Matt 13:53-57
När Jesus hade avslutat sina liknelser lämnade han trakten. Han kom till sin
hemstad, och där undervisade han i synagogan så att man häpnade och sade:
"Varifrån kommer den mannens visdom och underverk? Är det inte snickarens
son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och
Judas? Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han då allt
detta?" Så blev han en stötesten för dem. Men Jesus sade till dem:
"En profet blir ringaktad bara
i sin hemstad och i sitt hem."
Predikan
Ibland pratar vi om att vi kan få en smekmånad, eller kanske ett halvår – en inkörs
fas då allt är bra. Då tänker jag inte främst på bröllopsresan till en
solig strand, att vandra hand i hand, och äta middag vid levande ljus i
skymningen. Det kan i stället handla om ett nytt arbete, vi säger: det här
är nog den bästa arbetsplatsen jag varit på, alla e så trevliga och chefen e så
bra…
Och så går tiden, idealet konfronteras med verkligheten. Vi inser att inte
heller på arbetsmarknaden finns paradiset på jorden. Eller i våra
relationer med vänner, och andra sammanhang. När vi förändras från att säga:
jag tycker så mycket om dig för att du är som du är, till att
sedan säga jag tycker så mycket om dig: trots att…
Är det vad som händer i evangelium idag? Till en
början häpnade man och sade om Jesus: "Varifrån kommer den mannens
visdom och underverk? Men när nu Jesus kommer tillbaka till sin hemstads synagoga
i Nasaret så händer något när han tar ett kliv fram och gör anspråk på att vara
mycket mer än enbart en god talare och profet som får märkliga ting att
hända! Man har lyssnat och jublat, stått på Jesus sida och följt honom och hört
honom tala, sett honom hela, bota och upprätta människor. Men nu ökar ifrågasättandet.
Vad det är som ligger bakom förändringen, som gör
att människor inte är lika öppna för att lyssna längre? Är det småstadens
jantelag som blir synlig? Om vi går till oss själva så kan vi se att det är lätt att ha
förutfattade meningar om andra, både positiva och negativa, och att det kan
vara svårt när bilden vi målat upp av andra inte längre stämmer med hur vi
föreställt oss den. Då vi måste inse att såväl arbetskamrater som vänner alla är
mänskliga, med sina fel och brister. Även om vi har en tendens att sätta
varandra på piedestal till en början.
Samtidigt har många av oss svårt för människor som sätter sig på
sina höga hästar. Och kanske är det vad en hel del av folket tror
att det är vad Jesus gör. Fast vi med facit i hand vet att hans väg går i
precis motsatt riktning.
Att den himmelska vägen helt enkelt bara leder allt längre ner. Och
folket vill nu inget annat än att ta ner honom på jorden. Få honom att veta sin
plats, du är ju bara en av oss… Marias son, brorsan till Jakob och de
andra.
Kan det vara så att även vi har en tendens att göra så med
varandra som man nu gör med Jesus? Sätter varandra i fack där vi tänker att vi
vet precis hurdan den andre är?
Jag reagerar själv starkt på om någon säger om mig eller till mig:
Jag vet precis hurdan du är. Och det är då som jag vill svara: Tro
inte att du känner mig! Så fort som du tror att du känner mig så har du
begränsat mig. Jag känner inte ens mig själv. I morgon kan jag vara annorlunda.
Och jag måste få en chans att förändras utan att låsas in i fasta mallar.
För tänk om Jesus hade lyssnat mer på sina grannar och
barndomskamrater än han lyssnade på Gud?
Rubriken för den här söndagen är Att leva tillsammans. När
Jesus möter människor så gör han det med nyfikenhet och förväntan. Den sjuke
blir frisk, den utstötte blir återupprättad, till den lame räcker han upp
handen och säger stå upp och gå.
Tänk om vi kan forma en gemenskap tillsammans där vi inte främst ser
varandra utifrån den vi är eller har varit, utan i stället utifrån den vi
skulle kunna bli och utvecklas till att få vara? Om vi ser till varandras
potential mer än till våra begränsningar? Ser på varandra såsom Gud ser
på oss: Med en blick som säger: Håll inte tillbaka dig själv. Bli den du är och
bli den Gud vet att du kan bli.
Gud, tack för att du ser oss sådana som vi är och samtidigt ser
det vi har en förmåga att vara. Amen
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar