Mina söndagar ser ofta ut på ett visst sätt. Jag predikar på förmiddagen, sen går jag hem och skriver om predikan, stryker det jag inte borde sagt och lägger till det som fattas. Det är skönt att få tid till det. Nu har jag lärt mig, att ge Gud möjligheten att rätta till mina misstag. Därför bokar jag aldrig längre upp tiden mellan två gudstjänster, till annat än just detta. Att lyssna och ompröva.
Tänker att det är på samma sätt med livet, att vi alltid får en ny möjlighet, att börja om. Vissa saker kan vi inte göra ogjorda hur mycket vi än önskar det. Men vi måste våga släppa taget om det för att kunna gå vidare. Idag är jag glad att jag får en ny möjlighet, minst... Inte bara vad gäller predikan. Det är nåd. Det finns en psalm på temat "när livet inte blir som vi har tänkt oss", (när blir det förresten det?) som handlar lite om detta. Att våga leva och att våga ta en risk. I tro att han bär mig genom allt...
Vi ska springa fram mot nya möten och bli lurade minst en gång till. Men tilliten som Kristus vunnit åt oss är större än all makt och ondska vill...Psalm 779 Sv kyrkans psalmbok
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar