I mötet...

En glad bild från Skagen, där de två haven möts. Det blåser. Och jag inser att det också är så i livet. Att det är så det känns ibland att stå mellan olika uppfattningar, olika lojaliteter. Är detta en bild för vår kyrka? Och kyrkomötet just nu? Samma, samma vatten, som kommer från olika håll, möts, blandas, och ibland glömmer bort att vi är ett och samma hav.

Idag jar jag röstat!

i kyrkovalet. När jag gick till valbåset var jag rätt så övertygad om vilka nomineringsgrupper som skulle få min röst. Det blev lite olika i de olika valen. Delvis för att alla nomineringsgrupper inte är valbara i alla sammanhang. Så kom det då till kryssandet. Där kände jag mig delvis oförberedd. Insåg att jag lite mer skulle kolla upp vad respektive kandidater stod för. Men jag gick på känslan i mitt hjärta, kryssade människor som jag har förtroende för helt enkelt. Och så till mitt sista kriterium, jag kryssade människor som jag vet tyckte att det var viktigt att inte bara rösta utan också fira gudstjänst idag.

Skytteligan vs Klein

Ur kulturnyheterna
Helle Klein mot Göran Skytte:
striden står lite här om det är Skytteligan och Göran Skytte och hans vänner fick styra då skulle vi inte haft kvinnliga präster...

Min erfarenhet är den, för det första att Göran Skytte inte är mot kvinnliga präster, för det andra, att hans vänner inte heller är det, vilka som räknas till hans vänner är jag något osäker på, kan tänka att jag själv hör dit... Och min erfarenhet är dessutom att de allra flesta kollegor jag möter som inte är för kvinnor i prästämbetet mycket sällan motverkar det beslutet eller försöker få någon ändring till stånd utan faktiskt arbetar för en fredlig samexistens, vilken den "progressiva rörelsen" som Helle klein företräder, inte är villig att kämpa för. Jag har bemötts med mycket stor respekt i de allra flesta sammanhang, även bland dem som inte delar min uppfattning i ämbetsfrågan, faktiskt många gånger en mycket större sådan än i andra sammanhang där man varit för kvinnliga präster. Helle Kleins uttalande visar att det är mycket högt i tak i vissa teologiska frågor men väldigt lågt tak i andra. Helle varnar för en elitistisk och sekteristisk kyrka om det partipolitiska inflytandet skulle stoppas.

Min fråga:
Är en folkkyrka samma sak som en partipolitiskt styrd kyrka och är motsatsen självklart detsamma som det Helle Klein varnar för en sekteristisk elitistisk kyrka med en organisation som präglas av auktoritära strukturer? Jag är inte övertygad om det. Människors engagemang i kyrkan går inte självklart hand i hand med ett partipolitiskt engagemang.

Jag hävdar fortfarande att Svenska kyrkan som den missionerande kyrka hon är aldrig kan bli en sekt, det är helt motstridigt med den kristna universalistiska tanken att Jesus har kommit för alla människors frälsning och att faktiskt inte någon kan ställas utanför som inte vill stå utanför...

Funderar...

på att skriva ännu mer om kyrkovalet men drar mig för det. Varje dag matas nu brevlådan av olika partiers och nomineringsgruppers valmanifest. Det står mig lite upp i ... Det senaste är ett parti som engagerar sig i kyrkan för att kyrkan inte ska styras av en krets för inre fromhet och elitkristna. Innerst inne tror jag att jag vet hur man tänker. Själv sätter jag också ett oerhört stort värde på folkkyrkan, jag kan se hur människor växer i sin tro genom sina kyrkopolitiska uppdrag på ett sätt som jag kanske aldrig innan kunde ana. Det som började med ett uppdrag kan landa i ett engagemang, en bekännelse och en tro. Om vi ger det tid.

Men det jag egentligen reagerar mot är de politiska partier som går ut med att vissa "meningsmotståndare" ska bekämpas, inte bara en åsikt utan personerna som sådana. Och att man hävdar att man inte inte vill låta kyrkan bli en sekt eller en inre cirkel för elitkristna.

Det jag fick lära mig på Universitetet var att ett av de kännetecknande dragen för en sekt är att de är exkluderande och mycket sällan inklusiva, nästan aldrig missionerande. Svenska kyrkan varken är eller bör vara något av detta. Tvärtemot är det ju motsatsen som är hennes särdrag. Inkluderande alla människor och missionerande alla människor till tro. Vad man tydligen inte kan se är att det är de aktiva kristna i våra församlingar faktiskt bidrar till församlingens växt . Det är inte någon exklusiv och icke missionerande skara som ser alla andra människor som ett hot mot sin identitet..!


Istället tänker jag så här att det är den lilla bekännande bedjande skaran som bär församlingen, som bär alla dess tillhöriga i sina böner, som gör att det finns en kyrka för de människor som kommer med sin tro och sitt tvivel sin längtan och sitt trots. men om inte de finns, de som man kallar elitkristna, de som liksom de första lärjungarna, apostlarna bär kyrkan med sin tro... vad vore kyrkan då?

Jag funderar vidare...

Apropå politisering

Jag har aldrig trott att politisering och kyrka går så väl i hop. Kyrkan har med politik att göra eftersom vi är en profetiskt kyrka. men en kyrka som går hand i hand med politiken rimmar illa. Det senaste som fått mig att fundera är när jag fick veta det jag inte visste förut, att medlemmar i politiska partier som ställer upp på en politiskt obunden lista utesluts ur partiet. Är det självklart att med en viss politisk åskådning delar detta partis syn på sin kyrka och hennes funktion? Jag har själv varit politiskt aktiv men har aldrig röstat på mitt partis representanter i kyrkovalet utan valt en politiskt obunden lista, och detta val har skiftat mellan olika listor beroende till vilket val och vilket år jag har röstat. i år blir det en helt ny lista som jag tidigare inte röstat på förut. Jag delar helt enkelt inte mitt partis uppfattning om kyrkan i flera frågor. Men om jag vore partimedlen, vilket jag inte längre är och inte heller politiskt aktiv nuförtiden så skulle jag alltså själv inte kunna kandidera på någon lista utan att bli utesluten ur mitt parti... Nu gäller detta inte alla partier... Men ibland kanske det skulle finnas själ att ändå lämna på eget bevåg? Följande text fick mig att fundera på vilka krafter som driver vår kyrka och har gjort genom detta århundrade...

Ur Internationalen
I höjden räddarn vi ej hälsa,
ej gudar, furstar stå oss bi.
Nej, själva vilja vi oss frälsa
och samfälld skall vår räddning bli.
För att kräva ut det stulna, bröder,
och för att slita andens band,
vi smida medan järnet glöder
med senig arm och kraftig hand.

Bäst i test?

Jag gick igenom tidningen Dagen i prenumerationsupplagan om intervjuer bland nominerade kandidater till de olika listorna till kyrkovalet. Det spretade åt rätt olika håll men visst gick det att urskilja en tydlig linje, att Sverigedemokraterna inte hade någon andel röster på frågan om kyrkans uppgift hjälpa människor till tro på Jesus, och att kyrkans uppgift som traditionsförvaltare oftare kunde hittas bland de traditionella politiska företrädarna. För mig som ska rösta är det angeläget att få veta vad de tycker, men också vad jag själv tycker. Jag önskar att jag kunde få samma frågeformulär själv och fylla i var jag själv står och sedan först efteråt få jämföra det med hur de nominerade gruppernas kandidater tycker. Nu är det ju så att viss frihet inom gruppen nog föreligger, vi har företrädare på samma lista som inte har exakt samma teologiska syn som den andre i samtliga frågor. Därför finns möjligheten att kryss den kandidat du har som mest förtroende för. Men om du skulle göra det där testet, om det fanns, (bortsett från det på Facebook som var ganska tillrättalagt) så skulle du kanske bli förvånad i vilken gruppering du själv hamnade, kanske någon helt annanstans än där du förväntade. Då dagen nu väntar vi på ett quis även för oss väljare!