och många fick veta det, och från alla städerna skyndade folk dit till fots och hann före dem. När han steg i land fick han se en stor skara människor. Han fylldes av medlidande med dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem länge. När det redan var sent på dagen kom lärjungarna till honom och sade: "Trakten är öde och det är sent. Låt dem ge sig av så att de kan gå bort till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta." Han svarade: "Ge dem något att äta, ni själva." — "Skall vi gå och köpa bröd åt dem för tvåhundra denarer och ge dem att äta?" frågade de. Han sade: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd, och så två fiskar." Då lät han dem säga åt folket att slå sig ner i matlag där det fanns grönt gräs. Och de lade sig ner i grupper om hundra eller femtio. Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. Också de två fiskarna fördelade han så att alla fick. Alla åt och blev mätta, och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. Det var fem tusen män som hade ätit.

Predikan
Idag bjuder Jesus bjuder till fest, när han mättar de hungriga med bröd och fisk i överflöd. Han gör det som ingen trodde var möjligt. Ett under, ett mirakel. Allt är möjligt. För Gud. Det får också påminna också oss om att det som verkar omöjligt i våra liv också kan hända, om vi ser till våra möjligheter och inte till våra begränsningar.

Någon som är väldigt påhittig är Emil i Lönneberga. På något sätt finner han alltid på råd och lösningar som ingen annan verkar se. Han ställer till det ibland, men har alltid omsorgen i fokus för det han gör. För någon kan det uppfattas som ett hyss men för någon annan som en ”Gud i behaglig gärning”.

I Katthult där Emil bor är det fullt av trygghet och värme och glädje, men här finns också obarmhärtighet och orättvisor. Ett bevis på det är fattighuset som ligger mitt i byn. Kommandoran som förestår fattighuset, styr med hård hand. Och när Ida och Emil hade varit till fattig-huset med en stor korg med julmat från sin mamma så visar det sig att Kommandoran åt upp allting själv fattighjonens ingenting fick. Julafton i fattigstugan blev ”så att Guds änglar gråter åt det”, som Stolle-Jocke sa.

På Annandag jul får Emil reda på vad som har hänt med matkorgen. Han är ensam hemma och han tvekar inte en stund att agera. Det han nu skall göra är en god gärning som Guds änglar skulle klappa i händerna åt.

Kommandoran har spärrat in fattighjonen i fattighuset och låst dörren medan hon själv smörjer kråset. Men Emil lyckas befria dem genom ett fönster. Och så bjuder Emil in alla hjonen till fest i Katthults kök där allt vad Emils mammas skafferi förmår kommer på bordet. En himmelsk överdådighet som räcker åt alla.

 ”Emil hade tänt fem stora grenljus som speglade sina lågor i väggarnas nyskurade kopparbunkar… och Stolle-Jocke trodde att han redan hade kommit till himlen. ”Si, där är ljus och salighet utan gräns, sa han och grät.”

Emil tänder ett ljus i mörkret för fattighjonen och för dem som hungrar och är utan mat ställer Emil till ett himmelskt kalas i Katthultarnas kök. Detta är en bild av Guds rike redan här på jorden, - befrielse för de fångna, mat till de fattiga, människor som befrias från sin ensamhet och fångenskap.

Det är Guds vilja, det som sker Katthults kök. Vi behöver inte och ska inte heller sitta och vänta på att mirakel ska ske. I stället får vi göra det som lärjungarna uppmanas till av Jesus. Att inventera våra tillgångar och förmågor och göra någonting av det. Det är så under kan ske.

På kvällen när Alma kommit hem och fått se vad Emil har så skriver hon i den blå skrivboken där hon samlar Emils alla hyss: "Visst är han egentligen from den Gossen fast ibland tror jag att han är skvatt galen."

Och det är kanske vad som krävs för att under ska kunna ske, att tänka lite utanför boxen, se möjligheter som betyder frihet för de fångna, läkedom för de sjuka och mat för de hungriga. Och det kan vara så att mirakel kräver mod men även lite hyss.

 

Berättelsen om Emil kan hjälpa oss att se hur det löper som osynliga trådar mellan Bibelns berättelse och vårt eget liv. Vi kan göra skillnad - om vi bestämmer oss för att göra det. Evangelium börjar i vårt eget kök. Tänk dig köket som en symbol för det vanliga, livsnära livet. Där vi delar med varandra. Tänk om vi under vår begränsade tid på jorden vågar leva lite mer som Emil. Han handlar lite impulsivt ibland, men följer alltid sitt hjärta.  - Vi spelar roll, vi gör skillnad! Om Guds rike får bo mitt ibland oss, och verka inifrån oss. Amen