Pyamasmässa

Har för första gången firat mässa - i pyamas, med en församling - i pyamas. Men var lugn inga nymodigheter är på gång i församlingen. Vi har haft Kyrkans Unga läger i natt, i prästgården. Avslutade den med mässa innan vi lade oss på madrasserna för att sova. Satt i en ring på golvet och brödet i vinet i mitten, sände det mellan oss och delade med varandra. Liturgiskt korrekt var hela mässan, förutom väl möjligen pyamasen då. Hur ska den vara? Är det fel med pyamas med ben, borde varit nattlinne? I vitt? :-) I alla fall var det långa ben och tröja, i diskret färg utan reklam eller märkestryck. Jag tror att jag kommer undan, även inför Domkapitlet... Men en go kväll var det, nu ligger de där nere och ska vakna. Själv tänker jag laga lägerfrukost!

Den stora festen...

På min utbildningsvecka på Kreta för stiftets konfirmandarbete och inspiration ute i kontrakten så åkte vi en kväll upp i bergen till det Ortodoxa Ungdomscentret. Det var o-ortodoxt... Eller hur man nu ska se det. i alla fall inte den verksamhet som vi ofta förknippar med ungdomsaktiviteter. Det var dags för skörd av druvorna och som ni ser på bilden så var det också dags att trampa dem till saft som så småningom skulle bli till vin. Några kollegor till mig gjorde gemensam sak med tramparna och under glatt mod och på olika språk, trampade, sjöng och samtalade man. I bästa samförstånd. Ett samtal utspann sig sedan från denna kväll som jag skulle vilja dela. På bilden ser ni fötterna från tre människor, en är katolik, en är ortodox, den tredje protestant. De trampar samma druvor, gåvor av bergens frukt... Vi kan trampa druvorna till vin men när kommer vi att kunna dela den stora festen, nattvarden tillsammans? Eller ska vi se detta som profetiskt? Att den dag kommer då vi alla kommer att vara ett?

Jag vill vara med min älskade...

Jag vill vara tillsammans med den jag älskar. Jag vill känna hans närhet, söka hans blick, bli berörd av honom. Jag vill att våra liv ska mötas och att kärleken till varandra ska få en plats att växa på. Jag tror att det är så med kärleken. Att vi bara vill ha mera av den vi älskar. Av den som älskar oss.

Men varför är det inte alltid så med tron? Ett annat samtal kommer för mig när vi talar om detta, några vänner och jag. När vi talar om längtan efter kärlek och gemenskap. Längtan efter en livskamrat. Men när man inte vill ha mer av Gud? Här i Bohuslän så är det flera som drar sig för att gå fram till nattvarden. Det är något man gör sällan, det är en helig stund som inte ska slitas på... En del går inte till nattvarden någon gång mer efter sin konfirmation... Nattvarden blir såsom ett dop, en engångshändelse när vi får ta emot vad Gud vill ge. Själv går jag ofta och gärna. Tar emot brödet ur Jesus händer, när han sträcker sig själv till mig. Sitt liv för mitt liv.

Honom vill jag vara nära. Och jag vill bara ha mer. Inte bara en gång utan gång på gång. Precis som jag älskar min älskades kyssar. Inte säger jag väl: "Det var så fantastiskt den första gången du kysste mig att jag vill leva på minnet av det som var". Nej, jag vill bara ha mer! Den vi älskar vill vi vara nära. Och älskar vi Gud vill vi vara nära Honom - som älskar oss, som säger "Den som kommer till mig ska jag inte visa bort". Inte någon gång sade han till någon: "Akta dig, du kan riskera att få för mycket av mig..." Vi kan aldrig få för mycket av Jesus!

Jag förstår inte allt...

Jag sitter med ett barn på varje sida. Kyrkan lyser med alla tända ljus. Nattvardskärlen i silver blänker på altaret. Det är ett särskilt allvar ikväll. Skärtorsdag. På nytt till åminnelse av Honom. Sonen på 9 år försöker följa med i psalmbokens 396e psalm. Den är inte helt enkel. Underbart vacker men svår att både sjunga och förstå... Det är så svåra ord, säger han. Men jag förstår dom här sista.

Gud är en av oss vid detta bord. Gud är en av oss vid detta bord.

I de orden fångade han både kvällens mysterium och trons. Jag förstår inte alla ord, de är svåra. Men detta förstår jag. Gud är här, mitt ibland oss. Här har han dukat sitt bord... med den psalmfrasen fortfarande ringande i öronen går vi fram alla tre, jag med ett barn i varje hand och faller på knä vid det himmelska mötet.

Gud är en av oss vid detta bord.. Det lilla vita brödet landar, det glimmar till av ljusens sken i kalkens mörka botten. För mig utgiven, för mig utgjutet. Jag förstår inte allt, men han är här...

Gud längtar efter möten...

Stillheten i kyrkan. Nattvardsgästerna samlade till en ring i koret eller ett led i kyrkogången. Kanske stilla orgelmusik eller lovsång. Andakt. Och så orden, upprepade för varje gäst, för dig och mig. För dig utgiven, för dig utgjutet. Tre korta ord. På en gång så enkelt och samtidigt så svårt att förstå. Det handlar om Jesus. Om dig och mig. Om Jesus som längtar efter att ta emot oss här. Vi tänker ofta att Gud handlar om vår egen längtan, om vad vi behöver, vad vi ber om, vad Gud kan får vara i vårt liv.

Men Gud längtar också efter oss. När han samlar lärjungarna till påskmåltid i Jerusalem så säger han; Vad jag har längtat efter att äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar… Gud som genom Jesus blev människa, längtar. Så berättar också Bibeln om Gud. Om Guds längtan. Ropet genom årtusenden, Kom hem, kom hem. Vi är inte hela utan den vi älskar, vi är inte hela utan Gud. Gud vill att vi ska leva hela, helade i honom. Gud längtar efter oss vanliga bristfälliga människor. För sådana var ju hans första lärjungar, det ser vi i Bibeln, och sådana är vi…


Guds längtan efter oss och vår längtan efter Gud letar efter möten. I brödet och vinet blir ett sådant möte möjligt. När Gud sträcker sig själv till oss… Jag är det levande brödet som kommer ner från himlen. Den som äter av det ska leva i evighet.

Bonusbröd

Jag skulle göra några baguetter till kvällen och öppnade bakeoff-paketet på köksbänken. Men när jag hade tagit ut alla 6 minibaguetterna så låg det fortfarande 1 kvar i paketet. Jag räknade dem tre gånger men det var fortfarande sju stycken till antalet. Glatt överraskad öppnande jag ugnen och stoppade in alla dessa sju. Det kommer att räcka och bli över. Ett bonusbröd. Helt gratis.

Tänker på det levande brödet som jag får ta emot av Honom, han som sträcker sitt eget liv till mig, har givit det för mig, för att jag ska få leva. Nåden. ”Tag och ät, detta är min kropp som blir utgiven för er. Så ofta ni äter av det, gör det till min åminnelse”. Brödundret, det finns alltid lite mer, det räcker och blir över. Nåd… och åter nåd.

Så är vi fastän många en enda kropp ty alla får vi del av ett och samma bröd. Ikväll bryter jag bara vardagens bröd. På söndag får jag bryta livets bröd. Ikväll fick jag ett bröd mer än jag hade betalt för. På söndag får jag smaka det bröd som han har betalt för med sitt eget liv. Livets bröd. Den som kommer till honom ska aldrig hungra…

Varför fasta?

Varför fasta?

Idag är det fastlagssöndagen och det är tre dagar kvar till dess att kristenhetens fast börjar, på askonsdagen. Tre dagar från söndag till tisdag som kallas för fastlagen. De får vara en tredagars bromssträcka där melodierna, bönerna och psalmerna redan ljuder inför det som börjar på onsdag. Fastetidens 40 dagar får vara en tid då bruset lägger sig. Då tempot sjunker. Då fokus vänds mot Jesus och mot påskens händelser, för vad han har gjort för oss på korset. Jesu död i fullständig kärlek till varenda människa, och hans uppståndelse för vår skull, för att ge världen liv. Fastan är en del av livet i Jesu efterföljelse. En nyttig del. Fastan är ofta en förberedelse för att möta Gud, för att stänga av en kanal och öppna en annan. Man kan säga att fastan minskar bruset lite grand. Störningssändarna. Precis som vi stänger av mobilerna när vi kommer hit till kyrkan. För att vi behöver stänga av en kanal och öppna för en annan. Ibland måste vi uppsöka särskilda platser för att få bättre mottagning. Jesus fastade i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Mose fastade fyrtio dagar, Elia vandrar i fyrtio dagar och nätter. Israels folk vandrade i fyrtio år i öknen. Det är alla dessa fyrtio som gör den kristna fastetiden före påsk sedan gammalt till fyrtio dagar. Om vi räknar från Askonsdagen till och med påskafton och tar bort alla söndagar. För ingen söndag är en fastedag, den har alltid ett stänk av uppståndelse.
Idag delar vi festen, måltiden, brödet och vinet, för oss utgivet och utgjutet. Människosonen som ger sitt liv till lösen för många. Idag tar miljoner och hundratals miljoner emot denna kärlek i Kristi kropp och blod. Det får vi också göra, han som är för oss utgiven och utgjuten. Ge under fastan Gud tid att få innesluta dig i sin kärlek och rena dig i nattvardens sakrament. Här finns försoningen och förlåtelsen. Tänk att få höra vårt eget namn viskas av Gud, tätt följt av orden; du är förlåten, du är förlåten. Så kan vi gå vidare och bereda större rum för Gud, när vi fått göra oss av med allt annat skräp. Då kan vi bättre höra när Gud talar.