Text Matt 6:31-34
Jesus sade:
"Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi
dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er
himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans
rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer
för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen
plåga."
Predikan
Om du hamnade på en öde ö och bara skulle få ta en sak med dig? Vad skulle du välja då? Frågan ä en sådan där klassiker. Och huvudet snurrar igång, vad behöver jag? Vad kan jag inte klara mig utan? Vad kan få tiden att gå om jag är alldeles ensam. Själv har jag kommit fram till att jag troligtvis skulle välja, en båt… För vem vill på allvar sitta fast på en öde ö? Ensam?
Om du hamnade på en öde ö och bara skulle få ta en sak med dig? Vad skulle du välja då? Frågan ä en sådan där klassiker. Och huvudet snurrar igång, vad behöver jag? Vad kan jag inte klara mig utan? Vad kan få tiden att gå om jag är alldeles ensam. Själv har jag kommit fram till att jag troligtvis skulle välja, en båt… För vem vill på allvar sitta fast på en öde ö? Ensam?
Det ligger en viss humor i frågan
men också ett stort allvar. För vi människor har en tendens att samla på oss
alldeles för mycket, inte bara av saker utan även av många andra måsten… Och
till slut kan det vara svårt att sålla. Det påminner mig om en resa vi var på
Tomas och jag, framför oss i kön på flygplatsen stod 2 kvinnor med sina
tonårsdöttrar. Och massor av packning, för de hade ju shoppat. 2500kr fick de
betala för överlast som de knappast hade räknat med… Allteftersom åren går
reser jag med allt lättare packning och försöker samtidigt lära mig att leva
med färre måsten. För ju mer vi har desto större får vi att bära på, desto
större bekymmer gör vi oss. Och det är just bekymmer som Jesus talar med oss om
att vi inte ska göra oss.
"Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad
skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss?
Men så läste jag en artikel i
veckan om det som alla media och tidningar nu lyfter fram, flykten, flyktingen,
vandringen…. En kvinna berättade hur de hade tagit med sig det allra
nödvändigaste från det som var kvar av deras hem då de satte sig i båten över Medelhavet
i längtan efter trygghet. Innan de kom iland kantrade båten och den lilla
packning de hade var de tvungna att släppa taget om för att försöka hålla en okänd
liten flicka över ytan så att hon inte skulle drunkna. Det handlade inte längre
om packningen, inte heller om maten eller om kläderna, det handlade om livet. Om
att överleva... Om det allra nödvändigaste, viktiaste. "Gör
er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad
skall vi ta på oss?
Hur landar Jesu ord hos den som
ingenting har, varken att äta eller dricka, som inga andra kläder har än de hon
har på kroppen…
I den här predikan finns två
vägar, två utgångar…
Den ena handlar om oss, vi som lever
i trygghet, frihet, demokrati, med tak över huvudet, mat på bordet och kläder
på kroppen. Den handlar om oss som har det mesta men som kan känna oss fattiga
ändå, fyllda av bekymmer. Tyngda av bördor. Till oss har Jesus ett tydligt
budskap. Jag vill hjälpa dig att prioritera säger han. Jag känner all din
längtan, din nöd, dina tankar och dina frågor, jag känner bakgrunden till varje
bekymmersrynka i din panna som du har skaffat dig. Och jag vill bära din börda,
stryka min hand över din panna och jag vill att du ska veta att jag är med dig,
vill bära ledig, leda dig. Gör dig inga bekymmer för morgonadagen, jag är med
dig idag och jag är det också i morgon… Lita på det, lita på mig.
En gång säger Jesus till den rike
mannen att han ska sälja allt han äger och följa Jesus. Vi skulle på allvar
kunna följa den uppmaningen, eller borra ner tanken ett steg djupare i den. Fundera
över allt det som riskerar att skilja oss från Jesus, dra oss och vår
uppmärksamhet bort från honom.
Jesus talar inte så mycket om att
vi ska rensa bort men desto mer om våra prioriteringar, om var vi har vårt
hjärta.
Han talar om vad vi inte får
tappa bort på resan, vägen genom livet. Tilliten till honom. Och dilemmat är
att ju mer vi bär med oss, desto mer förlitar vi på och desto större risk för
att vi tappar bort det som är viktigast av allt. Så svaret på frågan om vad jag
skulle vilja ha med mig till en öde ö borde naturligtvis vara – Jesus. Men faktum
är att om jag väljer en båt, för jag är övertygad om att jag för den skull inte
valt bort Jesus utan litar på att han är med mig i båten…
Den andra utgången i predikan landar tillbaka hos den unga mamman
som slängde sin packning i sjön för att rädda någon annans okända lilla dotter
och alla dem som kliver i land på stränderna längs Medelhavets kuster. Hur
landar Jesu ord hos dem? Gör er inga
bekymmer…
Kan det vara så att Jesus har
något att säga oss också här? Kan det vara så att det i Jesu ord också ligger
ett uppdrag till oss som inte bara handlar om oss själva och våra egna bekymmer
utan också om vårt ansvar för varandra, och varandras bekymmer. Idag får vi
hjälp av både Paulus i vår episteltext som av profeten Nehemja. Jag tror inte
att det är någon slump att just dessa två texter hamnat på samma söndag i
evangelieboken som Jesus ord om bekymmerlöshet.
Paulus skriver: allt har jag visat er att ni, genom att
arbeta på ett sådant sätt, skall ta er an de svaga med Herren Jesu egna ord
i minne: Det är saligare att ge än att få." Eller de profetiska
orden når oss även från Nehemja. Du
vägrade dem inte manna att äta, du gav dem vatten i deras törst. I fyrtio år
sörjde du för dem i öknen så att de inte saknade något. Deras kläder slets inte ut, och deras fötter
svullnade inte.
Tänk om det allra nödvändigaste
inte bara handlar om vår gemenskap med Gud, vår egen andlighet, utan faktiskt
också rent praktiskt, humanitärt och bibliskt också handlar om vårt ansvar för
varandra. Gör er inga bekymmer… fråga
inte efter mat och dryck eller kläder… Det är saligare att ge än att få
säger Paulus.
Jesus ger oss ett uppdrag, dels
att hålla fast vid honom, gemenskapen med honom och aldrig släppa taget om den.
Men vårt kristna ansvar som kyrka och gemenskap är också att inte släppa taget
om varandra. Det bor i en kallelse i de orden: Gör er inga bekymmer.
För några söndagar sedan läste vi
evangelietexten om den barmhärtige samariern. Den var upplyftande. Låt oss
påminnas om den, han var på väg, glömde inte sitt mål, tvekade inte att stanna
upp, han avbröt inte allt han tog för sig, han följde upp sitt ansvar på vägen
tillbaka, men viktigast av allt, han stannade upp och där och då gjorde en annan
människas nöd till sin istället för att blunda och gå förbi. Det är ett kristenliv.
Om att ingen människa skulle behöva
leva i oro och otrygghet.
En människas nöd borde vara varje människas bekymmer. Inte någon borde behöva oroa sig för morgondagen… Och du och jag är kallade att göra skillnad. Amen
En människas nöd borde vara varje människas bekymmer. Inte någon borde behöva oroa sig för morgondagen… Och du och jag är kallade att göra skillnad. Amen
1 kommentar:
Så oerhört tänkvärt och fint. Så glad att ha. Funnit din blogg i min resa och önskan till att läsa till diakon. Mvh/Linda
Skicka en kommentar