Poetisk teologi

Lyssnade till ett föredrag idag. Eric A Michelsen. Rubriken var poetisk teologi. Kan stämma in i att bibelord på ett sätt är poesi, men att poesi inte är det samma som en narrativ verklighet. Att bilderna kan ha något att berätta just som bilder och tilltala till oss i våra egna liv betyder inte att det inte bakom bilden finns en levande verklighet. Inte minst med Jesu under och vad han har gjort för oss. Vi talar inland om dessa under och mirakel som en narrativ sanning, att det under ordet enbart ligger en underliggande psykologiskt tolkad bild med andlig innebörd för att ta till oss, utan faktiskt fysisk verklighet. Vilket emotsägs av de människor som idag i Jesu namn faktiskt heölas och upprättas i sina liv inte bara mentalt utan i fysiskt radikalt tillfrisknande utan annan förklaring än undrets och miraklets.

Att förneka det vore att göra under och mirakel, Jesu ord: talita Koum, eller Effata till enbart skulle vara av andligt bildlig karaktär. Var drar man gränsen mellan vad som ärdet ena och vad som är det andra? Och i vilken tradition stod evangelisterna som på nogsammaste sätt dokumenterade allt Jesus sa och gjorde? När kan vi dra gränsdragningarna mellan vilket som är vad och på vilka grunder? Om Herren ser att det är med nödvändigthet för att rädda världen som han måste börja om på nytt ,sosom med den förste Adam, att världen enbart kan räddas genom att helt och hållet börja om med människoan från grunden, och därför kommer till Maria jungfrun och överskuggar henne med sin heliga Ande och nöärvaro? Är vårt tro så liten att vi inte kan tänka oss att det kan ske? Om vi tror på en Gud som bara genom sin blotta vilja upprätthåller välrden och dess existens?

Om detta bara är möjligt genom en ny Adam spsiom Krisus kommer till världen, där Maria får vara ett tempel för Herren under den tid hon väntar sitt barn, så måste det ju verkligen vara det han gjorde, reellt genom jungfrufödelsen med Marias hjälp. Vilket ju Paulus så ofta utvecklar i sitt get resonemang om de nya människan, den nye Adam genom vilken Gud vill försona sig med Eller var det bara en bild, ett sätt att säga att jag skulle vilja börja om från börja ett sätt för Gud att säga, eller var det bara Guds bild för en önskan att kunna få göra så?

Skulle kunna dra parallellen över hur Jesus genom sin död på korset stryker ett verkligt streck över all min skuld, gör han det på riktigt eller är det en narrativ poetisk berättelse att jag ska känna att jag kan börja om på nytt, eller har han verkligen tvättat mig ren med sitt blod som han säger att han gör. Eller bära jag fortfarande på min byk? är jag pånyttfödd eller inte eller är det bara så att det är min personliga upplevelse av att vara det utifrån bibelordet som är viktig eller har Guds Ande i sitt innersta rört vid mitt innersta? Vilket jag inte kan förneka... Kan man bortförklara de historiskt verkligt dokumentera händelserna i bibel och även gör dem till poetiskt skildringar av ett folks upplevelser på väg. Fick Moses aldrigmöte herren på berget Sinai. Och framför allt när vi kommer till Jesu egna ord, hur intepreterar vi, tolkar dem, både hans egna ord, ingen kommer till Fadern utom genom mig, och när han säger " jag är vägen Sanningen och livet. Ord som människor litat på förströstat på, blivit förföljda och dödade för. Hur lätt ar bi beredda att låta Bibelns ord väga?

Poetisk teologi, ett intressant föredrag av Michelsen från Köpenhamn, kanske kunde jag ionte riktigt fånga vad han verkligen ville säga, det penldade mellan stor glädje och emellanåt lika stor förvirring. jag behöver mer. Men om det är poesi. Med poesi tolkar vi världen i poetiska uttryck men det vi uttrycker behöver inte vara mindre sant för det. Visst, den osäkerheten idag anade jag på prästsällskapet, att vi med poesins hjälp kan sopa GT under mattan men låter NT tala så mycket mer historia, vilket upplevs besvärarande med alla sina naturvetlenskapliga omöjligheter. Men är inte just precis det, dokumenterad historia om vad Jesus sa och gjorde, men vad han förunnade och hur han helade,m gjorde under och mirakel, ord om vem han var och varför han har kommit, ord och profetior om det so en gång kommer att leda till världens slut. Var det verkligen poetiska brev Paulus skrev, om sin nöd, om sin resor, om det motstånd han och lärjungarna mötte med livet som insats.

Poesi är stort, men poetisk teologi ger mig intryck av en teologi som går att förminska, förpassa i det narrativa facket där inte ens Jesus död och uppståndelse behöver vara verklig, utan bara en hjälp att tolka vår troserfarenhet. Det var lite svårt att få grepp om föredraget, hjälp mig gärna om jag har förstått fel, om jag inte har det står jag någon kvar mod min någon luddiga med kritiska hållning till de slutsatser som drogs ur ett delvis mycket bra föredrag. Är det förresten en allmän mening att gamla testamentet inte har med vår världs historiska skeende att göra utan enbart resultat av människor upplevelser av tro som man velat uttrycka på detta sätt? Eh... Svara gärna någon...

Låsta dörrar

Lärjungarna förstår inte vad Jesus säger när han talar till dem i liknelser. Visst kan vi känna igen oss. Ibland känns det som rena grekiskan. Det är som om Bibelordet helt enkelt inte vill öppna sig för oss, som att stå där och rycka i en låst dörr. Så frustrerande. Det finns flera sätt att gå in genom den dörren. Dels kan man använda våld, rycka och slita och dra för att till slut bända upp den. Ett annat sätt är att ta en annan dörr, ett annat bibelord för att kasta ljus över det första, det kan fungera. Men ibland är det låst.

Hur gör lärjungarna då när de inte förstår? Jo, de vänder sig till Jesus och säger som det är, Jesus vi förstår inte vad du menar. Och Jesus svarar dem. Ni har fått gåvan att förstå Guds rikes hemligheter... Och så berättar han för dem vad han menar och bilden öppnar sig för dem. Nyckeln till att förstå handlar om att hålla sig nära Jesus, att be honom om hjälp. Han är nyckeln, det levande ordet som får liv när vi tar emot det genom honom. Så när vi står där vid den låsta dörren så är det en poäng att ta sällskap med den som har nyckeln, är nyckeln, Vägen, Sanningen och Livet. Då ska dörren öppna sig.

Nu var det ju så att lärjungarna var där tillsammans med Jesus och ändå förstår de inte liknelsen med utsädet som faller i de olika jordmånerna. Och när vi liksom lärjungarna har svårt för att förstå, så kan vi börja med att göra två saker.

Dels så kan vi lägga bort en del av det skräp som hindrar oss att komma nära Jesus, rensa bort lite tistlar (för att följa bilden i bibeln Luk 8: 4-15)helt enkelt, det kan vara vardagens bestyr och omsorger eller bekymmer som drar oss bort från Jesus istället för närmare honom. Det vi sen kan göra är att göra det som lärjungarna gör. Ju mer tid de tillbringar tillsammans med Jesus desto mer förstår de. Och genom att tillbringa mer tid med Jesus, mer tid med bibelordet desto mer levande blir det inom oss för att sedan få bära god skörd. Det som kommer i den goda jorden, det är de som hör ordet och tar vara på det…

”För Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.” Detta vill han till oss och i tro får vi ta emot det Gud vill ge.”

Att lägga rabarber på Bibeln

Jag läser i min bibel (Verbum förlag Bibel 2000) som är Bibelkommisionens översättning 1999 utan notapparat eftersom man hade så bråttom att få ut en bibel på marknaden i samband med millenieskiftet, så att man inte väntade tills notapparaten var klar. Vad det nu skulle göra för skillnad, för jag vet inte om det är just den här bibeln som får människor att längta och törsta efter att veta mer om tron. Många av Bibelns böcker inleds med kommentarer som att man inte är säker på vem som är författare, man vet inte vilket sammanhang eller under vilken det är skrivet och att det är ganska troligt att det inte har gått till så som det står.

Jag nämner som bara ett exempel inledningsorden till 1 Mosebok: Det material som ställts samman i Första Moseboken kommer alldeles säkert från olika källor. Någon enskild författare går därför inte att ange och några upplysningar om ursprunget till denna bok ges inte. Det innebär att det inte heller är möjligt att datera boken. Hur kan man om man läser 1 Mosebok påstå att det inte anges varken författare eller ursprung? Man kan vara tveksam till om uppgifterna stämmer men det är osanning att påstå att ursprung och författare inte anges även om dessa uppgifter inte skulle vara korrekta.

Det finns en notapparat i senare biblar än den jag har där den skrivna texten anses både osannolik och orealistisk. Och med en bibelkritisk vetenskaplig forskning utan någon Gudstro är det rimligt att komma fram till de resultaten. Då lämnas inget utrymme ett övernaturligt skeende genom Guds makt och ingripande. Men bibelkritisk forskning är ett brett fält av olika tankar och riktningar. Min undran är varför just denna riktning som jag placerar i genren liberalteologi får utrymme i just den här Bibeln. En bibelkritisk forskning är viktig och angelägen liksom alla annan forskning kring olika dokument, böcker och historia. Men bibeln är inte bara en bok utan är också böckernas Bok och den bok som många troende kallar för Den heliga Skrift och Guds Ord.

När jag läser min bibel ber jag om Guds Andes ledning före Bibelkommisionens. Jag läser och ber om att genom Anden få ta emot Guds ord så att Gud kan tala till mig genom det. Men för den skull lägger jag inte bort mitt förnuft, inte heller mitt intellekt. Jag har utrustning att genom min teologiska utbildning urskilja olika bibeltolkningar och riktningar, men för den som inte har det blir dessa kommentarer sanningar som presenterar som om de vore ett oemotsägligt faktum. Och så enkelt är det inte. Tänk om det istället inledningsvis i Bibeln kunde stå ett ord detta: Be om Guds Ande som ska öppna ditt hjärta för ordet så att det kan leda dig på alla dina vägar.

När jag läser min bibel så känns det som att Bibelkomminsionen har lagt rabarber på den genom att redan i förväg tolka och tala om för mig vad jag ska tro och vad jag ska tvivla på. Och nu önskar jag mig en Bibel som är fri från de förestavade tolkningarna, där ordet kan få tala fritt till mig, där Gud kan få tala in i mitt liv i det som är lika aktuellt och angeläget nu som det var för det folk som författaren i Guds ande skrev och inspirerades att tala till.

Att lägga rabarber på Bibeln - det kan vara att tvinga på någon annan en tolkning än den som Gud själv vill att vi ska göra. Att vi, när vi läser bibel inte läser den för att höra vad Gud faktiskt har att säga till oss utan läser den då vi redan har bestämt oss för vad vi vill att den ska säga till oss. Det är också att lägga rabarber på bibeln, men det uttrycket ska inte tolkas bokstavligt utan symboliskt :-)

Apropå bibeltolkning

Hur ofta läser vi och försöker förstå Bibeln - inte efter att lyssna till vad Gud vill säga till oss genom sitt Ord utan istället vad vi bestämmer oss för att vi vill höra Gud säga?

Dags för en ny bibelöversättning?

Jag läser i Kyrkans tidning att Svenska Bibelsällskapet har fått en ny ordförande, Mikael Winninge. Han flaggar för att det kan vara dags att göra en ny översättning framför allt av Nya Testamentet. Det har jag också tänkt, att det skulle behövas. Jag upplever att det ligger en alltför stor tolkning i många val av ord i olika sammanhang. Men den nya översättningen verkar inte riktigt vara i den riktning som jag önskade. Bland de frågor som Bibelsällskapet ska ta ställning till är om Bibeln skall få ett mer inklusivt språk, ett könsneutralt språk. Länge har det varit en viktig fråga för kyrkan, att i sin tolkning och i ordets förkunnelse visa på en Gudsbild som inte binder Gud till kön och alla de associationer som vi bär med oss genom våra egna erfarenheter. Det är en angelägen fråga för all förkunnelse och för hur vi uttrycker liturgin i våra gudstjänster. Men det är INTE en fråga för bibelöversättning, hävdar jag. Bibelordet, Guds ord, ska översättas och utläggas, men om det utläggs redan i översättningen så hindrar det oss som läsare att få kontakt med ordet. Som exempel nämns engelskans möjlighet att uttrycka "He" så här "s/he" som alternativ till en del patriarkala uttryck. Men om det i grundtexten står han så kan vi inte skriva något annat än han. Det måste vara vår uppgift och vårt uppdrag som Ordets förkunnare att förtydliga och förklara Ordet. Att igenom Bibelns alla böcker skriva exempelvis honom/henne om Herren Gud är att våldföra sig på Ordet. Att fortsätta skriva Herren och han om Gud underställer inte Gud skapelsens könsbundenhet. Vare sig vi vill att Gud skall vara man eller kvinna eller ingetdera, eller både och, så är Gud fortfarande den som ÄR! Den Helige.

Gud har talat sitt ord till oss, både tidlöst och tidsbundet genom de verktyg han har använt, profeter och apostlar. Att nu idag göra ytterligare en tolkning och översättning av vår tidsanda och trend gör ordet inte mer lättförstått. Översättningar är alltid svåra, vi vill vara så nära texten och ursprunget som möjligt och samtidigt själva förstå vad Ordet vill säga oss idag. Ett könsneutralt språk är inte vägen till den förståelsen, tror jag. Men om Ordet genom den helige Ande får liv och får komma in i vårt hjärta, då får Ordet verka bortom orden och berätta för oss om det som vi här och nu aldrig fullt kommer att kunna förstå...

Bibeln på skräphögen?

I dagens avsnitt i Sveriges Televisions program Existens uttalar sig en präst på följande sätt om Bibeln. "Vissa delar av Bibeln hör hemma på skräphögen". För att de är förlegade, historiskt beroende, fördomsfulla, förmodligen. Det händer att jag också får problem med bibelordet. Emellanåt kan det bli riktigt provocerande och ibland är det bara så att jag inte förstår vad det vill berätta. Elelr så kan det smärta för mycket att ta in det som står. Hur gör vi då? Tar oss rätten att redigera och skicka delar av Bibeln på skräphögen? Efter eget tycke och smak? Och glömmer att vår bedömning bunden av vår tid och den anda som råder just nu. Kanske är det så att vi helt enkelt måste lära oss att leva med Bibeln om vi vill leva med Gud. Leva med allt det svåra och försöka hantera det. Som det står i Psaltaren 139:17 Dina tankar, O Gud är för höga för mig, väldig är dess mångfald. Ville jag räkna dem är de flera än sandkornen, når jag till slutet är jag ännu hos dig.

Jag möter ibland människor som vill sålla bort i bibelordet, och behålla det som är bra. Genom att börja radera och stryka bort så finns alltid risken av vi förminskar Gud, genom genom att begränsa orden och berättelserna stänger vi in Gud i de få orden istället för att låta Gud hela tiden vara större och verka bortom orden och bilderna. Paulus talar om att vi ska pröva allt. Pröva allt men ta vara på det som är bra. 1 Thess 5:21 Men det är inte det samma som att radera eller stryka bort. För vem ska bestämma vad som ska betraktas som skräp och vad som är värt att bevara? Om vi börjar stryka så är jag rädd för att det som passar oss blir orubbligt sant efter vår egen tolkning medan det andra förpassas till skräphögen. Vi raderar eller förminskar i texterna, sätter "rätt" och "fel" och "kanske" mellan versraderna. Och kvar blir ett lappverk av tidens tänkanden och tyckanden. Kanske finns det ett helt annat sätt att närma sig Bibeln? Jag tror det.

Dina tankar, O Gud är för höga för mig, väldig är dess mångfald. Jag vill gärna hålla fast vid mångfalden, och vid de ord som är för höga för mig som jag inte idag och kanske aldrig kommer att förstå. En vän och jag jämförde trons och teologins mångfald med ett stort lakan. Om vi håller ett lakan utbrett mellan oss i våra händer så ryms det mycket under det. Där får vi vara tillsammans, Guds folk inför och under Guds ord. Men om vi börjar snäva av, klippa bort och vika ihop ytan så att det bara blir en liten yta kvar, då har vi förlorat vår mångfald till förmån för enfald. När vi inte förstår så får vi luta oss tillbaka i ödmjukhet att Gud alltid är större. Till och med större än det Ord som försöker beskriva vem Gud är... Och till tröst när jag också läser det jag inte förstår: når jag till slutet är jag ännu hos dig.

har det här hänt på riktigt?

Min dotter sitter och tittar på filmen Prinsen av Egypten som visas nu på Långfredag. Barnen är helt uppslukade av skeendet. Sonen berättade redan morse om att han visste varför Jesus firade påsk.

Som parentes kan sägas att jag funderar över hur det är att vara prästbarn då de plötsligt börjar sjunga med i de liturgiska partierna från radiogudstjänsten på P1, Vi prisar dig, vi tackar dig, Herre förbarma dig över oss... Det sista kan förvissa vara en väl passande barnabön då prästen som inte bara är präst utan också mamma ber dem plocka upp efter sig i hallen, förbarma dig över oss...

Har detta hänt på riktigt? frågar Sara. Uttåget ur Egypten, fångenskapen, havet som delas. Ja, det är Bibeln som berättar om vad som hände en gång för länge sedan. Svaret landar och tas emot och filmen rullar vidare. Kanske med ännu ett mått av mening och sammanhang. Efter en stund kommer sonen och frågar hur många de var som tågade ut ur Egypten. han ser på filmen att de var många och vill veta hur många.

Jag får samma fråga i andra sammanhang i församling och kyrka. Har detta hänt på riktigt? Är det inte bara symboler och ett uttryck för vad Gud har gjort för oss? är inte detta bara människans sätt att genom berättelser, myter och symboler tala om sin upplevelse av närvaron av en älskande Gud? Som uttrycks på olika sätt i olika religioner, flera sidor av ett och samma mynt.

Sant är att Gud är en och kan bara vara en, den treenige Guden. Sant är också att Bibeln är den grund som vi som kristna får stå på. Som ger oss fundamentala, grundläggande sanningar. Den förkunnar skapelsen som ett verk av Skaparen, trasigheten och brustenheten genom människans val att gå bort från Gud, upprättelsen och försoningen genom Jesus Kristus och den kommande fulländningen...

Kan vi då lösgöra Bibelns budskap från historien och dess budskap om något som faktiskt hänt?

Bibeln är fylld av böner och längtan och poesi, men ger oss också en biblisk historia som är vår och människans historia. Den förkunnar Guds gärningar i historien, det är undrens och Uppenbarelsens bok. Att leva i tron på att det Bibeln berättar är sant förvandlar oss i mångas ögon till fundamentalister. "Läs inte allting så bokstavligt..." Dilemmat är väl när vi vill både tro och läsa Bibeln på våra villkor och inte på Guds villkor. Bibelns och kristendomens övernaturliga anspråk blir stötande när vi inte räknar med något ingripande av Gud eller annan makt i i historiens gång... Om vi anser det för självklart att naturens och historiens gång, liksom vårt eget inre liv och praktiska handlingar inte på någon punkt genomsyras av övernaturliga makters ingripande. När vi inte tror är det förmodligen en självklarhet. men när vi tror, varför får vi så svårt för att hålla detta för sant? Så får denna fundering landa tillbaka i den stora frågan från de små barnen... Är detta sant? Har detta hänt? Hur gick det till? Och hur många var de... Som tågade ut ur Egyptens fångenskap... Bibeln berättar...

Förresten; Röda Havet är mycket djupt, frånsett just området utanför Nuweiba. Här är det ”bara” är ca 28-85 meter djupt med slät och hård botten. Här kan Israels folk tågat genom havet. På botten har man funnit förgyllda vagnshjul, skelettdelar efter människor och hästar samt mycket annat intressant. På båda sidor om det förmodade övergångsstället har rests pampiga stenpelare i röd granit. Varför?