Ökänt stift?

Läser Göteborgsposten i sängen via datorn och hittar en liten blänkare om att det r flera kvinnor som vill bli biskop i Göteborgs stift. Till detta har jag ingentig att invända. Men när Göteborgsposten beskriver stiftet som ökänt för sitt kvinnoprästmotstånd så reagerar jag. Jag har varit präst i Göteborgs stift i 16 år. Jag har förvisso inte arbetat i något annat stift så jag kan inte jämföra. Under den här tiden så har jag mött många olika attityder hos både kollegor och lekmän till min tjänst som präst. Jag har stött på många fördomar om kyrkan och inte minst om manliga präster som ofta målas ut som svartrockar. Sant är att det är fler manliga präster än kvinnliga i stiftet, det är inte så konstigt. Det är en lång historia som sk balanseras upp. Men att stiftet idag skulle vara ökänt för sitt kvinnoprästmotstånd är inte sant. Jag har blivit illa behandlad och kränkt som kvinna i prästämbetet i vissa fall, men det har i bara något enstaka fall handlat om en annan teologisk uppfattning i ämbetsfrågan att göra. Allt som oftast har motståndet handlat om en kvinnosyn som inte hör hemma i vårt samhälle, sexistiska attityder, tillplattande och användande av maktspråk. Det är, tror jag svårare att göra karriär som kvinna, men det är alltjämt inte en teologisk fråga utan en genusfråga. Vi arbetar i ett fantastiskt stift med många olik fromhetsinriktningar, vi har en kvinnlig domprost och många kvinnliga kyrkoherdar. Vi har en bra bit kvar att gå, tillsammans med resten av svenska kyrkan men även med andra arbetsplatser, i synen på människors lika värde. Men jag arbetar inte i ett ökänt stift!