Farmwille igen... och lite till

Vi har jätteroligt, sonen och jag, hjälper varandra med skördar och skickar träd och kossor fram och tillbaka. Tar det inte väldigt mycket tid undrar någon, jo, visst gör det, det. All den tid som jag fölrut ägnade åt Tv och andra kanske lika meningslösa saker. Men när jag tittar på min trädgård, på mina träd och grödor så njuter jag, av att få planera och plantera. Jag blir liksom uppslukad för en stund. tankarna rinner iväg och det är nästan lika avkopplande som att köra händerna ner i den verkliga mullen. Det får mig att längta efter min verkliga trädgård, den utanför hörnet, undra om vinplantan ska ta sig, om rabarberna och magnolian klarade omplanteringen. Om oreganon blir skördad i tid. Jag har mitt äkta Farmwille utanför knuten, ett litet sådant. Som nu ligger i vinter snö och träda. Men allting gömmer sig därunder. Väntar på sol, sommar och tö.

Annars räknar vi ner dagarna till vår resa, barnen och jag. Barnen beter sig som om deras charterresa till Kreta är den allra första någon på jorden gjort. Förväntan och spänning. För mig med. Vardag kanske för någon annan, men det är vårt lilla trygga äventyr. Det är vardagen nu när det blivit ett nytt år... Jag mår bra. Bättre. Har ro. Tror att det blir ett bra år. Eller som vännen som sa: men Liselotte, allt kan hända!, och jag svarade - men då får det väl göra det, men än så länge så har ingenting hänt. och det är alldeles lagom. jag tror på det här året. Kanske är det inte det år som kommer att göra den stora skillnaden i mitt liv, eller så är det, det. Jag planerar varken för lycka eller katastrofer. Jag tar dag för dag, utom på Farmwille, för där odlar jag ibland grödor som gör att jag får tänka i alla fall 3 dagar framåt. Önskar i alla fall att det var så i verkligheten att jordgubbarna kunde planteras och skördas på fyra timmar. men det är väl för mycket att begära. Jag har förresten inga jordgubbar i min nya trädgård, det kanske vore något, när snön har smält. men det dröjer ännu lite till. Vi har ju bara kommit till semlorna och knappt det. Däremellan kommer fasta.
Godnatt vänner...

Måste klappa katten...

Jag erkänner. Jag är också förlorad på Farmwille på Facebook. Nu när jag har bytt bort min prästgårdsträdgård på 9000 kvm till i princip ingenting så behöver jag en kolonilott. Jag har skaffat en. Min egen lilla farm. Med kor och katter och kaniner, med odlingar och staket. Så kan jag gå över och hjälpa grannarna ockspå när det behövs. Vara lite avbytare. Allt hemma vid mitt skrivbord. Visst är det skrämmande, kan man tänka. Men om man bor mitt inne i stan i en lägenhet fyra trappor upp så kanske det är helt underbart att ha en åker att vattna. Själv hart jag ju en trädgård, om än en liten, och katter har jag två stycken. Och så länge jag inte pri9oriterar bort katterna eller att krama om barnen så är väl allt väl. Eller? Nu har jag i alla fall skördat mina auberginer... Och så vitt jag har förstått det så är Farmwille en helt odödlig värld, alla lever och frodas, dock även såsom i verkligheten maskrosorna. Men det kräver betydligt mindre kroppslig prestation att plantera om och så och sköra än i verkligheten...

men som sagt, jag har förstått vikten av att odla min trädgård...

flyttad, borttagen, omdöpt eller?

Skulle in på Ikea och leta efter en pryl, men kom in på en sida som inte längre fanns, den var flyttad, borttagen, omdöpt eller...' Intressant, mycket har jag varit med om poå Ikea men att de praktiserade omdop var jag inte medveten om. Jag inser att man måste välja sina krig men jag blir lite trött på det där med dop hit och dit, man kan ju skriva "fått ett nytt namn". Vilket är något närmare sanningen. Reclaim the DOP!!!

Präst - jag?

Var inne på Facebook idag, är alltid inne på Facebook. En vän hade gjort ett test som avgjorde att hennes yrkesval var präst. Nyfiken som jag var kunde jag inte låta bli att göra testet. Inte minst med tanke på att jag läste hennes kommentar. Tar mig friheten att publicera den.

Ursäkta??? Jag svarade inte ens att jag läste bibeln, lyssnade på helgmålsbön eller lyssnade på Carola.........så......... HUUUR gick detta till???

Så gjorde också jag testet. Jag svarade medvetet, eller snarare för att jag är sådan, med de alternativ som föll mig i smaken, dessa alternativ var snarare deckare än bibeln, hellre greys anatomy än helgsmålsbön, andra partier före kristdemokraterna. Vad som kanske var avgörande, för mitt resultat var detsamma som vännens, präst, var att jag sa att jag gillade att umgås med mina vänner och att jag tycker om skjortor...

Så nu undrar jag om detta är en gigantisk värvningskampanj från svenska Kyrkans sida eller om det är så att man faktiskt inte förväntar sig mer av en präst en ett socialt öppet sinne och en skjorta på kroppen? ´jag tror jag måste göra testet en gång till, och fylla i de fromma alternativen, hur kommer det att sluta? Som helgon?

men illavarslande är det faktiskt, för att tala allvar om detta är symptomatiskt med synen på att vara präst i svenska kyrkan... Att det inte skulle krävas mer än så...