har det här hänt på riktigt?

Min dotter sitter och tittar på filmen Prinsen av Egypten som visas nu på Långfredag. Barnen är helt uppslukade av skeendet. Sonen berättade redan morse om att han visste varför Jesus firade påsk.

Som parentes kan sägas att jag funderar över hur det är att vara prästbarn då de plötsligt börjar sjunga med i de liturgiska partierna från radiogudstjänsten på P1, Vi prisar dig, vi tackar dig, Herre förbarma dig över oss... Det sista kan förvissa vara en väl passande barnabön då prästen som inte bara är präst utan också mamma ber dem plocka upp efter sig i hallen, förbarma dig över oss...

Har detta hänt på riktigt? frågar Sara. Uttåget ur Egypten, fångenskapen, havet som delas. Ja, det är Bibeln som berättar om vad som hände en gång för länge sedan. Svaret landar och tas emot och filmen rullar vidare. Kanske med ännu ett mått av mening och sammanhang. Efter en stund kommer sonen och frågar hur många de var som tågade ut ur Egypten. han ser på filmen att de var många och vill veta hur många.

Jag får samma fråga i andra sammanhang i församling och kyrka. Har detta hänt på riktigt? Är det inte bara symboler och ett uttryck för vad Gud har gjort för oss? är inte detta bara människans sätt att genom berättelser, myter och symboler tala om sin upplevelse av närvaron av en älskande Gud? Som uttrycks på olika sätt i olika religioner, flera sidor av ett och samma mynt.

Sant är att Gud är en och kan bara vara en, den treenige Guden. Sant är också att Bibeln är den grund som vi som kristna får stå på. Som ger oss fundamentala, grundläggande sanningar. Den förkunnar skapelsen som ett verk av Skaparen, trasigheten och brustenheten genom människans val att gå bort från Gud, upprättelsen och försoningen genom Jesus Kristus och den kommande fulländningen...

Kan vi då lösgöra Bibelns budskap från historien och dess budskap om något som faktiskt hänt?

Bibeln är fylld av böner och längtan och poesi, men ger oss också en biblisk historia som är vår och människans historia. Den förkunnar Guds gärningar i historien, det är undrens och Uppenbarelsens bok. Att leva i tron på att det Bibeln berättar är sant förvandlar oss i mångas ögon till fundamentalister. "Läs inte allting så bokstavligt..." Dilemmat är väl när vi vill både tro och läsa Bibeln på våra villkor och inte på Guds villkor. Bibelns och kristendomens övernaturliga anspråk blir stötande när vi inte räknar med något ingripande av Gud eller annan makt i i historiens gång... Om vi anser det för självklart att naturens och historiens gång, liksom vårt eget inre liv och praktiska handlingar inte på någon punkt genomsyras av övernaturliga makters ingripande. När vi inte tror är det förmodligen en självklarhet. men när vi tror, varför får vi så svårt för att hålla detta för sant? Så får denna fundering landa tillbaka i den stora frågan från de små barnen... Är detta sant? Har detta hänt? Hur gick det till? Och hur många var de... Som tågade ut ur Egyptens fångenskap... Bibeln berättar...

Förresten; Röda Havet är mycket djupt, frånsett just området utanför Nuweiba. Här är det ”bara” är ca 28-85 meter djupt med slät och hård botten. Här kan Israels folk tågat genom havet. På botten har man funnit förgyllda vagnshjul, skelettdelar efter människor och hästar samt mycket annat intressant. På båda sidor om det förmodade övergångsstället har rests pampiga stenpelare i röd granit. Varför?