Att leva i nuet

 

Nu är det gott att leva. Visst är det spännande! Vi älskar att tala om att leva i nuet. Fånga dagen, carpe Diem. Nu är det gott att leva!

Sen går vi till arbetet en måndag, längtar efter helgen och på söndagen undrar vi var veckan, månaden eller vart sommaren tog vägen. Påminner oss om orden från sången.  ”Skynda dig älskade, Skynda att älska, Dagarna mörknar minut för minut, snart är den blommande sommaren slut. Orden och uttrycken om att leva i nuet, blir som en besvärjelse mot tiden, den som flytt och den som ännu inte kommit. För egentligen lever vi ju i nuet. Vi kan inte vara någon annanstans. Ändå blir vi ofta upptagna med att älta det förflutna, eller planera för framtiden.

Barn har en fantastisk förmåga att leva i nuet. Utan bekymmer för morgondagen. Se det barn som springer
i gruset och slår upp sitt knä, efter några kramar och plåster så är det snart på benen och leker lika vilt igen.

Som vuxna lever vi ofta i klocktiden, knutna till vår analoga eller digitala almanacka. Och det är gott med en god planering, med en ansvarsfull hantering av våra liv. Så länge vi inte låter den totalt förslava oss till den. Eller som John Lennon sa: Life is what is happening while you are busy planning it. ”Livet är det som pågår just medan du är upptagen med att planera det”.

När vi följer med Jesus på hans väg till möten med människor så kan vi ana att det är just tillfälligheternas möten som är de som förändrar och förvandlar. Att han på sin väg, mot sitt mål, också förmår att se och stanna upp i nuet. Se den människa som ber om hans uppmärksamhet. Det är då vi kan ana att tidens största kvalitet är närvaro. Han ser Sakarias i trädet, tullindrivaren Levi vid tullporten, känner kvinnan som går bakom honom och rör vid hans mantel. Han avbryter allt för att ta upp barnen i famnen och välsigna dem. Han ger människor modet och kraften att leva.

Och vi får ännu en påminnelse om hur viktigt det är att både vara på väg och att stanna upp, för att det vi möter på vägen inte ska gå oss förbi. Eller som Robban Broberg sa: "målet är ingenting, vägen är allting". Jag vill inte förringa målet, men låt oss inte glömma bort vägen som leder dit. Även om vi en gång ska vi dö, så glöm inte bort att alla andra dagar ska vi leva.

Så våga att emellanåt släppa din planering. Sörj inte över missade möjligheter.

För Gårdagen är förbi,

morgondagen har vi ännu inte sett,

idag hjälper Herren.