Jungfru Maria och Internationella kvinnodagen :-)

Igår var det Internationella kvinnodagen, för mig såg den dagen ut som alla andra. Jag vet inte vad som är tänkt med den, på individuell nivå alltså. Det är väl inte så att man ska få en massa blommor och får en enda dag slippa vardagsgörat, eller? Fast visst, välkommet hade det varit... 20 tulpaner fick jag i alla fall i fredags, av en helt annan anledning, men det var välkommet ändå? Fyllde tre stora vaser, en i varje rum, nästan, jag har några rum fler än så i prästgår´n. För övrigt så var dagen precis som en ledig dag med barnen brukar vara, busy!

Idag är det Jungfru Marie Bebådelsedag. För katolikerna en höjdare, för oss protestanter kanske lite mer komplicerad. Beroende på hur vi ser på Maria... Hennes roll i historien är ju rätt speciell, knappast något att anknyta till gårdagens frigörelsekamp... Ske din vilja, säger hon. Till Herren, knappast gårdagens rubrik... Maria har haft en viktig roll i mitt liv. Till en början i mitt unga kristenliv. Hon blev för mig en stark symbol för att ta emot Jesus. Hela vägen in i mitt eget liv, att låta hans hjärta röra vid mitt, Maria som bar Jesus under sitt hjärta. Kanske en bild som kvinnor på ett särskilt sätt kan förstå... Och då tänker jag, unna oss den bilden, låt oss ha Maria som förebild, i denna så många gånger manligt dominerade värld. För männen finns Petrus och Paulus och kompani. Detta var mitt enda brandtal för kvinnors sak... :-) För den skulle är Maria inte mer gudomlig än oss andra. Det tror jag katolikerna fått om bakfoten. Men den som lever får se, en gång kommer vi alla att få veta... Lite ekumenisk ödmjukhet mår vi bra av för att försöka förstå varandra. Så småningom när jag själv blev mamma fick Maria också en roll. Jag väntade i adventstid... Barnet som jag hoppades på, väntade på, längtade efter. Men sonen dog och precis som Maria stod jag vid hans grav. Med en skillnad, graven var inte tom... Där vilade ett gossebarn. Jag ropade ut min vrede, men kunde också se en sorg i Guds ögon, genom Maria... Då kunde Gud själv börja tala, jag har också sett min son dö... Och hans död ger oss livet...

Två söndagar om året talar vi särskilt om Maria. Jungfru Marie Bebådelsedag, och fjärde advent. Träffade en gång en gammal kvinna som efter min predikan sa, jag har aldrig hört någon tala om Maria, jag inte om någon kvinnlig biblisk förebild över huvud taget. Jag tror att vi behöver göra det, för de är många...

Avslutar med några ord från Jesus om sin mor. Vid ett tillfälle kommer någon fram till Jesus och vill lyfta fram Marias moderskap och säger; ”Saligt är det moderliv som burit dig, saliga de bröst som du har diat”. Då svarar Jesus; Säg hellre; Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det. Marias lydnad handlar inte om brist på ifrågasättande, om brist på egen vilja eller att någon tar makten över hennes liv. Snarare detta att hon ser Guds närvaro i sitt eget liv och bejakar den närvaron. Därför är det viktigaste med Maria inte hennes moderskap utan hennes lärjungaskap.

Jesus kanske menar; Reducera inte min mamma till en barnaföderska och en mjölkproducent, Maria är en varelse av kött och blod som svarar Ja på Guds tilltal. Hon är en ansvarig kvinna som har tagit vara på Guds tilltal i sitt liv. Utifrån det är Maria en förebild, för kvinnor likaväl som för män. Det är något att också tala om på Internationella kvinnodagen!

Det är inte den extraordinära kallelsen utan i stället lyhördheten och sedan beredvilligheten som blir vår förebild i Maria och hennes uppdrag. Gud får Marias förbehållslösa JA! Maria trodde på vad hon fick höra och ställde sig och sitt liv till förfogande. Så får hon vara förebild för oss som Guds medarbetare. Vårt lärjungauppdrag, att med vår tro bära fram Kristus i världen.