Hur blir man en människa?

Min dotter undrar hur en människa blir just en människa. Hon har redan varit inne på frågan om hur en människa blir till. Vid tillfälle ska vi gå vidare in på den frågan, men jag har skjutit det något på framtiden. Efter att sonen undervisats i frågan konstaterade han bara: då måste man vara kär. Jag tänkte sagt att man ska vara gift men... Kär är förstås en väldigt bra början, med hopp om en fortsättning på den vägen...

Men nu är det inte den frågan det gäller. Redan innan har Sara frågat var människan kommer ifrån. Då gällde det inte detta med blommor och bin utan den allra första människans tillblivelse. I vilken mage låg de? Ja, då närmar vi oss den stora frågan om Skapelsens under, människan som Gud skapar av jord och blåser på med sin Ande, för att ge henne (honom) liv... Min son som är en av teologerna i familjen berättade hur Gud på ett snarlikt StarWarsvis planterat människan med ett "kaboom" på jorden. Och dottern nöjer sig med det svaret, den här gången.

Men nu är vi inne på det lite mer biologiska... Hur blir det just en människa där inne i magen och inte en gris? Jag hinner inte svara den här gången heller. Sonen griper in. - Gud har en massa själar som vill ha kroppar. Så ser Gud att en själ passar väldigt bra till att bli människa och då ger Gud den själen till en människa. Och så blåser Gud Ande i den. Så blir vi människor.

Men vad gör oss till människor? "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss" (1 Mos 1:26) De här få orden säger långt mer om det verkliga syftet med vår existens, den yttersta meningen med livet, än de flesta inser... När Gud förklarade att han skulle skapa sin avbild markerade han den definitiva skillnaden mellan djuren han skapat dessförinnan och den människa som han snart skulle börja skapa av råmaterial från planeten jorden. Han hade skapat fiskarna och de andra vattendjuren efter deras arter, fåglarna efter deras arter och däggdjuren, boskapsdjuren och kräldjuren efter deras arter. Han skapade åsnorna efter åsnornas art, myrorna efter myrornas art, aporna efter apornas art...

Men människan skapade han "efter sin egen art", till sin egen avbild (imago dei på latin), till att vara lik Gud! Människan skapades med en medveten relation till Gud, en länk till Gud, ett syfte och ett mål som ger livet en större mening än vi någonsin har kunnat föreställa oss. Och därigenom skilde sig människan klart från alla andra livsformer på denna planet.

Fysiskt sett, med huvud, armar och ben, bål, händer och fötter, är det inte mycket som skiljer oss från djuren. Av någon anledning får det många att dra slutsatser att vi därför också ska ha varit apor, eller apmänniskor innan vi blev den vi är idag. Men vårt människoblivande är inte en process, en utveckling från djur till en mer utvecklad art, människan. Vi skapades som människor med våra unika egenskaper från den dag Gud sa sitt; "Bli människa". Och Gud skapade oss... Med egenskaper som fullkomligt unika. Intelligens, förnuft, kreativitet, andlighet, jagmedvetande, personlighet, konstnärlig förmåga, moralmedvetande och förmågan att tänka på forntid och framtid och sin egen tillvaro, att vara medveten om skyldigheter och ansvar. Egenskaper som dessförinnan bara funnits hos Gud.

Men Gud fortsätter ropa sitt "Bli människa" till oss. Vill att vi åter ska vara den Gud ville att vi skulle bli. "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss" (1 Mos 1:26)

Låt oss bli vad vi är!

Det kanske inte är svaret på min dotters fråga. Men hennes fråga är också människans. Varför är jag den jag är? Varifrån kommer jag? Hur blir jag en människa? Hoppas att vi får anledning att tala vidare om det...